Inlägg från: Anonym (rainbow) |Visa alla inlägg
  • Anonym (rainbow)

    Ärliga nätdejtingstråden!

    Afrodite79 skrev 2013-01-17 15:54:39 följande:
    Anonym, jag håller med dig och förstår hur du menar. Hela dejting-grejen känns så krystad, typ nu ska vi ses om det finns nån "löve in the air" - bara det gör att det känns så påtvingat och konstlat och jag blir direkt anti mot det. Jag funderar själv oxå i banor där jag tror kanske mer på vänskap först.. Att man är kompisar. Tror det blir lättare utan massa krav och förväntningar. Kanske kör på den idéen när jag aktiverar mitt konto på hp igen
    Jag brukar skriva mer på ett vänskapligt plan nu när jag nätdejtar. Men när jag ses känner jag lätt innan kvällen är slut om det finns attraktion - och ofta faktiskt inom första halvtimmen. Hur han rör sig, hur han luktar, om han stämmer någorlunda överens med den bild jag haft när jag skrivit med honom, om jag kan läsa av honom, osv. 

    Dejtade en kille som nog var inne på det där vänskapliga planet; supertrevlig kille men han pratade en massa om sitt ex bl.a. som gjorde att jag kände "nja". Sådant kan man göra med kompisar men inte med en dejt. Skulle heller inte vilja att en potentiell kille sitter och spanar in andra tjejer när vi ses. Och censurerar man sig, eller sitter och väntar på att man ska gå vidare från vänskap till något mer, då känns det inte riktigt som om det är vänskap heller utan bara en något längre startsträcka.
  • Anonym (rainbow)

    Jag skulle inte döma ut en ev. fortsättning utifrån ett så pass neutralt sms. Jag hade svarat på messet och försökt känna av tonen i svaret. 

    Men, jag skulle inte heller vilja försätta mig i den situationen att jag får motgångar jag inte är riktigt redo att hantera. Känner man att "världen rasar" när det inte stämmer så gör man kanske sig själv en otjänst, då låter det för mig som om man behöver den där pausen för att bygga upp och komma igen lite senare. Har varit där och vet hur sämst det känns, så är absolut inte ute efter att sparka på den som ligger. 

  • Anonym (rainbow)
    Anonym skrev 2013-01-17 20:14:19 följande:
    fast förhållanden ändras ju! Jag går verkligen inte runt och tänker på mina vänner som potentiella partner, men ibland har det bara blivit så ändå, med tiden ser man andra saker hos den andre...
    Jag har nog aldrig varit i den situationen. Kan tänka mig att den skulle kunna uppstå om man bott på olika håll ett par år eller så, eller om vi var mer ytliga bekanta än vänner, men mina manliga vänner är verkligen inte alls attraktiva för mig på det sättet- jag blir nog lite låst av att jag placerar folk i fack men det handlar mycket om att jag värderar mina manliga vänskaper för högt för att vilja riskera att förstöra dem för lite romans (jag har svårt för att vara vän med mina ex). 
  • Anonym (rainbow)
    Anonym (singelmorsa) skrev 2013-01-17 20:19:09 följande:
    Verkligen en fin historia men jag hade nog undrat vad det var för fel på karln Skrattande
    Alltså, hade någon lagt fram det efter EN dejt så hade jag nog ryggat. Men jag förstod det som att de hade ett förflutet ihop redan då, då känns det mer ok. Om man gillar varandra förstås, och det känns genuint. 
  • Anonym (rainbow)

    Tycker filmen "Hes just not that into you" är väldigt tänkvärd. Vet att jag flera gånger suttit där och rationaliserat en massa som egentligen borde ha fått mig att tänka stopp! 

    Sedan tror jag faktiskt också att även om man aldrig ska lastas för att någon annan går så över gränsen som vid otrohet eller misshandel, så tror jag att man ibland kan sända ut signaler som de här killarna nappar på . Har ju tyvärr också ett sådant charmtroll i mitt "cv" och har verkligen ansträngt mig för att undvika hans typ framöver.

    I mitt fall: helt klart låg självrespekt. Jag var ung, osäker och ville liksom ha bekräftelse. Utåt sett vag jag lite småkaxig men jag var så hungrig på bekräftelse att jag redan tidigt filtrerade bort sådant som inte riktigt var okej, eller rationaliserade det som skämt. Klassiskt exempel, han lovar att ringa men hör inte av sig, och jag sitter och är ledsen och sur hemma. Sedan ringer jag till slut, och då är han supertrevlig. Min dåvarande hjärna tolkade det som att han säkert skulle ha ringt när som helst om jag inte hunnit före, han var ju jättetrevlig så självklart måste han ju ha saknat mig lika mycket som jag saknade honom. 

    Ett annat exempel: Pratade sex med honom för att jag trodde att det skulle göra honom mer kär (jag var väldigt oerfaren när vi träffades). Spelade mycket på att försöka göra honom svartsjuk & trodde att bra sex skulle få honom att älska mig. Använde sex för att lappa ihop, för att han var ju så mysig då, det var intimt och inte bara själva sexet utan vi hade djupa samtal, etc. Vi hade ett fantastiskt bra sexliv, men ingen som helst grund att stå på i övrigt, och eftersom jag var så vilsen så visste jag inget annat än att locka med sex. 

    Vad vill jag säga? Nej, det var inte mitt fel att det där höll på att ta en ände med förskräckelse, men jag ha lärt mig att respektera mig själv och den kille som inte gillar mig mer än att han ger mig smulor utanför sängen, eller som får mig att sitta och stirra på telefonen och hoppas att han hör av sig är inte tillräckligt intresserad för att jag ens ska överväga något med honom. Och jag tar det faktiskt inte personligt; hur många trevliga killar har inte jag träffat som jag tycker massor om men inte vill vara tillsammans med?

  • Anonym (rainbow)
    Tusse85 skrev 2013-01-17 23:49:26 följande:
    Fast snarare handlar de ju oftast då om folk som faktiskt inte brukar dricka alkohol vanligtvis för dom är inte vana med mängden osv.
    Mina föräldrar är båda nykterister, jag själv har aldrig blivit så full så jag däckat och mina vänner är inte heller såna som festar. Så folk som dricker ofta och super skallen av sig brukar aldrig få komma in i mitt liv...

    Men sen vet jag inte heller hur det är i era städer, men läskigt nog har det i min stad blivit vanligare med att folk blir drogade på krogen. En av de populäraste ställena i stan har världens problem med detta och det drabbar både killar och tjejer. Och jag själv som aldrig levt i ett liv med droger kan bara föreställa mig vad som kan ske om en människa får i sig sånt som inte är van.

    Så de jag menar är alltså att det finns massa orsaker till att människor kan bli "monster" utan att man kunnat se signaler innan.
    Min pojkvän snapsade tex första gången i sitt liv den kvällen och ingen av oss hade kunnat gissa innan hur han skulle bli av rent sprit....
    Sådant går ju inte att förutse, och det finns alltid undantag. Men jag tror att det är vanligare att det är som det var för mig, än som det var för dig. Att det faktiskt fanns varningssignaler men att man tolkade så som man ville att det skulle vara istället för att se nyktert på situationen så som den var. Har hört så många historier som jag känt igen mig i.

    Som jag ser det så finns det två vågskålar. Å ena sidan kan man se sig som ett offer för olyckliga omständigheter (och det är man ju onekligen när sådant händer), å andra sidan kan man försöka analysera beteenden hos sig själv både i en relation och när man söker en relation. Vad attraherar man för typer? Vilka attraherar man inte? Gemensamma nämnare mellan de killar man träffar? Hur attraherar jag killar? Varför? osv.

    Jag har valt att göra både och, och det sistnämnda är bra mycket svårare men också intressantare. Jag kan aldrig ändra på de förflutna och jag kan aldrig ändra någon annan än mig själv. 
  • Anonym (rainbow)
    Afrodite79 skrev 2013-01-18 11:18:13 följande:
    Jag har vart så mogen nu och dragit iväg ett sms till killen som jag har dejtat sedan mellandagarna. Ni vet han som jag fastnade för första dejten men inte alls kände lika mkt för efter andra dejten. Han har ju legat på och hört av sig och ville träffas. Och nu var jag så "mogen" och skulle testa att säga som det var, lite hur jag kände. Jag skrev att vill vara ärlig med hur jag känner och att jag inte är på dejting-mood just nu men att jag gillar han som person och att vi har haft trevligt ihop och fortsätter gärna ha kontakt, fast på ett mera vänskapligt plan. Vill han inte det så förstår jag och respekterar det. 
    Ska bli intressant att se vad jag för får svar tillbaka
    Är lite stolt över mig själv att jag hanterat detta så moget  
    Bra! Det är så mycket snyggare! Jag har suttit och skrivit "tack-men-nej-tack" mail till ett gäng killar som skrivit de senaste dagarna, som jag inte tagit tag i att svara förrän nu. Tycker att det är svårt dock...har några jag skrivit med, som kanske skulle kunna vara något (?) men just nu är två stycken riktigt intressanta och då vill jag inte hålla på och uppmuntra. Är det konstigt om jag skulle återuppta den knappt påbörjade konversationen om 1-2 veckor ifall ingen av de andra två killarna känns bra när vi ses på dejt?
  • Anonym (rainbow)
    Afrodite79 skrev 2013-01-18 11:36:36 följande:
    Oj, fick svar nu.. usch va jobbigt Rynkar på näsan
    Han skriver att det inte direkt kommer som en överraskning.. och att han inte vet hur jag hade tänkt mig som "vänskapligt" och att det ändå kommer falla ur av naturliga skäl.
    Hm, ja jo... antar att han har rätt.
    Usch, vad elak jag känner mig... fast när jag tänker efter så är det nog ändå bättre att jag har vart ärlig och rak och sagt som det är. Hade det vart omvänt så tror jag att jag hade velat veta, eller inte Obestämd 
    Jag tycker inte att du ska känna dig det minsta elak! Du var ärlig med hur du kände, tråkigt att han inte tog det bättre än så. 
  • Anonym (rainbow)
    Afrodite79 skrev 2013-01-18 13:47:56 följande:
    Kanske att jag mera tyckt att det har vart lättare att bara låta det rinna ut i sanden. Men sen så tog jag mig en funderar efter att ha läst och hängt här i tråden. Tanken slog mig; man kanske ska köra raka puckar? Och vara rak och ärlig? Är dock ff kluven till det.. Obestämd Frågan är om jag själv hade velat veta? Hade jag klarat av att hantera ett sådant svar? Kanske bättre att inte veta? Får man ett rakt och ärligt svar så kanske man börja bli kritisk mot sig själv, börjar undra om det är nåt fel på en osv. Hm , vet inte. Är inte van vid att motsatt part heller är så rak och ärlig utan det har mest blivit att man väntat på att killen ska höra av sig och gör han inte det, ja då har man fattat att han inte är intresserad. 
    Jag tycker att man kan vara ärlig kring att det inte känns rätt, däremot skulle jag kanske inte alla gånger ange orsaken till detta- då riskerar man att såra och göra honom självkritisk. Skulle hellre säga att jag inte känner att jag får rätt känslor än att säga att han är tråkig, luktar illa eller vad det nu kan vara
  • Anonym (rainbow)
    Afrodite79 skrev 2013-01-18 21:15:14 följande:
    Hur menar du med att "han inte tog det bättre än så"? Att han kunde vart mera positivt inställsam till vänskapsgrejen eller? Obestämd
    Ja, tyckte att han kanske inte behövde spy ut sin pessimism över dig?

    Men detta väcker också en fråga. När ni säger att ni vill vara vänner, menar ni det? Eller är det bara ett fint sätt att säga att ni inte är intresserade öht?  
Svar på tråden Ärliga nätdejtingstråden!