Folk som inte förstår...

Hej LaYa01,

Jag är själv adopterad från Vietnam, kom till Sverige som precis 3 månader gammal(fyller 19 år i april). FÖRSTÅR verkligen alla dina känslor och tankar! Hinner knappt öppna munnen och presentera mig innan de har dragit mig över en kamm, som invandrare eller flykting(absolut inget illa menat) eller att de också är stela som frågetecken när de inser att jag pratar flytande svenska. Det är verkligen enormt ledsamt och nedtryckande. Adoption finns knappt i människor hjärnor och varje gång man är med mamma eller pappa på stan så följs man alltid av otroligt kräkande blickar. Antingen som vid misstanke om jag är pappas fru, som folk ofta tycker förekommer numera, äldre män med unga asiatiska kvinnor. ÅH vad det gör mig ledsen! Alla dessa förhållanden behöver inte heller betyda att alla är olyckliga och brist på ömsesidig kärlek. Eller att mamma inte skulle kunna vara min mamma för att hon har svenskt utseende och blåa ögon.

Bara för någon månad sedan skrek en dam till mig och min kompis(adopterad från Kina), på tunnelbanan:  åk hem där ni hör hemma!!!! Och då ska det också noteras att vi knappt sagt något eller öppnat munnen när hon spontant skriker ut dessa grodor! FY vad arg man blir!! Bristen på empati och ens ork eller intresse för att försöka förstå en finns inte.

Ett exempel är också när jag och mamma härom dagen fikade på ett café och två damer sitter bredvid oss. De pratar för sig själva men tittar både snett och mystiskt på oss. När jag väl säger "mamma", så tystnar dem. Sitter och tittar på oss och slutar äta. De sitter där och bara glor i de 5-6 minuterna jag pratar. Och bara för att, så uttrycker jag lite mer "påtagligt" att det är min mamma och att vi visst kan vara en familj trots att vi ser olika ut. Jag blir så illaberörd inombords. FY f-n!

Och jag försöker alltid vara en god medmänniska, visa tillit, empati och respekt. Jag behöver inte vara sämre bara för att jag har annorlunda utseende. Det är så trist, verkligt trist. Och vardagsrasismen blir bara större och större. SD's intåg i riskdagen gör ju inte saken bättre.

Massor av kramar till dig!! Du får gärna skriva till mig om du vill dela tankar. 
Ta hand om dig!  

ÅÅÅH vad glad jag blir! Tack snälla du!!! Adoption är något fantastiskt! Det är en gåva och enligt min mening, en ny chans till ett bättre liv. Jag är stolt för att jag är adopterad och har mitt vietnamesiska ursprung, men också att jag har en själ som är helsvensk! Alla traditioner, seder och förhållningssätt som jag har är bara svenskt. Folk utanför adoptionsvärlden har svårt att förstå det innan de verkligen känner mig. Men jag ångrar aldrig att jag bär på en adoptivdel heller, det är en del av mig. Jag skulle aldrig vara Maria utan den.

Och gåvan att komma till just mamma och pappa är bland det största man kan få. De har väntat och längtat så länge och precis som du skriver - så är kärleken enorm! Blod är inte tjockare än vatten alla gånger. Mamma och pappas kärlek gör definitivt att allt går! Jag har haft massa motgånger, men man kommer alltid upp igen. Framför allt vill man få samhället att förstå att världen faktiskt skulle vara bättre som en "Gott och blandat-påse" med massa olika etniciteter. 

Förstår absolut dina tankar kring dagens (fruktansvärda) samhälle! Men med föräldrars och släkts kärlek så kommer man - och orkar man alltid vidare. Och du verkar vara en sådan otroligt fin, förstående och respekterande mamma man bara kan bli, som om ni sedan får en guldklimp från fjärranland så har den landat i lyckliga händer

Kram från mig