Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Oj, cervix skulle det stå! Eller livmoderhalstappen är det ju med andra ord. Enl läkaren så kan det bli problem just eftersom dom ligger så nära varann, men att det inte är nåt man kan påverka.

Måste passa på och fråga om råd gällande en annan grej - mina neutrofila har gått upp till 11,76, alltså förbi gränsvärden och framförallt en rejäl ökning då jag alltid legat runt 6-7. Är det här ett tecken på att kroppen gör ett angrepp, eller finns det någon förklaring som kunde vara lite mer lugnande?

Dr D har inte svarat än men skickat till honom.

Okej, jag förstår. Mina lymfocyter ligger på 1,68 (de har gått ner från tidigare) och leukocyterna på 14,0 (dom har däremot gått upp men jag har också vart lite småkrasslig). 
Gällande moderkakan har jag också förstått att placeringen avgör hur förlossningen blir, men det känns väldigt, väldigt avlägset och just nu är fokus på att ha ett levande foster vid nästa ul om ca veckor. Känner mig långt ifrån säkert på det tyvärr.

Hur går det för er som ruvar? Ni är väl några stycken?

Stort grattis till alla som plussat och är gravida! Vad roligt med så mycket glada nyheter i denna tråd där ju alla är SÅ förtjänta av att få lyckas. Det gör mig glad att läsa fast jag inte känner er. <3

Och minaimaginärabarn - mitt hcg var 89000 i v 8+0 så du ligger ju högt! Mitt har inte heller ökat alls det dubbla efter det, men får hoppas att det inte innebär ngt negativt för min del. Har ul nästa v och är en lång och jobbig väntan tills dess..

Jag har igen lite frågor om fragmin. Dels fått näsblod (brukar inte ha det) och det slutade aldrig utan jag hamnade in på akuten och de fick sätta koagulerande medel för att stoppa det. Är ju pga blodförtunnande, men att blöda 5h för nåt "så litet" gör mig lite nervös. Varför måste vi ta fragmin, då det ju inte har något att göra med kärlproblem eller tidigare blodproppar? Jag menar inte att ifrågasätta dr D men då jag tycker det är lite jobbigt undrar jag bara om det verkligen är ett måste för graviditeten?

Jag funderar också på det här med blödningar/spottings/röda-bruna-rosa flytningar under graviditet och om medicinerna påverkar. Jag tat inte lutinus längre (bara då vid ruvningen) så kan inte heller skylla på det. Tycker det är rätt jobbigt och oroar mig mer eller mindre konstant för ma, men märker att rätt många verkar dras med dessa (ovälkomna) blödningar. Får bara hoppas det är en del av graviditeten och inte ett tecken på något annat. 4 dagar kvar till sanningens minut. Hui.

Jag har även insett något otroligt pinsamt, jag har tagit fel dos prednisolon i flera veckor. Tar 15mg men borde ta 20. Dr D är dock nöjd m mina värden just nu så känns knäppt att öka om det funkar, men vågar ju inte säga ngt till honom då jag känner mig "lätt" puckad. Eller hade ni ökat ändå, för att gynna graviditeten?

Hur långt gången är du MoM11? Jag har ju haft mycket blödningar (just nu lite lugnare) och allt från att brunt på pappret till att det runnit. Och allt där emellan. Liksom dig fick jag inga direkta kommentateret/svar från dr D gällande just detta, men har ju även gått till gyn här hemma. Varit sjukskriven i 3v och bara tagit det lugnt, och jag hoppas såklart att det ska se bra ut på ul nu. Tidigare ul har dock varit bra, och gyn har sagt att blödningar ÄR vanligt o med fragmin blir man mer lättblödande. Givetvis är det ju lika jobbigt ändå, jag blir ett enda moln av oro då dem kommer. Håller tummarna för dig!

För mig har det gått både bra och dåligt, men mest bra ändå. Hade mitt ul i förrgår och visst fanns där en liten krabat som låg o viftade. Var ju helt otroligt att se, men man kan väl kort sammanfattat säga att all oro (och förväntan och besvikelse) från dom senaste årens kamp kom ikapp mig då och jag kraschade lite känslomässigt. Har aldrig tidigare varit psyiskt ostabil (vilket väl är konstigt med allt alla vi som kämpar på måste gå igenom) men nu var det lite som att allt kom på en gång istället, när jag slutligen fick kvittot på att det kanske faktiskt kommer gå vägen den här gången. Mycket märkligt men jag tar det som det kommer och tänker att det kanske är bra att kroppen får vara lite svag en stund när man varit stark så länge. (Jag har kört på utan paus eller uppehåll under hela ivf tiden.) Och ja, v 11 nu. Och nu väntar NIPT test som bara MÅSTE vara bra. Men det har jag bestämt att det är.

Och till UndrandeSökare, hållet tummarna för dig!!

Och såklart till alla ni som ruvar, är gravida eller trasslar med blödningar. Heja heja heja era ägg!! <3 <3

Radar7 - jag har också funderat väldigt mycket på detta med KS. Inte för atf det är aktuellt just nu, men den dagen det blir det skulle ks kännas säkrare än naturlig förlossning, just pga att jag är livrädd för ev komplikationer som kan uppstå vid en förlossning o att ngt skulle gå fel med babyn. Sen är jag lite nervös över fragminet, och jag har då trott att ks är att föredra framför naturligt pga att det sker under betydligt mer kontrollerade former men där tyckte alltså dina läkare annorlunda?

Hursom så borde detta verkligen vara mammans val (såvida det inte finns särskilda hälsoskäl som gör ngt omöjligt då) men inte ngt kostnadsfråga! Jag hoppas du får som du själv önskar!

En fråga gällande sjukdom, alltså förkylning/influensa; gör ni något speciellt då? Har ont i halsen, förkyld och bihåleinflammation på G (brukar ha så känner igen symptomen). Borde jag tänka på nåt med mediciner eller ta dropp i förebyggande syfte? Eller är flunssa och immunattacker kopplat till graviditet olika och bör "behandlas" olika?

Sen en annan grej, ska göra kromosomavvikelsetest nu inkommande vecka - är vi högriskare pga meddicinerna? Vill tänka att det kommer gå bra o visa på ett friskt barn, men tycker att det känns som man statistiskt inte alls kan vara hundra.

Och grattis till plus NinaCamilla. Låter som en helt fantastisk solskenshistoria och önskar dig lycka till!

SaJoH - även jag har fått hjälp och har inte haft problem med missfall, jag har helt enkelt inte blivit gravid alls. Efter sju hela ivf här hemma utan ett enda plus lyckades vi på första med hjälp av dr D. Nu blir det ju att låta som någon mirakelmetod att ta hjälp av honom, men nåt är det ju bevisligen som gjort att jag nu lyckats och aldrig innan. Har svårt att tro på enbart slump när vi aldrig tidigare ens fått ett ägg som fäst.

Lycka till!

Stort grattis UndrandeSökare! Vilken rolig nyhet att få läsa! Hoppas allt går bra!

Ett bra resultat från dagens KUB och nu känns det lite lugnare att gå in i v 13 (helt lugn blir jag nog aldrig). Märkligt hur man mitt i allt ska tänka sig som gravid när man så länge varit den totala motsatsen.

Gällande mediciner så verkar det absolut variera, jag har inte tagit dropp på någon vecka (dr D har inte tyckt jag behövt) o ska även börja fasa ut kortison nu. Får väl se hur det går, men tänker att det ska gå bra.

Jag är glad för allas skull där det gått vägen, och jag hoppas för er andra att det snart funkar! Känner ju nog fortfarande mer samhörighet med "barnlösa", antar att det kanske alltid kommer vara så efter så lång tid. Hursom, en styrkekram till alla ni som kämpar på!

Hur länge förväntas man fortsätta ta blodprover vid uppnådd graviditet? I vanliga fall anses det ju som att man kommit förbi den osäkra tiden efter vecka 12, men anses vi som får immunsupport vara "osäkra" hela graviditeten? Finns det alltså risker att kroppen kan stöta ut ett foster som redan börjar vara lite större som följd av att immunförsvaret jobbar fel? Jag skulle ju vilja börja känna mig lugn snart och kunna glädjas åt att vara gravid, men oron är ju alltid en följeslagare..

Minaimaginärabarn - jag har börjat trappa ner kortison nu. Tar nu 10mg dag o är i V 18. Har själv lyft frågan om nedtrappning m dr D, så vet inte om han annars sagt något om det. Mina värden har vart lite hit och dit, aldrig något extremt, men ändå så att de varierar en hel del. Ingen aning vad detta kan bero på, o är även olika värden som går upp o ner (fr leukocyter till mono o nu senast det som heter typ erotrocyter *minnet*). Vet inte hur länge nedtrappningen sker dock, lär väl gå långsamt. Hade strukturella ultraljudet nu i veckan o allt var bara jättebra med vår lilla tjej. Kan inte helt släppa oron, o hade också dropp här i veckan, men vill tänka att det kommer gå vägen.

Ngt lite roligt är att min väg till den här graviditeten väckt en hel del intresse på mitt sjukhus. De har tagit in mina uppgifter o frågat mycket (nyfiket, inte dömande) och jag tänker en stilla tanke om att med lite tur kommer det se annorlunda ut den dagen vi kör syskonförsök o med tex intralipidkrånglet osv.

Är inte inne så ofta då jag bara blir orolig över att läsa o googla, men håller som alltid tummarna för er alla!

mom2012 - jag såg ditt inlägg om babyaspirin och blev jättestressad. Ingen(!) har nämnt något om detta till mig och om följde är att bebisen kan dö (!?) så känns det ju helt fruktansvärt! Jag tar detta dagligen, vet verkligen inte varför, men på ordination av dr D. Har frågat honom många gånger gällande mina mediciner (kortison, fragmin o babyaspirin) vad de har för inverkan och hur länge jag ska ta dem, men aldrig fått något svar. Eller bara i stil med "it's for the babys best". Tycker det börjar kännas lite jobbigt, speciellt när läkarna här såklart också undrar och vill veta inför förlossning och jag inte riktigt kan svara. Och om nu bieffekten är så som du skriver får jag ju lätt panik - varför framkommer inte det här på fler ställen?? Och om bebisen kommer prematur (vilket dom förbereder sig på för mig) då hinner jag ju inte planera in att sluta i tid?!? Usch, det här med alla mediciner kändes plötsligt jättejobbigt.

Men ja, hur ska man göra? Varför tar man det? Kan jag sluta redan nu? (Vecka 25)

Stort grattis minaimaginärabarn! Säkert en liten "chock" att han kom så tidigt, men tillika måste det ju vara underbart att ha honom där nu <3

Jag har en fundering kring fragmin. Slutar ni bara ta den, utan nedtrappning eller nåt annat? Jag ska sluta i v 35+6, och har nu fem sprutor kvar innan jag är där. Känner mig lite stressad över det här och att nåt ska hända vår lilla tjej där inne. Men alla andra har bara slutat också?

Och som pepp till er som funderar kring dr D och om det är värt det/kan hjälpa osv. Även vi är en solskenshistoria gällande Grekland - no luck på ett enda av våra försök här hemma i Finland, kliniken sa till slut att dom inte kunde göra mer och jag hittade då den här tråden. Åkte ner, körde igång m allt och på första försöket lyckades det (eller ja, inte i mål än, men det närmar sig). Om det var slumpen, tur eller dr D - det är ju omöjligt att bevisa. Men ja, nåt måste ha vart annorlunda och gjort att det gick vägen.