Vill ha barn 2012

Hej allihopa!

Här har ni en till som försöker i all förtvivlan. Jag kanske inte har försökt lika länge som er och jag är ännu bara 22. Men längtan är nog lika stor för det. Men hänger gärna på här! :) 

Mellan 13 och 18,5 års ålder hade jag en pojkvän, jag blev på smällen - av misstag, sådär som ´dom flesta tonåringar lyckas med. Men att vid 15 års ålder bli mamma kändes inte direkt aktuellt. Tid för abort bokades, några dagar innan tiden fick jag missfall. Skönt, tänkte jag då, nu slipper jag göra en abort, kroppen tog hand om det själv. Vi gick vidare och jag började käka p-piller (trionetta) och trivdes bra med dessa.

19 år och 3 månader hittade jag mig en ny hälft, vi är nu sambo sedan två år tillbaka och han började prata om barn för ca 1½ år sedan. Då jag har flera bröder, den yngsta 4 år, så var jag inte allt för tänd på tanken av ett eget barn. Någon månad gick och jag tänkte på detta ofta tills vi i mars förra året bestämde oss för att försöka. Jag slutade med mina piller i mars/april och 11/7-11 fick vi två streck på stickan. Det gick med andra ord ganska snabbt att få till det. Lyckan varade dock bara till början av augusti då missfall nummer två var ett faktum. 6 månader seare sitter jag här, just fått mens och svär alla ramsor jag bara kan komma på.

Mitt liv är uppdelat i 3 veckor av ilska, ledsamhet sen är det 10 dagar av förväntan och hopp. Äl kommer på dagen, mensen 10-11 dagar efteråt. Nu har jag även börjat fundera, är lutelfasen för kort kanske? Ägget kanske aldrig hinner fastna innan mensen kommer?   

Vi har provat bisolvon-metoden och föregående månad provade jag med rosenrot. Ingenting händer. Bara denna jävliga mens..

Hoppet är det sista som överger människan sägs det och det har man fått känna av nu. För nu lever vi bara på hoppet och hoppas att vi blir gravida och får gå igenom en graviditet under 2012.

MVH NLAL        
  

Jo, har tänkt ringa Gyn.mottagningen snart. Men frågan är ju om jag nu räknar från när vi började försöka första gången, för isf är det ju 10-11 månader sedan, eller om det "gäller" från missfallet? Men jag ska absolut ta hjälp så fort vi bara får. :)
Vid första missfallet drack jag en del alkohol och försöker övertyga mig själv att detta var anledningen till missfallet. Kanske rent ut sagt patetisk tanke. I somras, vid den andra graviditeten, låg jag i lugninflammation under tiden ägget fäste och början på graviditeten så jag gick på morfin-medicin, kåvepenin och jag spydde och hade mig, trött som fan vilket jag inte fattade var grav.tecken eftersom jag blivit sjuk redan innan äl i juni så vi hade sex 1-2 gånger så trodde ju aldrig det skulle ta sig - jag trodde det var biverkningar av allt som läkaren tyckte jag skulle proppa munnen full av. Så när jag piggnade till för en vecka så var vi till fjälls och där blev det en del alkohol. Har ju nyligt hört att även en liten mängd alkohol kan skada ett foster, undra om det kan avra detta? Eller så hade jag sån jäkla otur att det var lunginflammationen som satte stopp för lyckan. Läkaren på gyn. sa iaf att virus och sjukdomar kan vara en bakgrund till missfall. Men varför i hela h-vete lyckas vi inte nu då?

Jo, det är en liten tröst att veta att jag kan bli gravid men ändå frustrerande eftersom det nu går så segt.. (Tycker jag, jag vill att allt ska gå fort och hända på en gång, vad det än gäller. :p) Det enda possitiva i det hela är ju att fostret förmodligen inte var livsdugligt någon av gångerna och det känns faktiskt skönt att kroppen då kan sköta detta själv. Men förstår bara inte varför det inte händer något nu?! För uppenbarligen har jag ju lätt att bli gravid - första gången gick kondomen sönder så det var en gång och andra gången hade vi ju bara sex 1-2 gånger pga att jag låg sjuk och inte orkade mycket mer. Och jag vet ju genom detta att även min nuvarande sambo har dugliga simmare eftersom vi lyckats en gång. :)

Och såhär när mensen kommer så brukar jag vara arg och irriterad hela veckan från mensens start - nu däremot känner jag inte direkt någonting mer än "Ja, vi får börja om efter mensen". Tror även att jag denna månad ska skita i äl-testen och bara köra på. Cykeln verkar ju vara regelbunden så jag vet ju när BIM är. Kanske man kan slappna av lite mer om man inte har det svart på vitt när äl är? Och bara köra på varannan, var tredje dag.

Så hoppas vi på att det blir något på 7:e försöket! :)    

Ursäkta om det blir många inlägg, får inte till det så jag kan citera alla i ett och samma inlägg.

Jag känner igen mig. Och när man tittar tillbaka till föregående månader så har ju faktiskt alla dagar gått i en rasande fart, trots att det ibland känns så segt. Denna månad kände inte jag heller någon direkt förväntan, visst lite hopp fanns det, men visste som abra att nu blev det inget. Tidigare månader har jag veerkligen trott på det, får se hur det blir kommande månader.

Ja, jag fick ju min mens igår så nu väntar jag på äl som kommit 6:e varje månad (förutom denna månad då den kom 4:e) och nästa BIM blir ju då 14-16:e mars, beroende på om äl ska komma 4:e eller 6:e. Så dryga 3 veckor kvar till äl och 4-4½ vecka kvar till nästa BIM. Det lät länge nu tycker jag, men snart är jag vid nästa BIM igen. Förmodligen lika förväntansfull, hoppfull och skengravid som tidigare månader. Haha!

Efter missfallet så fick jag olika PMS-symtom vilket jag aldrig tidigare haft så det var väl då skengraviditeten började eftersom jag inte kände igen något.. :p  

Picaen: Det är bara bra med mig, hade äl för någon dag sedan och har idag börjat om med progesteronet så nu hoppas jag det atr sig, dom två tidigare gångerna så har det tagit sig på första och andra försöket. :=

Åh, hoppas det är fint och att guldägget ditt släpper nu denna månad. :) När har du beräknad äl? :)

Ja visst är det härligt att veta att allt står rätt till? :) Nu är det andra månaden som jag har "normal" lutealfas och är helt frisk vilket jag då inte varit på 10 år pga en kronisk infektion i luftvägarna. Så nu känns det rätt med allt, nu är det bara det där lilla pyret som saknas. :) 

Jo, det är härligt att äntligen vara frisk. Så varje vecka  nu en milstoklpe. :)

Men attans! När det väl ser fint ut.. Tråkigt, men nu vet du ju iaf att pergo hjälper dig och så hoppas jag ni lyckas nästa månad då. :)  

Åh! Grattis, så kul! :)