Fick min första när jag var 16 och skulle fylla 17. Tvåan fick jag 4 månader innan jag fyllde 21. (1:an blir 7 och tvåan bli 3 detta år).
Anledningen till glappet mellan dem är som följer: Jag och pappan hade inte varit ihop speciellt länge när ettan kom, vi behövde utvecklas som par och vara mer säkra på varandra. Lättare att separera med ett än med två barn. Jag hade inte heller gått klart gymnasiet, och inte min sambo (nu man) heller. Han tog dock studenten tre månader efter hennes födelse. Jag tog studenten ett år senare än vad jag hade gjort om jag inte var mammaledig. Jag var gravid med tvåan i vecka 6 när jag tog min student. Jag ville gärna ha syskonet ganska snart efter studenten. Under min graviditet med tvåan jobbade jag ihop till en skaplig FP, vi hann köpa hus osv.
Alltså:
Ta studenten
Skaffa vettig FP
Fixa bättre boende
Utvärdera vårat förhållande
Göra upp en framtidsplan (studier/jobb)
var anledningar till att syskonet inte kom något tidigare. Dock är jag inte så speciellt förtjust i tanken att ha när mellan barnen i vilket fall då jag tycker bebistiden är dels rätt krävande men också vill träna upp mig och hitta tillbaka till mig själv mellan graviditeterna. Min son och min dotter har väldigt nära relation och leker tillsammans och visar mycket kärlek, så det skälet till att skaffa barn tätt avfärdar jag.
Dock är det individuellt hur man vill planera sin familj och jag anser att om du har en plan för din framtid och vad du vill göra och skall göra för att försörja dina barn är det väl bara att köra. Men tänk igenom framtiden först. Det var mycket lättare att studera med ett barn skall jag säga. Nog för att universitetsstudier kanske är mer krävande men ibland fattar jag inte hur jag skall hinna med allt.