Alkoholiserad mamma.

när jag läser de flesta andra inläggen om andra som har föräldrar som dricker så skiljer min mamma sig lite från mängden eller vad man säger. Min mamma var världens bästa mamma, den mamman alla drömmer om. drack inte en droppe och har aldrig gjort det heller, tills dagen då vi flyttade från min pappa på hennes villkor. jag är 22 år idag och min mamma började dricka när jag var 15 år.  vilket blev en jättejobbig sitts, just när man haft det "normalt" i så många år och trodde väl ALDRIG detta skulle h'nda, jag trodde i princip att alla som var/är alkoholister har varit det hela tiden, jag visste inget annat, fören för några år sedan.

Det började med att hon hamnade med fel folk och började dricka och märkte att det tog bort det jobbiga i hennes liv. sen blev det bara mer och mer, började smyga med det hemma fast jag fattade mycket väl vad hon höll på med, men hon trodde hon skötte det snyggt förstås. det är s sjukt vilken omställning hela mitt lilla glada liv blev, helt plötsligt började min mamma sakta med säkert komma att bli alkoholist och jag blev bara mer och mer deprimerad och undrade vad som hände. hon blev elak och inte speciellt trevlig när hon blev full. det hände att vi kom ihop oss så mycket att vi kom och slåss. tillslut fick hon själv nog och försökte ta sitt liv under 3 tillfällen men misslyckades, ibland kan jag önska att hon hade lyckats sp jag hade sluppit allt detta. Efter en tid skaffa hon en yngre pojkvän, halv alkis han med, och en aggressiv sak. det är nu det senaste 2 åren. han har slagit henne vid flera tillfällen men bara på fyllan, nykter är han gudagod. han har problem och behöver vård och medicin men vill inte inse det själv så jag tog tillslut saken i egna händer och anmälde honom förra veckan då han slog henne igen, jag bor inte hemma men mammas grannar är goda vänner som är mycket vid henne och ser då mycket. Vi ringde snuten som jag gjort en gång tidigare, dagen efter plockade dom honom på jobbet, sitter nu i häktet i väntan på rättegången i slutet av feb, men min mor mår piss av detta ändå. förhoppningsvis  kommer hon in på behandlingshem. men jag har inga höga förhoppingar, sviken är ju vardagsmat nu för tiden!