Vi med explosiva barn!

En pojke på drygt 3 år men har varit såhär sedan han var nyfödd. Han har varit väldigt skrikig och fått utbrott jämt, minns första gången när han var ca 8-9 månader och innan dess "bara" skrikig för då var han ju lite för liten för att få utbrott.
Han får oftast utbrott av vissa saker och oftast bara hos mig då han känner sig trygg hos mig. Går hos barnpsykolog med honom men kan vara skönt att ha lite stöd från andra föräldrar med likasinnade barn.

Han får utbrott av saker som jag inte alls kan förstå. Kan vara när han inte får som han vill eller är trött förstås men sedan kommer utbrott när man inte alls förstår varför...de kan hålla på i timmar dessa utbrott. Han kan allt från "bara" skrika till kasta saker, slåss, sparkas osv.

anonym("): ja det är ju jobbigt men samtidigt bra att han lärt sig hur han vill ha det när han blir sådär arg. Svårare när det är olika varje gång. Min son kan allt från vilja slåss till att kramas när han blir såhär arg. Ibland vill han inte alls vara själv fast han bara skriker att jag är dum men jag får inte gå därifrån men ibland väljer han att stänga in sig i sitt rum...väldigt svårt att veta hur man ska bete sig då.

Hej Alla!
Har följt er tråd till och från under ett tag pga av att jag har en 6-årig tjej som är väldigt explosiv...
Hon är naturligtvis världens goaste, men när hon blir arg blir man nästan rädd för henne, säger saker som att hon ska sparka mej i huvudet så att jag dör, kastar saker, slåss m.m. Hon är världens bästa på förskolan, det är hemma det visar sig, vilket är bra då känner hon sig trygg :).
Tycker dock att det börjar bli vannsinigt jobbigt med hennes utbrott, det påverkar vår familj ganska mycket. Hon har en 3-årig syster som försöker "skydda" mig när storasyster är arg, och då känner jag att det börjar gå för långt. Vet inte hur jag ska börja dra i trådarna för att få hjälp, vet inte om vi behöver hjälp ännu. Tror dock inte att hon har någon diagnos, bara väldigt envis, bestämd och ett sjuhelsikes humör...:) Det funkar oftast bra med kompisar, men ibland när dom tjafsar och någon inte vill leka mer så får hon även utbrott på dom, blir besviken att dom inte vill leka mer.... Det är framför allt granntjejen och hon som kan bråka på detta sätt och oftast bråkar de på samma "vilkor" men det slutar ofta med att grannen går hem och min tjej blir vannsing och skriker och gråter. Hoppas på att få lite hjälp av er med samma erfarenhet av explosiva barn. :)

Min son  har i många år fått utbrott men det är dom senaste åren som det börjat gå riktigt illa.
han har blivit anmäld för misshandel ett flertal gånger sparkar , slår och tar stryptag på andra i skolan och hotar alla som inte tycker som honom. ungdomarna har blivit rädda för honom och skolan skyller allt på hemiljön ,
jag tog hjälp i från bub som kom hem til oss för samtal ett flertal gånger i månaden , men inte mycket förändrades. hemma så lyssnade han inte och om han fick ett nej så kom utbrottet han kunde sparka sönder möbler ,dörrar och allt som kom i hans väg, till mig sa  han typ du har aldrig brytt dig så varför ska du bry dig nu din jävla hora , känner mest för att sparka sönder dig.
han drog i från hemmet och kunde vara borta i dagar utan att jag visste vart han höll hus , och han stal allt han kom över hemma  så man var tvungen att gömma allt.
en kväll fick han ett utbrott på mig när jag satt i min bil då han inte fick pengar till cigg han vart galen och skulle minsann döda mig, jag vart rädd och låste bilen det slutade med att han hoppade sönder taket och huven jag var tvungen att ringa polisen så att dom kom och hämtade honom och körde honom till bup. 

vi vart även vräkta från huset vi hyrde då hyresvärdens barn var rädda för min son.

när jag skulle flytta från kommunen till min nyfunna kärlek så valde min son att flytta till sin pappa som han bara haft kontakt med  några gånger per år, de första dagarna var en ren lättnad. men sen började samtalen från den nya skolan komma, hans pappa stod ut i 2 månader sen gav han upp och sa att han var tvungen att flytta till mig, och det gjorde han.
första veckorna gick bra och han var omtyckt i skolan men sen blev han varm i kläderna och började bete sig illa han hotade folk och var med i många slagsmål hemma lyssnade han inte utan bara drog i väg.

dom nyinköpta möblerna till hans rum  var söndersparkade och både pengar och annat försvann både från mig min sambo och min sambos familj som bor i huset brevid.

en kväll hotade han mig igen han skulle minsann sparka sönder hela mig han skulle döda mig på alla möjliga sätt han var så otroligt hotfull  och rädslan jag hade känt innan vi flyttade kom tillbaka , när han får utbrotten tror jag att han är kapabel till det mesta, 

i går flyttade han till en familj som förhoppningsvis kan hjälpa min son  att komma ur detta beetende jag känner att jag inte kan det och jag orkar inte gå och vara rädd längre.

han fyller snart 15 år och måste få kontroll över sitt liv, när han är på bra humör och visar den sidan är han underbar och väldigt hjälpsam men det kan slå över på ett par sekunder.

min önskan är att han ska bli stabil  och förstå vad det är han håller på med  så att han  sedan kan flytta hem till oss igen. 

Har läst tråden men är för trött för att skriva mer om oss själva just nu, kan bara säga att jag känner igen mig till fullo, så skönt att få läsa av sig lite och se att det finns andra. 

Det jag tycker är så jobbigt är när man försöker få stöd från andra och de jämför med sina egna, sk jobbiga barn, som är helt normala...

Sliten mamma:
Nej du är inte ensam. KOm till Dynamitungar på FB. 

Det är inte lätt med dessa utbrott och orken tar slut. Jag hoppas verkligen att du orkar ändå ta dej vidare. Ge inte upp. Allt tar tid men det kommer att bli bättre. Han blir äldre och ni lär känna varandra genom alla utbrott.  När det byggs upp ett stort tryck i en stark motor så måste det finnas ventiler. Utbrotten släpper ut övertrycket. 
Det blir bättre och bättre !! Håll ut och fortsätt sök hjälp. All hjälp du kan få och glöm inte att planera in egentid för andhämtning.
Stor kram  

Hej gjorde en egen tråd på fl nyss om krävande barn.. Å ser att jag inte e den ända som har det som jag har det..min son e ofta ilsken som ett bi å kräver mkt uppmärksamhet samt att han vill bli buren nästan hela tiden..han e jätte svår att få å komma till ro å sova..han sover extremt lite,så både han å jag e skapligt över trötta..har hört av min mor att jag var lika dan i hans ålder,å jag fick diganosen adhd när jag var 13 år..vet inte om det kan vara så att han har adhd,men risken e väl stor eftersom jag har det,å var lika dan som min son när jag var liten..