Alkoholiserad mamma.

Är det något jag har lärt mig utav min mamma som är alkoholist och som har varit det sen jag var 3, idag är jag 25 så är det att inget hjälper. Jag kan glädjas över att vi har 23 mil emellan oss tillsklinnad från min lilla och stora syster som bor i samma stad som henne. Det enda jag kan göra är att fundera över vad JAG mår bra utav, i mitt fall är det så lite kontakt som möjligt, hon är  ändå min mamma så klarar inte av att säga upp den helt. Se till att ställa kravet på att hon ska vara nykter när vi träffas och även när hon ringer. Tack och lov insåg min  mormor och min morfar (innan han dog) att hon har problem, dem har alltid skyddat henne. Detta uppdagades när min son skulle döpas för 4 år sedan och hon var på väg till dopet, ringer för att fråga efter vägen och är stupfull! Bad min pappa ta samtalet och be henne fara och flyga. Hon ljög såklart för min mormor och morfar om varför hon inte fick komma på dopet, men då berättade jag och mina syskon sanningen.

Att få min mamma att söka hjälp funkar inte, jag har kommit till insikt att hon är och kommer alltid förbli en alkoholist. Det kommer bli hennes död och tyvärr så vore jag inte överdrivet ledsen om det sker snart. den människan sårar mer än vad hon älskar.   Hennes drickande har iaf lett till något gott, det har fått mig att inse att jag vill jobba med unga missbrukare, tror att erfarenheten jag har efter min mamma kan komma till nytta.