Åh vad spännande! :) Hoppas att bebistillverkningen ger resultat snart ;)
Vad avundsjuk jag blir, det är en sån spännande process att försöka göra barn och slutligen följa hela graviditeten fram till ett litet nyfött liv.
Agneta Werner heter iallafall världens bästa läkare! Hon var suverän för mig och har följt mig genom två graviditeter. Vet du att hon till och med fanns på stand-by så att avdelningen fick ringa in henne när hon var ledig om jag behövde henne :) En helt otrolig läkare som är förstående och öppensinnad.
Eftersom att vi pratar om vrinnevi måste jag även tipsa om att det finns en äldre sköterska där som är amningsexpert, utan henne hade jag aldrig lyckats att amma mitt första barn. Förstår att det känns som att det dröjer innan du har en bebis i famnen iofs ;)
Jag tror att har man rimliga skäl så får man snitt beviljat. När man är så pass rädd att man överväger att inte ens skaffa barn så är snitt det bästa alternativet.
Jag fick även veta att för barnets del så är snitt säkrare än vaginalt, det är för mamman riskerna ökar men det är ändå ett ganska enkelt ingrepp.
Personalen på vrinnevi var kanon och de lyssnade verkligen på mig. Jag fick avskilt rum för att slippa andra män och inte en enda man fick komma i närheten. Nu är det ju olika förstås men för mig var det viktigt i en så pass utsatt situation att jag garanterades att inte bli överraskad av att det plötsligt kom in en man på rummet.
Faktiskt så kände jag mig så pass säker och trygg med hjälp av kuratorn att jag födde nummer två vaginalt. Nu behöver det ju inte vara ett mål för dig, snitt är skitbra! :) Men för mig kändes det som en seger att jag vågade till sist. Men blir det en nummer tre blir det nog kanske snitt igen. Får se.
