Vi med explosiva barn!

Hmm... "Kul" att få en inblick i sin framtid, eller nåt  

Vi har en tjej på 2,5 år, och trots åldersskillnaden känner jag igen mycket. Hon är också extremt känslig för trötthet och hunger. Ofta svårt att sitta still (megaaktiv och långt före sin ålder i både fin- och grovmotorik), men kan ibland bli helt försjunken i det hon gör, t.ex. barnprogram på tv eller när hon ritar.

Envis så in i synden, otålig och (tycker jag mig märka redan nu) kräver mycket av sig själv. Klarar hon inte något  direkt så får det vara. Men också nyfiken, kan lägga mycket tid på att fundera ut hur något funkar och hur hon ska göra för att klara av det. Men blir fruktansvärt arg om det sedan inte funkar som hon trodde, och oförmögen att prova igen på nåt annat sätt. 

Också, som många andras barn, "snällare" borta än hemma. Folk kan bli ganska chockade när dom släpper loss. 

Utbrotten beror ju i allmänhet på att hon inte får som hon vill. Vi tar inte onödiga fighter, men vissa saker måste man ju ta. Som det där med godis... Och att mamma och pappa ibland vill titta på något annat än nicke nyfiken på tv. Och att man inte får slå på datorn. 

Utbrotten brukar vara uppemot en halv timme, och jag har faktiskt slutat bli arg själv. Det är så tydligt på något sätt att hon slår knut på sig själv. Som i går kväll (läggdags):
Dottern står i badrummet och river i sin blöja. "Ska vi byta blöja?" "INTE!".
Fortsätter att riva i blöjan. "Här, vi ska byta blöja" "INTE!".
Upprepas några gånger. Till sist mer eller mindre tvångsbyte.
Nästa fråga, håller upp en pyamas: "Vill du ha den här pyamasen?" "INTE!".
Håller upp en annan pyamas i andra handen: "Den här pyamasen?" "INTE!".
Lägger ifrån mig pyamasarna (ingen större skada om hon sover naken...). Dotter skriker "INTE!!!!" och dyker efter en av pyamasarna.
Frågar igen "Ska vi ta på pyamasen?" "INTE!".
Upprepas några gånger.
Dottern får stå på pallen i badrummet.
Jag sätter mig på toaletten. "INTE!!!!".
Stiger upp. "INTE!!!".
Sitter ner "INTE!!!"
Stiger upp.
Dotter går till toastolen, lägger dit sittringen (fortfarande gråtande), blir upplyft på stolen "INTE!!!".
Nerlyft "INTE!".
Upplyft. SItter ett tag. Börjar klättra på stolen. Blir nerlyft "INTE!!!"
Får sitta igen på stolen "INTE!!".
Upprepas.
Lyfts så småningom tillbaka på pallen och får sina händer tvättade ("INTE!" tvätta, sedan "INTE!" sluta tvätta).
Efter en 5-10 minuter av att efter ovanstående (som tagit sin lilla tid...) bara stå på pallen och gråta medan mamma (jag) står brevid, så är det ok att komma upp i mammas famn och bäras ut till vardagsrummet. Däremot inte ok att mamma sitter ner i soffan med henne i famnen (nytt utbrott).

Under utbrotten så både slår hon mot allt och alla, gråter och skriker. Vi har börjat utveckla strategin att hålla en kudde mellan oss och henne. Det är lite som tjurfäktning Så håller man en kudde framför så slår hon på kudden. Tills hon blir (mera) sur på att man håller kudden och försöker slå en förbi kudden. Varpå man flyttar kudden och hon blir sur på kudden igen för att den är i vägen igen, och slår på den igen. I längden hoppas jag att hon lär sig att man får slå på kuddar, men inte människor... För med hennes temperament så tror jag att hon kommer att behöva ha en ventil för sin ilska. Men anfallen går också i vågor, så emellanåt kan hon sluta slå, och då är hon naturligtvis direkt välkommen i famnen.