Anonym (Mamma M)

Äldre 17 May 13:08

131 svar

Vi med explosiva barn!

*puffar*

När jag läser om era barn är det som att läsa om min son: mönsterbarn i förskolan men hemma... Disaster!! Han lever ut mest mot mig men det är nog för att han känner sig tryggast med mig. Hans utbrott går över hyfsat snabbt numera då vi lärt oss hantera dem ganska bra, men ibland kan han hålla på i timmar: skriker, kastar saker, bankar med fötterna mot väggen, sitter i trappen och gråter, slåss och "beter sig".

Jag, hans pappa och storebror går ofta omkring och bara väntar på nästa utbrott... Smått energidränerande. Vi har haft det såhär sen han föddes.

Igår var vi på en första träff inför förskoleklass (han blir 6 i höst) och det var INTE roligt. Vi skulle gå en tipspromenad tills med andra barn och föräldrar - för oss nya bekantskaper - och det slutade med att jag fick säga att han "är lite speciell, med lite speciella behov". Under tipspromenaden, ca 30 min, grät han 5 ggr, slog mig 1 g, skrek "jävla skitmamma" 1 g, gick mest och höll för öronen (i diket) och på slutet fick jag lov att bära honom för att han öht skulle gå med oss tillbaka till skolan. På skolan igen skulle alla barn fotograferas med sin fadder. Samtliga skuttade fram glatt inför barn och föräldrar (modigt, visst!) men min son började gallskrika och gråta så jag fick sitta på huk bakom honom för att inte synas på bilden!!

Jag var helt svettig och slut efter 1,5 timmar så det var en befrielse att få åka till jobbet och slippa alla medlidsamma blickar...

Nu har jag beställt "Explosiva barn" av Greene och ser fram emot upplyftande läsning!

Anonym (Mamma M)

Äldre 29 May 08:28

#27

Hej Mary!

Läs "Explosiva barn" av Ross Greene (adlibris.se) - även min man som aldrig läser böcker lusläser den just nu!

Varje exempel i boken är som taget ur vårt liv: (E är 5,5 år gammal)

Jag: Om 10 min ska vi åka!

E: Ok.

Jag: Så, nu är det 5 min kvar - kan du ta på dig skorna?

E: Jag har inte tittat/spelat färdigt än (TV/dator/telefon)!

Jag: Ok, men du kanske inte hinner det heller!

E: Vá?! Hinner jag inte se/spela färdigt?! (med HÖG röst)

Jag: Det är inte säkert. Om 2 min ska skorna tas på.

E: Hinner jag se/spela färdigt?

Jag: Nej, det kan jag nästan lova att du inte hinner. Kom nu!

E: JAG VIIIIIL SE/SPELA FÄRDIGT!!

Jag: Fast jag måste till jobbet. Nu måste du komma.

E: JÄVLA SKITMAMMA, JAG HATAR DIG!

Jag: Hmmm... Kom nu.

E: JAG FÅR ALDRIG TITTA/FÄRDIGT! Jag kommer inte...

..och så är det igång! Skrik, bråk och obscena tillmälen - inte konstigt att man går på knäna.

LÄS BOKEN!!

Anonym (Mamma M)

Äldre 29 May 16:01

#31

Anonym skrev 2012-05-29 08:41:17 följande:

min son har asperger 6 adhd han reagerar som din son med det menar jag inte att din son har det men... styrkekram lycka till

Min magkänsla säger dock att han har "något"... Hans pappa KAN ha en lättare variant av Aspergers och/eller ADHD. Tendenser finns även hos min mans pappa och farfar, så helt omöjligt är det ju inte. På ett sätt skulle jag vilja få en diagnos på honom, och jag är öppen för att han någon gång i framtiden kommer att få en.

Anonym (Mamma M)

Äldre 30 May 11:14

#39

Lägger denna tråd som favorit.

Vet inte riktigt om min äldsta pojke (8 år) kvalar in här, men nära inpå iallafall.

Några riktigt explosiva utbrott är det kanske inte frågan om - men ilska, svordomar o fula ord kommer så fort något inte passar herr'n.
Han har jättesvårt att ta ett nej, o då kommer en ilsken harang om hur elak, dum o jävlig jag är (hans mamma).
Det värsta är att han är likada'n även mot klasskompisar o vuxna på skolan, samt tränare i sporten han håller på med på fritiden.
Blir han det minsta lilla kränkt så hotar han kompisarna med stryk, alt slår till dem eller lägger armen om halsen på dem i ett strypgrepp.
Hittills har det dock varit vanligare med de verbala händelserna, men att han ger sig på kompisarna fysiskt har funnits där under ett par år.
Jag tror att detta beteende började i 5-års åldern, o jag avfärdade det länge o väl med "lilla tonåren" o att det skulle gå över.
Men det går aldrig över, utan snarare har det eskalerat.

Kompisarna i skolan är rädda för honom o vuxna tycker att han är ouppfostrad som inte kan lyssna o som dessutom är ful i mun.

Jag har hjälp av kommunens skolteam, men efetrsom jag känner att sonens aggressiva beteende eskalerar så ahr jag nu kontaktat BUP o hoppas nu få mer hjälp av dem, frö ajg fixar inte det här längre känner jag!

Vissa veckor så är det incidenter varje dag på skolan, där han i ilska har sagt fula ord till kompisar o hotat dem eller gett sig på dem med slag/tjuvnyp.
Han är en riktig retsticka själv, men om någon retas tillbaka så tar han till våld eller hot om stryk.

Han känns över huvud taget väldigt arg emellanåt, o även väldigt osäker.

Där emellan är han världens goaste kille som är väldigt mån om andra o omhändertagande o hjälpsam.

Jag skulle kunna skriva en hel novell känns det som, för det är så mycket som har hänt o så mycket som är jobbigt.

Jag har väl inte förräns nyligen börjat inse att min son inte ärsom alla andra, o på ett sätt så känns det skönt att ha accepterat det, men å andra sidan så är det otroligt jobbigt då andra vuxna ondgör sig över hans beteende o tycker att han beter sig illa o att han "minsann borde lära sig".
Men det är ju inte så lätt när man inte har förmågan

Lider med min pojke, o mår samtidigt så jättedåligt över allt detta själv.

Anonym (Mamma M)

Äldre 3 Jun 10:36

#41

Oj, vad många vi är!! Har läst alla nya inlägg och tycker att det är otroligt att man inte pratar mer om detta än man gör. Visst, det här beteendet kan höra ihop med nåt slags neuropsykiatriskt funktionshinder men det ska väl ändå inte behövas en diagnos för att få lite förståelse?

Min 5,5-åring har lugnat ner sig avsevärt sen jag och min man läst boken "Explosiva barn" och förmodligen ändrat vårt förhållningssätt mot honom. Däremot har vår 7,5-åring flippat ut totalt flera ggr de senaste veckorna... I skrivande stund är han på sitt rum och skriker "fuck you", "jävla idioter" och annat kul. Han slår i dörren, stampar i golvet och kastar saker omkring sig. Allt för att han inte får spela "Angry Birds" på min telefon - eftersom han höll på att slänga den i golvet när han missade en bana.

Jag tror att båda mina pojkar har "något" men eftersom det inte märks i förskolan/skolan så tycker vår omgivning att vi mest "letar fel" på barnen. Att konstant leva med utbrotts-hotet vilande över sig är oerhört energikrävande och dränerande...

Anonym (Mamma M)

Äldre 5 Jul 10:41

#44

Anonym (adhd) skrev 2012-06-05 16:00:27 följande:

Att konstant leva med utbrotts-hotet vilande över sig är oerhört energikrävande och dränerande...
word... vet hur det är

Ja, det är oerhört energikrävande! Vår knappa 6-åring har nu börjat ha ett massivt utbrott varje kväll istället för 7-10 st mindre hela dagen. Puh... För 3.e kvällen på raken igår var det gap och skrik vid matbordet, kastade mat på golvet, ville ha det men inte det - och vice versa, sprang upp på rummet och ner igen skrikandes att vi hatar honom och att han hatar oss, etc. Vår 8-åring började gråta och jag och min man försökte hålla enad front.

Blir så trött på BVC och liknande som hela tiden hävdar "det är normalt - alla barn är såna!". My ass...

Anonym (Mamma M)

Äldre 5 Jul 10:43

#45

Anonym (adhd) skrev 2012-05-30 10:36:18 följande:

ett tips jag kan ge är att inte säga att du ska byta blöja bara "gör det" tex i soffan till ett tv program . har sett på vår son att han blir mer uppskruvad om man säger :nu ska vi byta blöja. Eller så räknar vi om 5 sekunder ska blöjan vara på det har hjälpt oss jättemycket med allt, för då tävlar han med sig själv till alla: prova det räkna även när de ska ligga isängen han/hon kan få bestämma tiden själv tex : Nu räknar jag till 20 hinner du till sängen?

Exakt så måste vi göra hemma också!!

Anonym (Mamma M)

Äldre 19 Oct 08:04

#56

Har också haft annat för mig än att gå in här, men det värmer att vi ändå är ett gäng som upplever samma sak. I allt kaos!

Vår älskade gosse som nu är 6 år och har gått två månader i förskoleklass har fått en down-period.... Varje dag är det: jävla skitmamma, fucking (!) jävla skitpappa, jag hatar er, ni hatar mig m.m. För två veckor sen kom det vi fasat för; efter att ha sprungit ut i vägen och min man förklarat (med skräck) att han kan dö säger han: MEN FATTAR DU INTE ATT JAG VILL DÖ??!!

Jag blev helt knäckt. Ringde vår kontaktperson på BUP och krävde att få en tid där de träffar honom. Hittills har bara jag och min man träffat en barnpsykolog som naturligtvis sagt "man får vara lite speciell", men nu återkom hon direkt så jag och sonen ska dit om knappt två veckor.

Jag märker att jag mår psykiskt dåligt av allt det här. Blir ofta sjuk och kan knappt ta kritik längre (på jobbet t.ex.), och att samtidigt få höra att "jamen så är det att ha barn" - det knäcker mest. Snacka om att känna sig som en dålig mamma.

När andra beskriver "katastrofmorgnar" exv. sitter jag också och undrar vilket lull-lull-land de lever i. De som sett vår kille in action säger aldrig mer ngt om hur "det är att vara mamma" eller "gilla läget". När han väl brister blir det 1000 gr värre än när typiska barn brister. Det är inte vackert. Dessutom är han stor och stark så det kan bli rena rama kalabaliken.

Han är också sån att han ska ha saker och ting NU: mellanmål (pest om det missas), film, leka, glass, byta kläder - you name it!! Häromdagen skulle jag till läkaren och eftersom han också var hemma då lovade jag honom en film efter läkarbesöket. Precis när vi ska gå till läkaren bestämde han sig för att han skulle se på film exakt då. 20 min tog det mig bara att förklara att jag inte varit till läkaren än; när skulle jag ha varit dit??!! Han lyssnade öht inte förrän jag hotade med att "om du inte kommer NU blir det ingen film". Jag hatar nr det blir så! Hot, hårda ord, tårar, skrik.

Jag börjar mer och mer tro att min kille kan ha ADD och det vore fantastiskt att få en diagnos! Det skulle underlätta för oss gentemot omgivningen känner jag, och det öppnar dörrar för både honom och oss.

Anonym (Mamma M)

Äldre 19 Oct 08:10

#57

Equal skrev 2012-07-06 14:46:02 följande:

Hej, har en snart 5 årig flicka med helt vansinniga utbrott! Vi kan inte hantera de, inte dagis heller! Aldrig sett något liknande. Nu är hon under utredning dock.

Det har blivit liiiiiite bättre sedan jag läst boken Explosiva barn av Ross W Greene, den är bibel här hemma!

På ett sätt ska du vara glad att hon får utbrott på förskolan, då händer det saker. På min killes förskola tittade de på mig som om jag var helt knäpp. De fattade verkligen ingenting. Nu gick inte han på världens bästa förskola, det var väldigt mkt omsorg och inte så mkt spetspedagogik om man säger så. Det fattade jag när de sa en dag: "Men NN är ju vår stora kille - han är ju alldeles självgående". Nej, det är ju inget "fel" på honom men varje eftermiddag satt han t.ex. med förskolans iPad och då fattade ju jag att han förmodligen gör lite som han vill där. Då är han på topp - när han får göra som han vill!!

Anonym (Mamma M)

Äldre 19 Oct 08:12

#58

Anonym (mamma till j) skrev 2012-09-03 14:11:09 följande:

Tänkte uppdatera lite hur vi har det hemma hos oss nu. Jag tycker att det blivit lugnare här de senaste månaderna och det är länge sen dottern hade ett sånt där jätteutbrott.
Tandläkarbesöket som hon åkte på från skolan var en succè, jag är så glad! Visst, hon grät lite där, MEN hon öppnade munnen och lät dem kolla tänderna

Efter det har hon varit två gånger till till tandläkaren och det har gått jättebra! Jag har lämnat av henne utanför och hon har gått in själv o t.o.m. fått en tand lappad. Känns sååå skönt, nu i höst blir det nya tag med tandställningen.
Förra veckan var vi till läkare (misstänkte öroninflammation), vilket alltid tidigare resulterat i ett hysteriskt skrik och panik-utbrott. Nu var det inga problem alls! Kunde knappt tro det var sant!!

Utbrotten har som sagt minskat ännu mer här hos oss, däremot tycker jag att hon kanske lite oftare är "hög". Vet inte om ni förstår vad jag menar men hon blir så där väldigt "speedad" på nåt sätt. Man får säga till rätt ordentligt flera gånger för att hon ska lugna ner sig lite. Det är inte så att hon är på gränsen till ett utbrott, men hon är så väldigt "hoppsan hejsan ojdå". Kanske ni vet vad jag menar.

Skolan har funkat bra hittills men hon har fortfarande ergoterapi för att öva upp motoriken. Spegelvänder bostäver och siffror lika mycket som förr tycker jag och skriver "klumpigt" i förhållande till hur länge hon kunnat skriva och läsa.

Dottern mår ju som jag tidigare skrivit bra av ansvar o utmaningar. Nu då hon börjat tvåan har jag låtit henne börja cykla till skolan (vågade inte tidigare eftersom hon ärligt sagt var farlig för sig själv i trafiken) och ibland får hon cykla till butiken och handla nåt smått som vi behöver. Ser riktigt hur hon växer av det och hon mår så bra av att få vara till hjälp. Man riktigt ser hur harmonisk hon är och hur det höjer hennes självkänsla då hon märker att hon kan, klarar av o behövs.

Så mycket mer har jag väl inte att berätta men vill i alla fall låta er veta att DET BLIR BÄTTRE

Min dotter är ju ändå några år äldre än de flesta av era barn, så det kanske är roligt för er att se hur vi haft det o hur vi har det nu

Skönt för er att de utreder henne!!

Anonym (Mamma M)

Äldre 19 Oct 08:24

#59

Anonym (slutkörd) skrev 2012-08-26 12:43:39 följande:

Hej!

Här är en till med ett explosivt barn. Han är sju år och driver mig till vansinne! Sitter just nu helt urlakad efter hans senaste utbrott, som utlöstes av att han var tvungen att plocka upp sina saker från golvet eftersom vi snart ska åka iväg.
Att den andra sonen har Aspergers med allt vad det innebär, att det just nu är tokstressigt på jobbet och att sambon jobbar jämt jämt jämt och inte orkar med nåt annat gör inte saken enklare. Håller på att bryta ihop.
Har precis lånat boken Explosiva barn och hoppas att den ska hjälpa oss en aning.
Nej, nu ska jag sätta fart, laga lunch och sedan till jobbet. Var bara tvungen att gnälla av mig lite.

Det är väl jättebra att gnälla av sig i en sån här tråd!!

Omgivningen tröttnar rätt fort...

Det jag belv nyfiken på är det du skriver om din andra son, att han har Aspergers. Har han varit utåtagerande någongång? Jag undrar för min yngste visar tydliga tecken på ADD (han är som en sengångare men väldigt oorganiserad och har svårt med övegångar etc). Men ibland tror jag han kan ha Aspergers också. Han är otroligt lillgammal, pratar hela tiden om de mest avancerade saker och med ett fantastiskt språk. Han läser bäst när han läser upp och ner (!) och han är så bokstavlig i sina tolkningar att det blir hur kul som helst ibland.

Min äldre kille är hyperaktiv. Både skolsköterskan och hans fröken har flaggat för att han har svårt att sitta still, och stör på lektionerna. Det är det enda vi kan koppla till någon slags diagnos, hyperaktiviteten (ev ADHD då) men resten stämmer inte in: han är högpresterande i skolan, social, har inga problem med övergångar/motgångar, m.m.

Det där med att plocka upp saker från golvet är klockrent! När gossen ska städa sitt rum måste jag vara med (inte pappa) och säga exakt VAD han ska plocka upp: gula legobitar, gossedjur, böcker, blå legobitar, etc. En sak i taget. Sen kollar han hela tiden om han gör rätt, så jag fattar ju att han inte KAN organisera en städning. På förskolan och i förskoleklassen är det ju ofta lite mer organiserat från början. De har ju sakerna på speciella platser och i speciella lådor. Hemma blir det väl för rörigt.

Är det stressigt på jobbet blir jag sjuk direkt och mår skit. Då märker jag också att gossen får fler utbrott och mer ångest sas. Det är som att de här barnen är väldigt beroende av sin mammor!!

Anonym (Mamma M)

Äldre 19 Oct 08:26

#60

Anonym (mamma till j) skrev 2012-09-03 14:11:09 följande:

Tänkte uppdatera lite hur vi har det hemma hos oss nu. Jag tycker att det blivit lugnare här de senaste månaderna och det är länge sen dottern hade ett sånt där jätteutbrott.
Tandläkarbesöket som hon åkte på från skolan var en succè, jag är så glad! Visst, hon grät lite där, MEN hon öppnade munnen och lät dem kolla tänderna

Efter det har hon varit två gånger till till tandläkaren och det har gått jättebra! Jag har lämnat av henne utanför och hon har gått in själv o t.o.m. fått en tand lappad. Känns sååå skönt, nu i höst blir det nya tag med tandställningen.
Förra veckan var vi till läkare (misstänkte öroninflammation), vilket alltid tidigare resulterat i ett hysteriskt skrik och panik-utbrott. Nu var det inga problem alls! Kunde knappt tro det var sant!!

Utbrotten har som sagt minskat ännu mer här hos oss, däremot tycker jag att hon kanske lite oftare är "hög". Vet inte om ni förstår vad jag menar men hon blir så där väldigt "speedad" på nåt sätt. Man får säga till rätt ordentligt flera gånger för att hon ska lugna ner sig lite. Det är inte så att hon är på gränsen till ett utbrott, men hon är så väldigt "hoppsan hejsan ojdå". Kanske ni vet vad jag menar.

Skolan har funkat bra hittills men hon har fortfarande ergoterapi för att öva upp motoriken. Spegelvänder bostäver och siffror lika mycket som förr tycker jag och skriver "klumpigt" i förhållande till hur länge hon kunnat skriva och läsa.

Dottern mår ju som jag tidigare skrivit bra av ansvar o utmaningar. Nu då hon börjat tvåan har jag låtit henne börja cykla till skolan (vågade inte tidigare eftersom hon ärligt sagt var farlig för sig själv i trafiken) och ibland får hon cykla till butiken och handla nåt smått som vi behöver. Ser riktigt hur hon växer av det och hon mår så bra av att få vara till hjälp. Man riktigt ser hur harmonisk hon är och hur det höjer hennes självkänsla då hon märker att hon kan, klarar av o behövs.

Så mycket mer har jag väl inte att berätta men vill i alla fall låta er veta att DET BLIR BÄTTRE

Min dotter är ju ändå några år äldre än de flesta av era barn, så det kanske är roligt för er att se hur vi haft det o hur vi har det nu

Märker också att vår kille växer ENORMT när han får mer ansvar och klarar av saker på egen hand - härligt att se!

Anonym (Mamma M)

Äldre 19 Oct 08:29

#61

Anonym (gravid) skrev 2012-10-10 20:56:50 följande:

Här har ni en till med ett explosivt barn. Håller helt med om att utbrotts-hotet är helt galet energikrävande. Har en son på 3 år och 4 månader och han har alltid varit explosiv. Sen blir det ju alltid värre när han är trött och hungrig. Men det känns som att han ofta är i... obalans, det är nog rätt ord. Och så är det gnälligt och grinigt och så pang så blir det explosion. Och efter ett utbrott är man totalt energilös.

Hur vet man om ens barn bara har en explosiv personlighet eller om det faktiskt är en diagnos bakom?

Det vet man inte förrän de utreds! Tyvärr är den svenska barnvården väldigt tillåtande (är väl bra också!) så det kan ta väldigt läng tid innan de reagerar. Allt är "normalt" väldigt länge sas. Som förälder måste man stå på sig och gå på magkänslan.

Anonym (Mamma M)

Äldre 23 Dec 14:44

#88

"Om barnet flippar ur så så har DU gjort fel" Fast det där stämmer inte alls! Vår son kan flippa när som helst och hur rätt vi än gjort. Samma på mitt jobb (jobbar med utåtagerande barn) och det är ofta nån detalj man missat, ngt man inte visste om sen tidigare. Sen måste varje familj få ha sina egna regler och lära sig hantera det, och då är det respektlöst att far- eller morföräldrar "kliver in" och gör det svårare. Vi andra kan tycka vad vi vill men tycker någon att just påklädningen är det viktiga (för oss är det maten och kontrollbehovet) så måste det vara ok att jobba extra med det. Jag personligen skulle inte leka vid matbordet, det funkar inte för mig, utan vi är supertydliga med förväntningar istället och duger det inte får han vänta till nästa mål mat.

Anonym (Mamma M)

Äldre 23 Dec 14:46

#89

Anonym (HSP) skrev 2012-12-22 22:02:14 följande:

Jag tänker direkt "HSP" när jag läser era berättelser. HSP står för Highly sensitive person, eller högsensitiv person, och är ingen diagnos. 15-20 % av alla människor är högsensitiva. www.hsperson.se/78601.html Jag själv var ett explosivt barn. Lugn och tillbakadragen i skolan, men hemma fick jag hemska utbrott. Nu i vuxen ålder har jag förstått att jag är en s.k Högsensitiv person och jag märker att min 5-åring är väldigt lik mig som barn.

Min sons pappa är en HSP så det är väl ärftligt då, antar jag.

Vi med explosiva barn!

INNEHÅLL