Jag behöver vänner som gör IVF i RMC malmö

Tack för ditt svar :) vi har inte varit på första läkarbesöket än så vet inte mycket. Vi vet att remissen blev inskickad den 18 Nov och att vi ska bli kallade ca 3 månader från det till första läkarmötet. Jag blev bara lite nojig att vi efter det mötet skulle få vänta 3 månader till innan vi får sätta igång. Lycka till med ert andra försök!

Testdag idag. På cb digital stod det "Gravid, 2-3". Igår (första dagen utan Crinone) hade jag en minimal blödning så just nu är det skräckblandad förtjusning. Är livrädd för missfall. Min enda graviditet sedan tidigare slutade ju i MA. Jag försöker dock hålla humöret uppe. Kanske är jag en av alla med normala blödningar?

Nu är vi på noll igen. Eller nej, några steg under noll. Missfallet bekräftades på vilken idag så nu ska det sluta blöda, sedan ska vi invänta mens och därefter göra en ny planering. Två graviditeter har resulterat i ett MA och ett missfall. Svårt att hitta kämpar glöden nu men i slutändan har vi inget val. Vi SK ha vår bebis! Kram till alla som kämpar!

Cina! Då ska du göra samma typ av undersökning som jag gjorde på ivf nordic och ta antibiotika precis som jag. Jag måste också vänta till nästa mens igen. Känns som en hel evighet! Jag är så makalöst trött och otålig på detta väntande nu! Och det jobbigaste är att mina förväntningar på denna nya behandling är hur stor som! Är lite nervös på menopur också. Har någon haft det här inne?

Bara lugn :). Läs igenom bruksanvisningen ett antal gånger, det lugnade mig. När det var dags tog jag det lugnt och hade bruksanvisningen framför mig. varför du inte ska skaka den är för att det kan bildas bubblor tror jag men en bilresa tror jag inte alls ska vara några problem. Tänk bara på att inte ha den nära värme (typ på golvet där värmen strömmar in) för det tror jag inte är det bästa.

Bara tre befruktade ägg idag. Jag vet att man ska vara glad för det man får men jag är så besviken. Hur kan det bli så dålig utdelning trots icsi? Kändes som att detta försöket vände och var positivt men efter detta beskedet känns det precis som de andra två gångerna. Tveksamt om det ens blir ET.. Sitta och vara nervös inför imorgon om ens något av dem kommer klara sig till insättning. Något till frysen lär det väl inte bli denna gången heller. Fy vilken kalldusch.. Blir bara påmind om att detta är vårt tredje sista gratisförsök och mycket står på spel.. Hade velat att oddsen såg bättre ut.

Ni tycker säkert att jag är dum som är så negativ.. Borde vara glad för de tre som är befruktade.. Men jag är inte det. Inte just nu iallafall.

Tack snälla för förståelsen! Precis så känns det. De andra två gångerna har jag bara fått ut två ägg och alla blev befruktade båda gångerna så därför trodde jag ju inte att själva befruktningen skulle vara ett problem. Särskilt inte heller när det sker med hjälp av icsi. Nu undrar jag vad som är fel? Har jag så jävla dåliga ägg? Frågorna nu är många.. Dåliga ägg? Dåliga spermier? Varför går allt så dåligt för oss? Kommer det nånsin gå? De sa också att det var precis optimalt med tolv ägg. De måste också blivit besvikna? Det är säkert mycket för att man läst för mycket om alla andra som lyckats och som fått si och så många fina ägg både till sig själva och till frysen.

Detta kan fortfarande lyckas men oddsen är ju små med så lite att välja på. Det kom en sjuk stress och ångest av att vi kommer få betala själva för våra kommande försök. Började kolla vad det kostar och fick känslan och frågan om allt verkligen är värt det? Känns som att kasta pengarna i sjön? Våra försök hittills gör att det knappt känns lönt att lägga ut de enorma summorna med så låga odds.

Jag hoppas och tror att jag kommer läsa detta imorgon och undra vad jag höll på med och undra vad jag tänkte med. Har en sjuk dålig dag idag och är jätteöm efter plocket, mått illa och vilat största delen av dagen! Tänker nog ringa labbet imorgon när jag vaknar och fråga om vi fortfarande ska komma in. Så sjukt negativ jag är idag! Förlåt alla, det finns några som haft det sämre! Jag vet inte vad det är med mig!

Hej mina fina vänner här inne! Hade en av de värsta nätterna i mitt liv i natt. Hade restless legs och kunde inte sova hur jag än betedde mig och halsbränna från helvetet! Vaknade runt nio efter att ha lyckats sova kanske tre timmar och kände mig nästan lite bakis från gårdagens dåliga dag. Ville och vågade inte tro att det skulle bli en bättre dag idag förrän jag visste hur det hade gått! Jag ringde aldrig in och frågade om vi skulle komma.. Jag hade nervöst telefonen vid min sida hela tiden och vet ni, de ringde aldrig och vi åkte dit som planerat!

Jag har nu två fina embryon i min mage! Ett tredje ska odlas vidare men de sa att vi inte skulle ha allt för stora förhoppningar för det såg inte jättebra ut. Vi fick tillbaks de två finaste och han sa att båda uppfyllde kriterierna för att klara en återföring så nu får vi vänta och se! Känns jättebra med två st. Så NU kan jag pusta ut och försöka tänka positivt. De var så fina där på skärmen.. Tänker släppa allt vad det heter med att söka kontakt med någon ny klinik för ev fortsatt behandling. Ska leva i nuet och hoppas!

Förresten.. Av te tolv äggen vi fick ut så var fyra av dem mogna och tre blev befruktade och delade sig. Jag känner lite att de kanske hade kunnat sagt det till mig så hade jag sluppit bli så himla upprörd och ledsen! Tre embryon av fyra mogna ägg är ju faktiskt jättebra..

Kram och tack för att ni finns här i jobbiga stunder! <3

Skickades utan att jag var klar....

Det gynekologen sa var "graviditeten sitter i livmodern". Jag frågade vilken graviditet. Han svarade något jag inte hörde. Jag sa "graviditeten är väl inte normal?" Han visade mig skärmen och där var en hinnsäck, en gulkropp och ett litet foster med ett hjärta som tickade. Enligt beräkningarna är jag i v 7 (6+2). Jag började gråta och sa att jag druckit kaffe, ätit varmrökt lax och mögelost. Han skrattade lite. Sedan sa han att fostret är väldigt litet (2,7mm) men hinnsäck en var som den skulle i storlek. Enligt gynekologen finns är risken för mf eller ma fortfarande stor. Helst då fostret är så litet. Men det kunde lika väl gå vägen.

Så nu sitter jag här och fattar inget. Vågar inte ta ut glädje utan är bara rädd för att fostret kommer att dö. Jag blöder fortfarande och gynekologen kunde inte förklara varför. Han tyckte inte det såg ut att komma från livmodern.

Jag vet inte vad jag vill säga med detta. Vill nog mest dela med mig. Jag hoppas alla får en bra och skön helg.