Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

För ett tag sen tipsade jag en kompis om Dr D, eftersom hon i sin tur hade en kompis som misstänkte immunproblem. Hon har nu utretts - i Paris!!! - och mkt riktigt var det NK-cellerna som var boven. Men det är första gången jag hört talas om att någon åkt till Paris för immunutredning - någon annan som hört talas om detta? Det är ju strålande förstås, ju fler desto bättre, jag blev bara så paff. Dock vet jag varken klinikens eller läkarens namn än.

Lully: Jag tycker att det är underbart att du orkar ge dig in i detta igen! Varför inte liksom, i bästa fall blir du gravid och i sämsta fall så vet du i alla fall att du gav det ett (eller flera) försök och gjorde vad du kunde. Håller verkligen tummarna för att du har turen med dig igen!

Lully: hur började dina ledproblem? Har lite ont i fingerlederna plötsligt och jag slutade helt med Pred för någon vecka sen - efter en låååång och långsam nedtrappning. Vet inte om det "bara" är en graviditetskrämpa, är ju lite stel både här och där, men nu vaknar jag på morgnarna och måste liksom knyta händerna några gånger för att det värsta ska släppa. Blir lite nervös med tanke på hur mycket problem du haft ...

Hjärte: Hmm, du har inte fått nån förklaring till det heller? Låter ju inte kul att du har det kvar efter sju veckor heller. Mamma har reumatism i händerna, så jag blir lite extra nojig av det tror jag. Jag trappade ner ännu långsammare, åt 2,5 mg om dagen på slutet, men det verkar inte ha hjälpt.

Ja, jag googlade lite och det verkar ju vara rätt vanligt pga vätskan man samlar på sig så jag hoppas att det är det. Känns inte som karpaltunnelsyndrom i alla fall, tack och lov. Vigselringen går inte att få på längre så fingrarna är helt klart lite svullna, hoppas det bara är vatten. Tack för klok input!

Poussin: Usch vad trist att det inte blir bättre!  Det känns ju som att man vill kunna använda händerna obehindrat, särskilt när man ska ta hand om nyfödingar. Hmm, får leva på hoppet om att det går över, men med tanke på att vi är så många som verkar ha problem med detta så känns det som att Dr D borde vara tydligare med hur man ska hantera nedtrappningen av kortisonet och även vad man ska göra om man börjar få ont. Nu trappade jag iofs ner vansinnigt långsamt, så det borde inte bero på för snabb nedtrappning, men man vet ju aldrig. Jag är i v35 nu, det börjar närma sig. 

TWH: Ger immunproblematiken högre blodproppsrisk även om man tar Fragmin/Trombyl? Det hade jag inte koll på i så fall!
Jag är också inne på snitt (på SÖS), mest pga att det är tvillingar och jag är rädd att något ska hända med tvilling 2 eftersom man av naturliga skäl inte har lika bra koll på den som tvilling 1, men om det dessutom är högre risk för blodproppar (och då antar jag att det är blodproppar i moderkakan som kan skada barnet som avses?) så vill jag absolut ha snitt. Jag är iofs inte 40, men snart 36 så jag är ju inte direkt någon ungdom jag heller...

Ja, min BM är väldigt tydlig med att hon tycker att jag ska snittas just med tanke på både immunproblematiken och med tanke på hur länge vi kämpat för att ens bli gravida. 
Flödesmätningar har gjorts och mina två ligger ju till och med över kurvan, men någonstans vågar man ju inte ta något för givet förrän man faktiskt ser levande barn på utsidan magen ...

Jag vet inte riktigt hur "vanliga SÖS" är att ha att göra med i snittdiskussioner, jag går på spec-MVC och eftersom tvilling 2 länge låg i säte så var snittet inga problem (trots att det var "rätt" tvilling som låg fel). När vi skulle spika det efter TUL så hade bebisen dock lyckats vända sig, så plötsligt låg båda optimalt för vaginal förlossning. Jag sa att jag hade lite svårt att tänka om, varpå min läkare sa "det finns inga medicinska skäl längre, utan i så fall är det av humanitära skäl - ta och sov på saken". Efter att ha velat hit och dit så känner jag att oron över att något ska hända är för stor och därför vill jag ändå ha snitt, så jag hoppas att det inte ska bli några problem att få det beviljat. (Är liiiite stressad över att det inte är spikat än, allt blev ju lite förskjutet på grund av lilltjejens saltomortal i magen, så i morgon går jag in i v36 utan förlossningsplan och har inte något nytt möte med läkaren förrän i v37...)

Enligt SÖS egen tvillingutbildning så schemaläggs tvillingsnitt två veckor innan BF, dock vet jag inte hur det funkar om man vill snittas två veckor innan med ett barn. 

Lully: Jag tror som sagt inte att det ska vara några problem att få det beviljat eftersom läkaren sa som hon sa, jag är mer stressad för att det ska sätta igång utan att det står nerskrivet i journalen att jag ska snittas. V36 är tydligen genomsnittsveckan för tvillingar och där är jag som sagt i morgon. Men jag tror de trivs därinne, så jag hoppas de håller sig tills nästa TUL och läkarmöte.
Men tack för ditt stöd! Det finns en hel del moraliserande kring förlossningar och jag har stött på både en och två mammor som inte förstår varför jag inte "ska testa" att föda vaginalt, så jag blir glad varje gång någon påpekar att jag ska gå på vad JAG vill.

Lully förresten - vet du om det där med kortisondropp gäller även om man redan fasat ut kortisonet? Om jag snittas i början av mars har jag varit kortisonfri i en månad.