
-
Jag tycker nog mer som så att om mamman får må bra och vara lugn så mår barnet bra. och som sagt de finns ju faktist barnläkare som tar hand om barnet. vid vilken op som helst e väl alltid barnet lite medtagen så jag tror inte att narkosen kommer orsaka sån skada på barnet! Att ja skulle dö av narkosen är ju föga otroligt iaf och för barnets del med... men de verkar ju ändå vara så att vissa sjukhus tillåter sövning och vissa inte som tex hon som skrev om att i huddinge får man... ja se där.. barnen har inte dött av de och inte hon heller... kanske borde andra sjukhus ta del av andras professionaliteter oxå... jag tror riskerna förvärras av många så fort man pratar om narkos! Det handlar nog fan mer och pengar och tiden än va de handlar om risker.. är kanske inte direkt billigt med narkos.. men det kostnaden ska inte vara några problem för ett sjukhus egentligen!Cicek skrev 2012-01-21 19:55:36 följande:TS, jag förstår att du är livrädd men det här är ju löjligt... Du får så sjukt mycket bra hjälp och förklaringar, inte minst av JA77 som tydligen jobbar med det här varje dag, och du vill inte ens lyssna, inte försöka?? Det är inte bara dig det handlar om utan ditt barn! Och om något händer DIG så står ditt barn utan mamma sen! Bara för att du inte ens vill FÖRSÖKA! Jag har själv haft nålfobi och varit livrädd, men när jag blev gravid med första barnet såg jag inget annat sätt än att jobba med att få bort det. Visst, det var jobbigt, men det är klart jag gör allt för mitt barn. Jag skulle själv tycka det var extremt obehagligt med ryggbedövning men hellre det än att göra något som har så pass extremt höga risker, både för dig och barnet. Jag skulle verkligen haft sympati för dig om du försökte, men du gör ju inte ens det. Och sjukvården handlar inte om att man ska respektera patienten och ingenting annat, man måste också göra det som är säkert, och att söva någon som är höggravid är idiotiskt om det inte handlar om liv och död.. Man väger alltid riskerna mot fördelarna, och som JA77 skrev, nålfobi (som jag har förståelse för hur hemskt det är) är inte en anledning för att göra ett ingrepp med så extremt höga risker.
-
tack för att du förstår! Jag anser samma sak... det är min kropp och mitt val! självklart vill ja försöka föda i säte i första hand men annars får dom väl snitta mig med narkos...Nyårsmamma skrev 2012-01-21 22:31:23 följande:
Ganska enkelt egentligen. Som JA77 skrivit så kan man aldrig kräva vård, däremot alltid neka en föreslagen behandling. Du har alltså all rätt att säga ”jag accepterar inte spinalbedövning”. Sen är den diskussionen slut. Personalen är då skyldig att erbjuda vård enligt nästbästa alternativ som du kan tänka dig att acceptera – och om barnet måste födas med kejsarsnitt så blir det ju per automatik under sövning. Kan barnet födas vaginalt finns ju alltid möjligheten att personalen säger att det får bli det istället eftersom det är mer riskfyllt med sövningen, men finns inte vaginal födsel som alternativ så finns det ju inte. Personalen kan inte säga ”då vägrar vi snitta” om det inte finns något annat sätt för barnet att födas. Och det är du som bestämmer under vilka omständigheter du accepterar att snittas för det är din kropp som ska opereras i.
-
Mycket bra sagt.... och som jag skrev i ett tidigare inlägg.. jag ser hellre att jag klarar av att vara mamma till 3 efter förlossningen och får må relativt bra och slippa plågas med mardrömmar och panik av det jag varit med om.. ÄN att jag ska vara ett nerv vrak som inte kan vara mamma till mina 3 barn för att jag är knäckt, motarbetad och mår PSYKISKT dåligt.... springa hos psykolog osv.. NÄ skippar psykologbesöken och alla mardrömmar med panikångest och är hellre en bra mamma till 3 :)Nyårsmamma skrev 2012-01-22 09:25:23 följande:
Korrekt. Men om patienten nekar spinalbedövning och vaginal födsel inte är ett alternativ (som ju verkar vara fallet här av någon medicinsk orsak vi inte känner till) så återstår bara sövt snitt. Och det kan personalen inte neka då om barnet måste födas med snitt. Det är med andra ord TS som bestämmer, och det är tillåtet att utsätta sig för en högre medicinsk risk om man anser att det är gynnsammare rent psykologiskt.
Vi består av kropp och själ och TS ska gå ur det här med en god upplevelse för det är hennes största dag i livet vi talar om. Tyvärr anses gravida kvinnor bara vara behållare som ska tömmas och vad man gör med deras kropp och själ i den processen är oväsentligt. Jag håller inte med om det. Man ska leva med sin förlossning resten av livet och har rätt att ha en så bra upplevelse som möjligt utifrån sina fysiska OCH psykiska förutsättningar.
-
Ja där har du oxå helt rätt.. tur att de finns några som förstår iaf! Det ska vara relativt "trevligt" för både mamma och barn. Hellre sova vid snitt och sedan kunna vara en bra mamma efteråt utan att bearbeta traumatiska upplevelser och vara ett nerv vrak som inte vet varken ut eller in. Ett nerv vrak kan inte ta hand om sina barn särskilt bra.. det kan en snittad sövd mamma som sedan fått vakna upp och sluppit den värsta delen i förlossningen. Man är väl ändå alltid lite orolig och ängslig oavsett metod men får man slippa de värsta scenariot eller mardömmen man har så är väl det bättre än att tvingas till saker och sedan inte kunna vara mamma!lycka 4 skrev 2012-01-22 18:46:10 följande:Jag kan känns lite såhär ..
Om en kvinna är förlossningsrädd så blir hon biviljad ett snitt . Jag skulle mer än gärna föda vaginalt men får inte.
Efter mitt första barn som slutade i katastrof snitt ville jag inget annat än att föda fram mitt barn ( med tvåan) Bm och läkare höjde på ögonbrynen då jag sa att jag ville föda vaginalt och att jag va totalt livrädd för ett planerat snitt.
Graviditeten fortlöpte och läkaren som först klappade mig på axelt för vad jag ville släppte bomben i vecka 32 , han hade tänkt och ville nu att jag skulle göra ett tillväxt ul i v 37 om barnet såg ut att väga mindre än min dotter så skulle vi försöka annars ville han att jag skulle göra ett planerat snitt . Där började min ångest . Jag mådde så jävla dåligt , sov inte på nätterna mm pga rädslan för detta snitt. Jag va på samtal men då ska man veta att dessa samtal är först å främst till för kvinnor som är rädda för att föda vaginalt och inte med snitt så jag fick inte så mycke hjälp.
Min bm en väldigt erfaren och helt underbar kvinna, sa till slut att detta va vansinne att jag skulle må som jag gjorde hon såg ju vilket vrak jag var. Hon va den som tillsut kom med förslaget att jag skulle sova vid mitt snitt.
Efter mycke om och men sov jag igenom mitt snitt . Även med tvåan sov jag . och kommer sova med trean.
Jag tycker det är jätte bra när kunniga personer skriver i dessa trådar som du ja77 men ibland kanske man måste ta det lite lugnt att spotta fram hur farligt det är mm det får man reda på ändå tro mig det finns riktiga grisar inom sjukvården. Det är inte så att jag skiter i mitt barns hälsa när jag väljer att göra ett sovande snitt herregud !! Jag gör det för att jag anser att även jag har rätt till en dräglig förlossning. -
om du läser hela tråden så ser du att det finns några som föda i säte och vaginalt... men att barnet då inte får vara FÖR stort.. och väga för mycket.. dvs man mäter kvinnans bäcken och ser om den klarar att föda ut barnet. Mitt barn kommer inte vara för stort och väga för mycket och mitt bäcken kommer garanterat klara av att föda ut barnet pga att barnet är lite mindre än ett fullgånget barn!BelAir1 skrev 2012-01-22 20:49:14 följande:Förmodligen blir det snitt. Man förlöser inte prematurer i säte vaginalt.
-
ett barn i vecka 36 e inte så himla litet egentligen. Huvudet kan fastna oavsett om barnet är lagom stort, för litet eller för stort! Bara de mäter barnets hjärtljud mm och ha koll kan de mycket väl gå.BelAir1 skrev 2012-01-22 21:15:07 följande:Barnet får inte heller vara för litet eftersom kroppen, i förhållande till huvudet är mindre och lättare föds fram genom en ofullständigt vidgad cervix. Då kan huvudet fastna. Dessutom är prematurer mer ömtåliga.
-
Altså som jag skrev i trådstarten.. tidigast blir det v 32 om det är akut akut tillstånd med bebis annars vill de vänta tills jag är i vecka 34-36 för att de ska gå så lång tid som möjligt.. dvs 2 veckor innan beräknat bf typ.. allt beror på hur bebis mår..Nyårsmamma skrev 2012-01-22 21:57:09 följande:Nej en vecka till e ju = fullgånget :) Stå på dig och bli inte överkörd! :)
Jag kommer vilja föda vanligt om de nu kontrollerar med mitt bäcken osv om det går och alla andra säkerhetskontroller mm.. annars förstår jag själv att det blir snitt men jag kommer säga med en gång att jag vill göra det sövd just för att slippa den psykiska påfrestande delen. Då tar jag hellre som sagt att jag inte får höra bebis skrika eller se den före pappan och de andra människorna i rummet. De kommer ju ändå springa iväg med bebis för att kolla allt. Sedan kan jag gott ge den första tiden till pappan (som får sitt första barn) när jag får mitt 3:e... kanske låter lite konstigt men ser hellre sen att jag vaknar upp och piggnar till och kan ta till mig barnet utan problem och inte sitter med de skrämmande bilden i mitt huvud så att jag riskerar att knappt orka eller kunna ta till mig barnet. Då vill ja som sagt hellre må bra psykiskt, och komma hem med barnet till 2 syskon och sedan kunna ge alla 3 barnen kärlek och vara mamma! -
Jo om barnet sitter fast så blir det ju snitt.. och akut snitt isf.. men då får man ta de.. e ju alltid bättre att föda vaginalt om det finns nåt som talar för att det kan gå.. om det då inte finns nåt som talar för det så får det som sagt bli snitt!BelAir1 skrev 2012-01-22 22:07:37 följande:Ok men du skrev v 36 som senast så jag tolkade det som att det kunde vara tidigare. Självklart kan det gå bra med en prematur, det är vikten som spelar roll. Dessutom skriver du att barnet ska få läkarvård direkt efteråt så jag tolkade det som att barnet har något medfött problem!
Det spelar ingen roll om man har koll på barnets hjärtljud. Sitter det fast så gör det! Och då sitter det fast oavsett hur bra eller dåliga hjärtljuden är. -
"de flesta JA" MEN dom som inte är det då.. dom som måste söka psykologhjälp efter förlossningen och mår dåligt av det i flera månader och år, när man då sitter med facit i hand hade de inte då varit bättre att låta dem få sova om de nu va det dom ville?JA77 skrev 2012-01-22 22:02:23 följande:
Jag vet att jag är en uppskattad kollega med mån om patienter som anhöriga, så jag besvarar längre inte okonstruktiva inlägg. Vi kommer från olika världar och har olika syn på saken. Lika lite som du inte vet om jag tar med jobbet hem, lika lite vet du om patienterna är så plågade som du påstår. De flesta är nöjda och glada efter sina snitt.
Och jag lovar, patienter med cancer etc är inte speciellt duktiga på att påpeka sina önskemål, eftersom de känner att möjligheten inte finns/är för svårt sjuka för att kräva det. Den friske har många önskningar, men den sjuke har bara en.
Men i vilket fall så gör du ditt jobb, får pengar och sen går hem för dagen och du vet att de inte är dig ni står och skär i och du vet att om du själv skulle behöva gå igenom snitt eller nåt annat traumatiskt för DIG så har du ju ändå möjligheter att besluta själv och påverka för att du själv jobbar med det. Du vet att du kan kräva nåt annat.. och inte utsätter du dig för traumatiska upplevelser OM du kan slippa?
Ja den sjuke har bara en önskan - att bli frisk.. jo det har jag full förståelse för..MEN en gravid kvinna har också en speciellt stor önskan att BÅDE barnet och HON ska må bra EFTER förlossningen och då anser jag som sagt att de e bättre att kunna vara mamma och inte behöva bearbeta nåt traumatiskt och därmed förlora tid med sitt barn! -
För MIG är sovande lösningen för att de ska bli så bra som möjligt... och att jag slipper vara ett nerv vrak t mamma efter förlossningen.. sen kanske inte sovande snitt är lösningen för dig eller nån annan men för MIG är det faktiskt så..Lumo skrev 2012-01-23 10:51:31 följande:Jag har svårt att tro att själva sovandet är lösningen. Har man sådana issues som ts får man nog problem oavsett att bearbeta, både innan o efter. Har man då ingen lust att bearbeta dem innan, så blir de ännu värre efter. Det tror i alla fall jag. Snitt, oavsett variant, är ett stort ingrepp vilket påverkar både kropp o psyke på många kvinnor, alltför många!
Du skriver "har man ingen lust att bearbeta detta innan" varken du eller JA77 vet om jag försökt eller ej..
Skrev ett inlägg som tyvärr togs bort av moderatorn för att de var för elakt tydligen... men tycker det e elakare att ens påstå att man inte vill bearbeta de eller få hjälp innan när man inte ens frågat mig OM jag gjort det..
För att för både dig, JA77 och alla andra härinne som inte tror de så vill jag förtydliga på ett mildare sätt att jag HAR försökt fått hjälp och bearbeta.. men jag har 2 veckor typ tills snittet... och det finns inte TID hos mvc pskolog eller aurora så fort för det är KÖ och jag går tyvärr inte först utan få vänta som alla andra.
Jag kommer heller inte HINNA eller KUNNA få en visning av op team i uppsala innan snittet ska göras dels för att jag bor 15 mil ifrån och de inte är bara att åka och för att de inte har TID helt enkelt..
Jag har altså sökt hjälp för detta och försökt få prata med någon men det hinns inte med innan snittet tyvärr...
Psykologen jag prata med sa att visst hon kan prata med mig men hon e ingen bm eller op läkare som kan sånt där så hon kan ändå inte svara på mina frågor..
Så det är så att jag får ingen hjälp innan för att de e så snart inpå och det inte finns TIDER hos mottagningar som aurora osv... Jag vill inget hellre än att kunna prata om de och få mer information om allt än det jag får sitta och söka efter och jag vill inget hellre än att prata med min bm och dom på akademiska om hur jag vill ha det men dom har inte TID innan! Tyvärr... så innan ni ens påstår att jag inte sökt hjälp eller vill ha nån så fråga mig gärna nästa gång! -
Precis tack!Nyårsmamma skrev 2012-01-22 22:55:15 följande:
Precis, lätt att glömma att det är människor man arbetar med när man står i operation efter operation och varje patient inte är unik utan bara ytterligare en i mängden som ska klaras av så snabbt och behändigt som möjligt så man kan gå hem nångång. Och hur en patient mår efteråt drabbar ju aldrig den som opererade (och inte barnmorskan som gjorde en felbedömning heller för den delen), det är bara att glömma folk så fort man är klar med dem. Det måste förlossningsvården verkligen få klart för sig – även om man bara är en av tusentals för personalen så föder varje kvinna bara barn 2 ggr i livet och det ÄR två viktiga dagar, de viktigaste av de 30.000 dagar vi lever i snitt. Och vi minns personalen och hur vi blev bemötta resten av våra liv, även om de inte minns oss.
-
Gud va skit du snackar! Jag VILL föda vaginalt men FÅR inte för bebis ligger i säte... därför har jag fått besked om snitt.. det fick jag i v 31 typ. så nej 9 månader att förbereda sig har jag INTE haft.krogen skrev 2012-01-24 10:27:47 följande:Det ar en annan sak. TS vagrar foda vaginalt overhvudtaget, likasa planerad KS med ryggbedovning. Hon vagrar ga prata med nagon och vagrar ga besoka op sa att nagon kan fa visa henne runt. Och hjalpa med hennes fobi.
Hon har egen bild av hur allting pa op gar till och struntar i riskerna for fostret nar hon sovs (medicinska skal for sovande snitt ar annan sak).
Jag VILL prata med "någon" och ha samtal på aurora men det finns inga TIDER innan jag kanske blir snittad. Jag har försökt att få en akut tid men det finns inte! Jag vägrar inte besök på OP men det finns inte TID för det heller för dom har inte TID på akademiska då e har fullt upp!
Och jag vet att det finns risker med sövt snitt MEN jag vet även att de kan gå hur bra som helst!
Är det flera saker du TROR dig veta och fått om bakfoten så fråga gärna men kom inte och släng skit på mig som du inte vet nåt om! -
nej de kan inte göra vändningsförsök utan fostervatten så nej de har de inte sagt nåt om.. dels därför att jag inte har nåt vatten men även för att bebis ligger i säte..Mariella81 skrev 2012-01-27 21:44:41 följande:
Har det aldrig varit aktuellt med vändningsförsök? Hur långt gången är du? Chansen att barnet vänder på sig finns ju ganska nära inpå bf, särskilt om du fött barn innan. Låter tidigt att få besked om snitt redan i v.31.
-
Hej, har inte orkat skrivit här nåt mer. Tyvärr var min dotter i magen lite mer sjukän de trodde och hade komplikationer pga olika saker. Jag var vaken och blev snittad det var riktigt jobbigt men fick inte bli sövd. Jag led mig igenom detta och det var hemskt,,,, när de sedan tagit ut min dotter fick jag lugnande pga att jag var så rädd.
Sedan hamnade vi på neonatal då hon förlöstes i v 32+5 hon var 43 cm lång och vägde 1890 gram.
Tyvärr orkade inte hennes kropp med alla komplikationer utan hon avled på sjukhus i min pojkväns famn efter 15 dagar.
Nu har vi en mkt jobbig tid att gå igenom.
Helt ärligt hade de kvittat för mig om ja fått blivit sövd eller ej för hon skrek knappt nåt och jag fick se henne typ 1 sekund sen försvann de med henne,, så ja kan inte säga att ja e glad över att fått vara vaken för jag fick ändå inte uppleva det som många säger sig uppleva. Höra barnet skrika mycket och se de länge och typ få ha det nära sig medan de syr igen en.
Men så är fallet iaf om ni undrar vad som hänt... min dotter blev en ängel och kvar sitter jag med ett snitt som minne plus stor sorg av både förlusten av dottern men även bearbeta kejsarsnittet hos en psykolog! Precis som jag antog från början att jag behövde psykolog hjälp för att bearbeta detta snitt och rädslan för det.
För mig var det inte bara och bara och nåt som jag e glad över att fått uppleva. Detta snitt har satt stora spår i mig och jag mår inte bra pga det... men även pga att min dotter dog också.
Så var fallet och det blev som sagt precis som jag visste från början! Precis det jag befarat angående snittet!