Mitt andra barn vägde 5080g och när jag väntade det tredje höll de koll på oss. Tillväxtultraljudet visade att även hon var modell större, så vi fick välja datum för igångsättning. Hon kom en vecka före bf och vägde 4100g. Och vi tyckte att hon var pytteliten... 
När vi gjorde tul sade läkaren att det är svårt att säga HUR stora barnen är, lättare att se om de är i underkant. Vår tös bedömdes vara åt det större hållet och med tanke på storebrors stl så planerade vi igångsättning. Vilken för övrigt var en fantastisk upplevelse på alla sätt! 
För min del var det inga problem att andra barnet var stort. Första vägde 4325g och hade väl banat väg. Däremot är det inte så bra för bebisen att vara så stor. Vi hamnade på neo (bland minibebisarna...) och fick kolla blodsockret flera ggr per dag, tillmata honom (eftersom min mjölk inte runnit till och han krävde mer än råmjölken). Allt det vill man bespara nästa barn!
Använd det som argument om ni ska strids för er sak - jag tror att det biter bra! Resurskrävande är det också med stora barn!
Jag födde liggandes på ena sidan. Hade inga problem att få ut honom och hans 5080g. Problemen kom sedan, då han var stor för tiden och fick lågt blodsocker - och för den nya bebisens skull (två år senare) blev det igångsättning en vecka före bf för att vi skulle slippa neo, tillmatning, ständiga provtagningar...