Ärliga nätdejtingstråden!

Det är ju där det blir konstigt. Man börjar fundera på praktiska flyttlösningar innan man ens har träffats. Innan man ens vet om det finns kemi. Känns som att man börjar i fel ände och hoppar till seriös satsning direkt. Samtidigt är det ju så att de flesta lever ett ganska hektiskt och stressigt liv och vill inte investera kraft och känslor i något som är dödsdömt eller iaf väldigt svårt.
Så har jag fungerat iaf, många säger att finns känslorna så löser det sig...och det stämmer säkert i många fall men jag tror att det ofta spricker också.
Jag har själv två¨barn och de bor vv, det finns ju inte på kartan att jag skulle kunna flytta långt bort (såvida jag inte väljer bort mina barn men det finns ännu mindre på kartan), träffar jag då någon i samma sits, kan jag inte gärna begära att hon ska lämna sina barn. Då vet man redan från början att det kanske inte är omöjligt att hitta en lösning (livet tar många nya vändningar) men att det kan bli väldigt svårt och slitsamt....med stor risk för att det inte håller.
Sen finns det de som kan flytta trots barnen, där den andra parten också vill flytta t.ex. till en större stad eller där den andra föräldern inte finns med i bilden, det händer ju också.
Men om det inte är så, då vet man att man redan från början får får kämpa i uppförsbacke. 

Två dagar kvar till min dejt kommer! Jisses vad pirrigt det känns nu. Fick ett sms från honom att han längtade efter att träffa mig. Har planerat hela menyn på lördag och plockat fram dubbeltäcket så att det inte blir någon risk för att vi ligger för långt ifrån varandra.
Denna helg gäller det, bära eller brista! Blir det vi eller går vi vidare utan varandra. Skönt att få veta svart på vitt vart vi står och om vi verkligen passar ihop. Har sagt till honom att jag vet vad jag vill och vad jag känner men att vi inte kan ta ett sånt beslut per telefon. Han höll med.

Luuuugn, luuugn..han kan också vara upptage med barnen, jobb eller annat som kom emellan
Men visst, hade det varit mig du flirtat med hade du haft morgonmail

Man blir lite nyfiken, hur avslutade ni igår?
Vad var det sista han skrev och hur svarade du? Om du nu tror att han blev lite ställd menar jag, då behöver du vår hjälp  

Men att ni har barnen olika behöver inte vara ett problem i längden. Märker man att man trivs och det blir seriöst kan man alltid förhandla och byta veckor med sitt ex..någon av er borde kunna det och är exen griniga får man väl ta den fajten, då är det ju värt fajten.

Ska jag vara ärlig ser jag inte problemet ni har, haha. vill ni verkligen träffas går det att lösa med barnvakt eller liknande. Det kan givetvis vara bökigt i början för man vill inte börja peta i veckorna bara för att få dejta ett par ggr, så ni kan säkert få svårt att ses men blir ni seriösa finns lösningar på just det problemet iaf.

Nu hjälper jag dig igen...

 

Men så är ju jag speciell.... 

Hm, hur många inboxar du med egentligen, ingen annan kille i tråden har sagt något om det..hahaha, din lilla player!!! 

Men de är mer skeptiska till avståndet, kan inte se att någon håller med om det med veckorna.

Haha...någon av er får ju ta ansvar för att det blir en dejt.

Ni kommer att mesa i en månad och sen när ni väl träffas kommer ni att undra varför ni inte tog tag i det snabbare

Som jag har sagt tidigare tycker jag att du har tänkvärda åsikter. Håller inte med om allt men i det stora hela kan jag inte låta bli att tycka som du om vissa saker, som det där med barnen...sen vill jag ju ändå leva familjeliv, jag gillar det..och än så länge har mina barn inte träffat någon jag dejtat. Men jag lockas lite av den tanken, att låta de få ha mig ifred..haha...det är därför jag jobbar mig på (b), är egentligen emot långdistansrelationer men så som du lägger upp det kanske man ska åka till skåne och leka passionerat varannan helg..haha.