NooneBird skrev 2012-12-13 10:56:11 följande:
Jag var en vän, ställde upp, vi umgicks förutsättningslöst. Bjöd hem på lunch mm och bara fanns där och väntade på att han skulle bli redo att dejta och samt talade m hur jag kände för honom då han blivit bränd och var låg från sitt förra förhållande.
Jag slösade ett år av mitt liv nu såhär i efterhand på att vänta, iof var vi tillsammans i 3år och fick ett barn tillsammans men vi var inte rätt för varandra. Men sånt kan man ju inte veta på förhand.
Jag kommer aldrig mer att kämpa för en man.
Om det hände mig skulle jag absolut tycka att jag hade ett lyckad resultat och det kan vara värt att kämpa för kärleken på så sätt.
Jag tror absolut inte på den eviga passionerade kärleken till bara en person under hela ens livsperiod. 3 år var inte så illa alls. Jag skulle inte tycka om priset var för högt men det är ditt förhållande, bara du som vet hur svårt det var för dig och om det du fick motsvarade dina ansträngningar.
Jag tror att de flesta människor är för naiva och tror att kärleken bara varar för evigt av sig själv. När förälskelseperioden är över så tror de att "vi var inte rätt för varandra". men det är en naturlig process att passionen kallnar med tid, skulle ni fortsätta jobba vidare på er relation och
vara fast beslutna att stanna skulle ni kanske fortfarande vara tillsammans tills ert barn växer upp.
Man skilljer sig för lätt nu för tiden. Om han slår eller är missbrukare är det en annan sak men de flesta andra problem går att reda ut utan att hoppa för snabbt ur förhållandet och hoppas att nästa gång händer det ett mirakel. Nästa gång kommer det att hända samma sak, man tröttnar efter en tid och passionen går över.