Ärliga nätdejtingstråden!

Nej det må så vara. Men han behöver inte vara pedofil för det. Det är en grov anklagelse. 
Och som sagt, han kan ha en psykisk funktionsnedsättning t.ex Asperger som gör att han inte riktigt vet normen för hur man pratar med andra.
Eller så är han totalt desperat. Och du har tur nog att slippa ta reda på det!  

Jag tycker du gör helt rätt. Om det känns bra, njut av det så länge det varar!
Jag gillar det där talesättet "Jag tänker ta ut lyckan i förskott, för det enda som kan hända är att jag har varit lycklig i onödan". 
Sen ska man ju vara medveten om att verkligheten inte alltid stämmer med den bild man har, men det tycker jag att du är.  

DrM: Ditt ex verkar ju vara ett riktigt ärkenöt. Vad är man för liten människa om man inte ens kan ställa sig upp och säga "det här funkar inte längre, nu delar vi på oss"? 
Vissa människor har ju en fånig makt över en också, som gör att man söker sig tillbaka även fast man inte mår bra av det. Det kunde jag konstatera redan i gymnasiet och sen har det varit uppenbart efter det. 
Jag tror ju att alla tjejer mår bäst av en kille som du. Som inte är strulig utan trygg och stabil. Men alla är inte redo att inse att det är så. Jag fick höra i somras att jag måste lära mig gilla rätt sorts killar (som dig, och han jag dejtar nu). Men det är inte helt lätt. 
Och det finns en psykologisk förklaring till att många tjejer gillar badboys. Centrum för anknytning sitter bredvid centrum för sexualitet i hjärnan. Så om man har problem med anknytningen är det vanligt att man söker sig till personer som bekräftar det som inte funkar. Jag har alltid undermedvetet sökt mig till killar som jag nånstans vet kommer massakera mig redan från början. För jag har inte känt att jag har varit värd bättre.
Du behöver hitta någon som är klar med den delen. Jag har inget universalknep på hur man gör, men jag kan väl tänka mig att det inte kanske är så hos en 20-nånting överlag. (Jag vet inte hur gammal du är eller vilken ålder det brukar vara på tjejerna du pratar med, det är bara en tanke.) 

Jag tror ju inte att man kan få ALLT. Jag tror att man kan vara otroligt nöjd men inte få allt. Och det är problemet hos många. De sätter upp skyhöga krav som ingen människa kan leva upp till. Det finns ingen som är så komplett. 
I grunden handlar det ju ändå om att älska och bli älskad, och jag kräver inte ALLT för det.
Sen är det ju så att många lever liv som gör att man inte kan ses direkt nu på en gång. Jag har blivit dissad av män som inte förstått att jag inte kan slänga iväg mina barn till barnvakt med kort varsel för att träffa de. Har man så jävla bråttom är jag nog inte rätt person ändå. Jag är inte så enkelsidig att man klurar ut mig på en kväll, och jag förväntar mig att den jag träffar heller inte är det, och då ser jag inte brådskan.

(Jävlarns vilket bitchigt inlägg, jag ber om ursäkt, men jag står för det ) 

Yay! Bitch high-five på det! 

Jag tycker heller inte att 50 mil bort är nån grej. Mitt ex bodde 42 mil bort när vi träffades. Han tog sitt pick och pack och flyttade till mig för att han ville vara med mig. Det höll i 9 år så jag kan inte påstå att det var ett dåligt beslut heller. 
Folk byter kontinent för kärleken. Jag tror inte på att stänga dörrar, aldrig i livet. Stängda dörrar och höga krav känns som en otroligt svårarbetad kombination.
Om det är något man vill finns det alltid en lösning. Om det är något man inte vill finns det alltid en ursäkt. Så är det.  

 

Men varför ska du välja bort någon direkt för att han inte bor nära?
Han kanske är ditt livs kärlek och du väljer bort honom för han inte finns inom gångavstånd?
 

9 barn? Är du inte lite överdramatisk nu?
Du känns ganska nedvärderande överlag tyvärr. 

Ja, men jag lägger ingen mer tid på det nu. Det är inte min förlust. 

Jag har sagt det jag har att säga och har ingen önskan att prata vidare om det.