Vi med explosiva barn!

En till! 2 år gammal dotter, kan slå en rak höger i ansiktet, knuffas, sparkas, skriker, you name it, går inte att tala förnuft till och slår gärna sitt huvud i väggen eller rullar runt som en hund så hon kan skada sig.
Ingen diagnos.
Jag var likadan som barn och min mamma gav mig ett enda råd, rid ut stormen, se till så hon inte skadar sig.
Jag klöste t.o.m på väggar och kraschade sönder en fönsterruta när jag var 6 år gammal, jag har inga diagnoser, bara rejäl humör som tyvärr jag har än idag men jag kan hantera det, tack o lov!
Men är inte kul att dottern är likadan och alla blickar man får, usch!

Anonym (höjer handen)

Äldre 19 Dec 21:45

#74

Det värsta jag vet är att klä på dessa barn när de är lite trötta eller på trots humör.
Jag är så rädd att göra henne illa, för det känns som det blir en brottningsmatch.
Igår var i på besök hos mina föräldrar, de vela klä på henne så jag fick gå ut med bajsblöjan, de kom under den tiden på den fina iden att påbörja påklädning, blev som vanligt trots, då valde de att ge godis och få se på tv så att hon är still, jag blev rosenrasande, jag vill inte lära henne så, jag försöker lära henne att jag är bestämd och kan ta striderna, hon ska inte belönas!
Jag blir så trött! De tyckte så synd om henne som vrålade, de var rädda grannarna skulle klaga, de struntade totalt i konsekvenserna och de vet mycket väl att det är inte en lösning.
Föräldrar!

Anonym (höjer handen)

Äldre 21 Dec 09:49

#76

Trolletroll skrev 2012-12-20 08:43:24 följande:

(höjer handen) Sådär var jag mot mitt barn också. Han skulle lära sej... Men en 2:åring lär sej bara att mamma är arg när hon ska klä på sej. Hon är för liten Är det inte bättre att sikta in sej på små utmaningar i taget? Att ta på sej kläderna verkar vara jättejobbigt för henne just nu?

Jag visar aldrig att jag är arg eller höjer rösten, det hjälper inte, jag försöker istället låta henne välja vad vi börjar med, eller kanske har två mössor som båda är godkända att ha ute, vi kan sjunga, med mera, avleder på något sätt och gör det roligt, men mat och godis och sånt som belöning, är fel!

Anonym (höjer handen)

Äldre 22 Dec 21:59

#83

GosisMamman skrev 2012-12-22 14:19:48 följande:

Men..
Varför måste du vinna några strider?

Varför inte angripa det åt andra hållet? Lirka lite?

Om barnet flippar ur så så har DU gjort fel. Då får man backa bandet lite ist.

Här hemma har vi skattjakt varje morgon, då letar vi upp skor och overall och övriga kläder som är gömda. Mycket roligare och vi slipper 99% av alla bråk.
Tycker man inte att man har tid med det får man stiga upp tidigare helt enkelt.

Att ligga steget före och förutse är A och O.

Jag vet inte men jag uppfattar det som att du inte har ett eget barn som är på detta vis?
Det är skrämmande vilken bild du har av hur man ska behandla våra barn.

Jösses! Nä, Att leva med barn innebär inte att de ska lyda.

Det är utifrån mitt eget barn jag talar.
Det jag håller på med handlar inte om lydnad, det handlar om att om jag ger med mig en enda gång, så är det kört nästa gång, det blir dubbelt så värre.
Så har det alltid varit, sen spädbarnsåldern, exploderat till över hundra.
Spela roll om vi har 2 timmar extra på oss, det blir samma sak varje gång.
Jag har provat flera olika avledande manöver, det som kan fungera är när man minsann får bli stor och välja och försöka ta på sig själv.
Ju äldre min dotter bli, ju mer lik mig själv som barn, mina föräldrar tycker det är skrattretande likt.

Anonym (höjer handen)

Äldre 23 Dec 19:45

#90

GosisMamman skrev 2012-12-23 04:31:44 följande:

Jag tycker ändå det låter som du är inne på helt fel spår.

Men du har bestämt dig för att det är så här.
Varför får hon inte välja isf? Eller han..

Och bara för att barnet är likt dig när du var liten är det inte du. Detta barn kanske behöver annat stöd n de som funkade för dig.

Måste ha missat en del men vad får ni för hjälp och stöttning från sjukvård osv?

Jag håller på och lusläser Explosiva barn och jag måste säga att den hjälper oss mycket. Har du inte läst den kanske du skulle läsa den.
Jag är av den tron att det finns hjälp att få. Gäller bara att aldrig ge upp.

Hon får välja, men det går inte alltid, ibland måste man bara säga nej, nu måste vi klä på oss.
Vill inte göra som mina föräldrar gjorde med mig, lät mig testa gå ute utan ytterkläder och strumpor en bra bit för att känna hur jobbigt det var utan, gav inte ett jutta.

Jag vet att hon inte är jag, men jag ser att hon söker liknande behov som jag när jag var liten och då försöker jag ge henne det behov jag inte fick, för att prova, ibland är det just de sakerna hon behöver.

Jag går på stödsamtal på ett familjecenter, de försöker visa mig hur man kan minska ordet nej, väldigt lärorikt!

Vi med explosiva barn!

INNEHÅLL