Ärliga nätdejtingstråden!

Ja kanske, jag avskyr tyvärr att resa själv :( Jag gör det ofta inom jobbet men jag hatar varje minut av det.

Det är det säkerligen inte, men det är samtidigt inte mig heller. Jag vill inte ljuga och låtsas jag är något jag inte är,  Jag försöker vara så trevlig jag kan inom dom ramar som stämmer för mig.  Jag har nog tyvärr lätt för att dra det till pajas nivån, jag driver ofta med mig själv och spelar dum...., du har absolut rätt att jag blir väldigt defensiv och "korrekt" i dom lägen jag är osäker på om någon skojar eller om jag tror att någon uppfattat mig fel. Men samtidigt som sagt jag kan bara vara mig själv, jag kan vara enormt rolig men innan jag vet vem jag har att göra med så kan jag inte skoja för avancerat för jag vet ju inte var personens humornivå ligger.

Ja jag vet inte hur jag ska svara på detta, Jag menade inte att göra detta till någon "Hjälp mig tråd", Jag försökte bara ärligt beskriva hur det gick för mig- vilket jag antog "Ärliga nätdejtingstråden" gick ut på. 
Du har nog rätt, jag är oduglig på detta. Men jag vill inte försöka framställa mig som bättre än jag är. Jag har bara en relation bakom mig, den var inte speciellt bra. Det var kanske mitt fel- Jag ville så mycket mer än vad hon ville.Ni kanske har rätt, jag känner som jag alltid misslyckats i relationer- det är det enda jag inte förstår mig på, vi kan sitta ett gäng kompisar och dom kompisar som ljuger mest och tänjer sanningen mest är dom som får tjejerna i sällskapet, Jag har aldrig förstått detta- Hur kan några intelligenta varelser gå på så billig och spartansk marknadsföring. Jag själv skulle aldrig gå ut med osanning, Dom tjejer som inte förstår bättre är jag inte intresserad av, Samtidigt blir jag diskvalificerad av andra tjejer för jag inte har en formell utbildning, Trots detta har jag mer inflytande än många som har en akademisk utbildning på mitt jobb, Jag vet inte hur jag ska göra... 
Jag vill verkligen inte ljuga om något, Vad det gäller mitt "ex" så hoppas jag ärligt talat att hon mår mycket sämre än vad jag gjort hela denna förbannade vår- och jag kan säga att jag mått ärligt talat skit över henne, och hennes egoistiska beteende. Jag önskar henne faktiskt inget mer än olycka om jag ska vara ärlig, jag hade inte gjort henne något innan hon förstörde allt för mig- för att vara med hennes "nej det är inte perfekt- drömprins".
 

Jag har tänkt över det lite och ni har nog rätt... Jo jag har försökt tänka positivt osv och det gick jättebra tills man (fast innerst inne anade jag det hela tiden då jag blev väl inte chock överraskad) för typ tredje gången inser att dom tjejer som man diskuterat, hjälpt osv egentligen bara använder en för att man ska vara någon kommunikationsbrygga till en kompis. 

Och det är nog så att jag vill mer ha någon form av bekräftelse... kanske på snudd vid att vara desperat. Nej det är faktiskt inte så att jag skulle ta vem som helst. Jag letar nog egentligen mer efter vänner egentligen om jag ska vara riktigt ärlig. Jag missbrukar forumet som någon form av terapi och effektivt sprider dålig stämning i dom trådar jag är uppriktig och ärlig i medans jag hejdlöst röjer runt i andra och bara sprutar på tändvätska och ser vad som händer. 

Och problemet var nog att när exet drog så försvann vad jag ansåg min bästa vän (ironiskt nog bara jag som såg det så upptäckte jag ju...) och samtidigt den tjej som jag hade startat en revolution för om hon velat det. Sen när det uppdagades så kände man sig förrådd, man insåg att man förlorade helt plötsligt inte bara personen man älskade utan också någon som man iprincip låtit gå före alla vänner osv.
Så det blev väldigt tomt både runt omkring men även inombords. Så jag har försökt fylla det med vad jag kommit över... man ville ju det skulle gå fort. 

Så jag vet inte, det är kanske så jag uppfattas osv. Jo den var stel och jag är ju inte dummare än att jag insåg att hon svarade avslutande. Och jag var egentligen inte speciellt attraherad av henne heller... Men... ja... (Se ovan som sagt..) Nåja jag ska lägga ner nätdejtandet. 

Men Pappi 200 mil är väl inget för den stora kärleken? ;) Den är ju tänkt att vara livet ut, det blir inte många mil per dag om du slår ut det.

Jag tycker allt du kan gå den lilla svängen så kommer du nog ha en skaplig figur när du kommer fram också ;)

Tack för tipsen! Jag ligger lågt ett tag nu iallafall, får se om jag försöker mig på det mot hösten igen. Men jag har ju som saker att jobba på redan, men om jag kommer igång igen så kan det nog vara värdefulla tips :)

Fast jag måste nog faktiskt hålla med om att jag upplever det lite så också, jag har en teori- Många tjejer skriver deras stora intresse är att resa =) 

Gräset är grönare på andra sidan, sen kanske det känns lite mer spännande med en kille/tjej som inte har samma miljöbakgrund eller något. 

Det ironiska är att "man" hoppas alltid den andra är det :)