mina snart 11 månaders är jätte sena i utvecklingen. Hjälp behöver stöd.

min yngsta son är också i sin utveckling. han satt iofs vid 9½månad (även om han slutade sitta
under ca 1månads tid när han var 13månader)
han blev skickad till sjukgymnast & därifrån vidareskickad till neurologen när han var 5½månad pga
att han inte kunde hålla nacken.
han har låg muskeltonus (muskelsvag) och hade som spaghettiben, han kunde verkligen inte alls
stödja på benen förrän han var kanske 14månader.
han lärde sig krypa vid 17månader och gå med gåvagnen vid 18½månad. idag är han nästan 23månader
(blir alltså 2år om lite mer än 1 månad) och för en vecka sen började han gå.

neurologen har gjort massa olika utredningar (massa blodprover, kollat efter kromosomavvikelse,
muskelbiopsi, ultraljud på hjärta & njurar, ögonkontroller och nu väntar vi på att få göra mr på hjärnan
samt  ryggmärgsprov) hittills har dom inte hittat någonting, ja inget "betydande" iallafall.
han har väldigt runda fötter och liksom inget "valv" under foten. han går dessutom på insidan av foten och
fötterna är så mjuka (han ska få inlägg) han har även konstiga tummar, dom är jättestora och ser
platta ut på något sätt.

just nu har han bara diagnoserna (vet inte om det är diagnoser ens) "muskelsvag" "utvecklingsförsening"
också någonting med fötterna som jag inte kommer ihåg vad neurologen skrev ;)

i vilket fall så kom den största skillnaden i hans utveckling när han började förskolan i höstas.
jag ville inte sätta honom där egentligen utan hade tänkt ha honom hemma till augusti (då han skulle
vara 2år & 4månader) precis som med hans storebror men alla tyckte jag skulle sätta honom i förskolan
(neurolog, sjukgymnast, habiliteringsteam) och jag tror att det har varit väldigt bra för honom.
inte bara för hans grovmotorik utan för hans personlighet också (innan var han rädd för alla människor
utom mig, pappan & storebror och skrek tills han blev blå om läpparna och nästan slutade andas om
någon annan ens rörde honom.. nu är han en social glad pojke, även om han inte är så förtjust i nya människor)

 det är bra med en utredning, är något fel så vet ni varför dom är sena och är inget fel så är det skönt att kunna utesluta det. det är mycket möjligt att min son bara är sen i sin utveckling och att dom aldrig kommer att 
hitta något annat. men i och med att vi fick komma till neurologen så fick vi sen också komma till
habiliteringen och utan dom tror jag inte han hade kommit så långt utan dom har gett honom möjlighet att
komma ikapp så mycket som möjligt så att han inte ska halka efter ännu mer & det är guld värt :) 

hej!
på förskolan och specialpedagogen på habiliteringen tycker att Ludvig förstår bra och det
tycker vi här hemma också. sen pratar han däremot ingenting. han säger mamma, pappa
och ibland titta.. däremot tror jag inte att han förstod så mycket när han var 11månader,
jag minns att jag tyckte att han var efter på det också. han fattade aldrig "var är lampan"
tex, nu gör han det, men han gjorde inte det då.  

var bor ni förresten? man blir så glad när ens barn gör framsteg, oavsett vad det är och
extra glad blir man ju förstås när det är något som barnet egentligen redan borde kunna
om man ska gå efter det "normala". min son var också (&är ska jag tillägga) sjuk mycket.
tycker att det är förkylning efter förkylning och har alltid varit. visst, storebror gick ju på dagis
när Ludvig var liten så mycket kommer väl därifrån, men ändå.

när Ludvig föddes trodde jag att han hade downs syndrom, jag sa det aldrig till någon för det
var ju ingen som sa det till mig, men jag tyckte att det såg ut så.. nu har dom ju kollat efter
kromosomavvikelser och inte hittat något. något jag misstänker nu är att dom kanske kan
upptäcka någon cp-skada. men jag vet faktiskt inte. jag är inte så orolig heller eftersom han
utvecklas hela tiden, även om det går lite långsamt. han är ungefär 6månader "sen", kanske
inte nu men han var det innan. idag har han tex gått 750m utomhus alldeles själv..
och då lärde han sig att gå för typ 1½vecka sen. ( innan gick han inte så långt, utan bara några steg)

hur gamla är dina andra barn? 

är det läkarkontrollen på bvc? jag gissar isf att du kommer bli skickad till neurologen, som jag
blev (vi har ju skrivits tidigare i tråden)
alternativt kanske dom skickar till sjukgymnast först.
och gör läkaren inget av det här så ska du kräva det ändå.

men min son har ju tagit massor av prover hos neurologen och det är väl där dom
börjar, skulle jag tro.  jag kommer inte ihåg om du sagt var du bor så jag vet inte
vilket sjukhus du har i närheten?! men däremot har man rätt att skicka en
"egen remiss" (vet inte om det heter så då) till neurolog och sjukgymnast osv.
om du bor i sthlm kan jag rekommendera kerstin sars zimmer på barnneurologen
(sachsska barnsjukhuset) 

ja, stå på dig. vi blev ju först skickade till sjukgymnast men sjukgymnasten skickade
oss vidare till neurologen så fort hon träffat Ludvig. 

(förresten, jag gråter också när jag blir arg på vården, har svårt att vara arg, kommer
bara gråt istället, men å andra sidan gråter jag i princip aldrig så det kan ju vara skönt
att få gråta då) :0)