Talförsening

Det jobbigaste som finns är att vänta på resultatet från en utredning. Man vill ju hjälpa sitt barn NU. Jag har aldrig kunnat vänta utan ringt, påskyndat, googlat mig orolig över diverse diagnoser, hittat metoder att träna språk etc. Alla mina tre pojkar har varit sena med språk. Ena pojken fick en autismdiagnos (men pratar jättebra idag), den andra pojken kom i kapp utan några insatser och den tredje pojken är nu snart 2,5 år och vi ska avvakta vidare språkutredning fram till tre år. Anledningen till att vi väntar är att jag vet att han inte har autism (vid minst misstanke om autism ska man aldrig vänta, utan snabbt se till att få utredning, resurser och träning). Jag tycker att det är viktigt att urskilja om svårigheterna beror på att barnet enbart har problem med själva språket eller om barnet generellt har svårt för kommunikation. Ett sätt att öka barnets motivation till att prata är att rigga situationer där barnet lockas till att prata. Man kan lägga en favoritleksak väl synlig, men utom räckhåll för barnet och vänta på att barnet ska visa att de vill ha leksaken på något sätt. Med barn som generellt har svårt med kommunikation måste man uppmuntra minsta lilla försök till kommunikation som tex. att om barnet bara  pekar mot leksaken eller tittar på leksaken och ger ifrån sig ett ljud och genast då ge leksaken till barnet samtidigt som man säger ordet för leksaken. Ett barn som redan kan peka och använda ljud gester och ögonkontakt kan man ställa lite större krav på innan man ger leksaken. Man väntar in ett ljud från barnet som påminner lite lite om ordet för leksaken som man riggat. Först då ger man leksaken, samtidigt som man upprepar det korrekta ordet (utan krav på att barnet ska härma det). Gradvis ökar man svårighetsgraden. Det är alltid lättare för barnet att försöka prata om det finns en motivation. Att bara försöka få barnet att säga ett ord genom enbart upprepning / Immitation är svårare. Sedan så finns det också en period under språkutvecklingen då barnet gärna härmar och ekar tillbaka det som man sagt. Då kan man verkligen passa på att lära in språket. Vår två-åring har precis börjat med detta och upprepar det vi säger som en liten papegoja (fast med riktigt uruselt uttal). Det är iaf ett stort steg på väg känns det som.

jordgubbe0812: Det är sant, men man kan vänta in barnet lite så att det får en chans att försöka prata igen. Om inget händer efter barnets första försök får man ge leksaken ändå. Nästa gång man provar får man sänka ribban och kanske ge leksaken vid minsta ljud från barnet så att det får en chans att lyckas. När man ligger på en nivå där barnet "lyckas" hela tiden höjer man sedan svårighetsgraden något (väntar några sekunder extra vid endast ljud innan man ger leksaken och ger leksaken snabbt vid ett ljud som liknar ordet mer, samtidigt som man också benämner leksaken.) När det gäller mycket träning av tex. autistiska barn så ger man alltid barnet så mycket hjälp så att barnet alltid lyckas med uppgiften. Gradvis fadar man sedan hjälpen. Detta är enkelt då man lär ut lek, immitation, ordförståelse etc men mycket svårare när det gäller själva talet. (hur hjälper man ut ett ord?) Vi har även jobbat med verbal immitation men eftersom det i sig inte är motiverande har vi fått ta till yttre belöningar för att öka motivationen att vilja immitera ljud.