Ärliga nätdejtingstråden!

Nu har jag fått frågan "Varför är du singel?" från två stycken på två dagar (som nästan första fråga). Är det någon här som förstår varför man ställer den frågan? Vad väntar man sig för svar, "Min partner tyckte inte att jag dög", "jag var otrogen och det gillades visst inte" eller...?

Personligen så råkar jag inte ut för det, eller jo av tjejer jag inte har något som helst intresse av tyvärr....
Jag är nog inte attraktiv på utsidan (Fast jag vet inte varför, jag kan själv tycka jag ser väldigt bra ut ibland... men samtidigt så hatar jag mitt utseende ibland också; Jag hatar när jag skrattar på bild... och ironiskt nog är jag en person som skrattar och skojar mycket i "riktiga livet"), på insidan är jag nog (inte för att vara självgod...) en av dom finare jag vet, jag har visserligen ett par kompisar på jobbet som är helt underbara människor. Men det känns ofta som man aldrig får försöka påvisa sin insida, men samtidigt så är jag inte intresserad av ytliga människor... men det gör självklart ont när en person man tycker är väldigt snygg avisar en. Jag måste tyvärr känna mig visuellt attraherad av någon för att kunna välja den personen, jag skiter i hur mycket sex jag skulle få eller hur intelligent hon är. jag måste ha kombinationen :(

Hallå där!
Allt bra med er?

Jag kanske inte får delta här i.o.m att jag funnit min stora kärlek, blivande man och pappan till mina framtida barn.
Allt detta fann jag i en person via MP.
Det var sjukt irriterande i början med alla "lätt" socialt inkompetenta män/killar/pojkar, antingen var de bara ute efter sex - fine, men förstå att inte alla är det och godta också en vänlig men bestämd nekning.
Eller de där utan humor, som inte förstår ironi eller inte har någon som helst självinsikt. Eller varför inte de där som inte kan ta en "inte intresserad" kommentar på rätt sätt??!!?
Haha!
Tillslut hittade jag karlsloken som sparkade undan benen och fick hela min värld i gungning.
Jag blev medlem i december 2011, vi började skriva till varann i början av januari, träffades 6:e januari och sen var vi fast! Offentligt par sedan 18:e januari, sambos sedan februari och snart börjar bröllop planeras.
Här går det undan, men träffar man så rätt så kan inga sociala regler stå i vägen ;)
Under de fyra första dagarna efter vi träffades satt vi uppe hela kvällarna och pratade, diskuterade, stötte och blötte, för att redan från början veta var den andre står i olika frågor, så vi kan väl säga att vi känner varann mer än vi känt våra ex som vi levt tillsammans med under många år.
Fantastisk kommunikation där inget är "fel" att prata om, vi kan vara oss själva till 100%.

Nu blev det en novell, men ville bara dela vår lycka!

Förövrigt om någon känner för att slö snacka lite och inte populera tråden med massa nonsens (som en annan dejting tråd- med en del otrevlig människor) så går det alltid inboxa, jag prata mer än gärna- betyder inte jag tolkar det som något annat än just chattande.

Va? Fina? Vilka rumpor pratar vi om nu?

Pratar med en jättetrevlig rolig kille... det är bara det att vi har 60 mil emellan oss. Han ser dock inget problem m det, han är flyttbar. Plötsligt igår tog han bort alla hans bilder.  Små varningsklockor började ringa hos mig. Hans förklaring var att en tjej han tackat vänligt men bestämt nej till hade lyckats leta upp honom på facebook. Han tyckte inte om att man inte är mer anonym. Tror ni det är en ärlig förklaring? gillar verkligen honom annars.