Uppdatering graviditet: Var på första ul imorse. Tyvärr såg man bara en hinnsäck och det som borde ha varit ett embryo var för litet. Läkaren sa att jag inte skulle hoppas men har nytt ul om 1,5v. Blir så ledsen, såhär skulle det ju inte gå. Borde jag sluta med medicinerna, trots ingen blödning men efter att läkaren inte gav hopp?
Ja, det är ett skit att man inte så få lyckas när man redan kämpat så mycket och det sen äntligen fäster. Jag är väldigt kort gången, hade återföring den 7 februari så v 6 ungefär (alla verkar räkna lite olika för vilken vecka man är i efter ivf). Har tagit hcg som varit OK och trodde verkligen allt var bra, men ja, nu blev det såhär. Eftersom jag inte blöder än så finns ju såklart det där lilla hoppet där i bakgrunden, samtidigt blir ju fallet bara ännu hårdare om jag ska gå och börja tro på det nu igen för att nästa fredag återigen få ett dåligt besked. Som att få missfall två gånger på rad liksom. Men ja, vet inte om jag ändå borde försätta med mediciner, för tänk OM jag är en av dessa "som man läser om på FL"..
Någon som vet om medicinerna påverkar/lurar kroppen att fortsätta tro att den är gravid? Jag var ju på ul igår där man konstaterade att fosterstorleken inte stämde med veckan. Dom sa att jag skulle få missfall inom kort (eller om det inte kommer ut så behövs hjälp). Men dagens hcg-prov har återigen gått upp, och jag undrar om medicinerna gör att jag lurar kroppen att fortsätta upprätthålla den här icke normala-graviditeten?
Mitt hcg hade gått från 4300 i måndags till 11 670 idag. (Innan dess hade jag också tagit, och då var det ju lägre värden med de ökade normalt.) Och ja, hade insättning den 7:e, men då var det en 6-dagars blåsto, så på ul menade läkaren att jag borde vart 5+6. Och då borde man sett ett tydligt foster, eventuellt hjärtslag. Han var vääldigt negativ, så jag vet inte?
Tack för peppande ord! Vill inte vara för optimistisk då jag är så rädd för hur ont det kommer göra att sen ligga där och få ett dåligt igen. Läkaren var verkligen negativ (och överlag väldigt hård och dömande när han fick höra om mina mediciner, verkade tycka att "där ser du hur det går" när vi väl gjorde ul undersökningen sen efter att vi först pratat.) Ja usch, en väldigt jobbig morgon bara med allt.
Och jag har förstått att hcg även kan öka vid ma, alltså att fostret stannat men hinnsäcken som fortsätter växa producerar hcg.? Eller är jag på fel?
Och ang att det är så fint med allt stöd (och all fantastisk kunskap!) här inne ja - helt fantastiskt! <3
Har en vän som har ett sånt hcg-program på sin dator och enl det ligger jag helt normalt (verkligen mitt på linjen), men läkaren sa att hcg inte berättade allt och att det sen ändå inte var bra enl ul då. Jag vet verkligen inte, vill ju så jäkla gärna våga hoppas men ja. Han sa ju att jag inte skulle det. En v till nästa ul, så får nog bara vänta. Men fortsätter med mediciner!
Tack igen <3
Minaimaginärabarn - förstår att blod (oavsett om det är rött, rosa eller brunt) gör dig nervös, men det behöver absolut inte betyda något! Jag plussade för ca 4v sen, hade sedan ett ul för två veckor sen o får då höra att det inte finns något där. Bestämmer ändå att fortsätta med mediciner till nästa kontroll-ul 1,5v senare, men får tre blödningar där emellan (en så rann det) och jag känner att det inte är nån ide att pina på med mediciner när jag blir så darrig av kortisonet. Har sedan ul, mest för att bekräfta mitt MA tänker ju jag, men man hittar då ett foster i rätt storlek och med pickande hjärta! Helt otroligt, och fast jag inte alls känner mig lugn än så var det ju bara en fantastisk nyhet. Så ge inte upp fast du blöder lite!
Tack alla <3 Känns ju otroligt stort, men samtidigt som att ju högre insatsen är (och den steg ju helt enormt efter ul:et) så ökar också oron och bara allt som har med rädsla för mf att göra. Eftersom jag forts har blödningar blir det ju inte lättare.. Är dock bara att hålla tummar och tår och be till någon högre makt att det nu äntligen kunde få gå vägen.
Måste dock fråga er om en annan grej: den första läkaren jag var till och som jag även berättade om mina mediciner för var ju överlag väldigt kritisk, men han sa även att blodförtunnande i dessa doser (tar 5000iu fragmin) kunde göra att moderkakan lossnade sen efter v 20 något. Alltså???! Jag hittar inget om detta fast jag letat överallt på google, men har inte kunnat släppa det. Har ni hört något sånt här? Har dr D själv nämnt något om risker med medicinering under graviditet till någon?
Och ett stort lycka till ni som ruvar och väntar på första ul! Jag håller tummar för er - och såklart för alla som är inne i den här karusellen!
Tack för ditt svar Angels8 - det lugnade mig! Och nu när du skriver om kortisonet inser jag ju att det var det jag fick när jag väntade min dotter som var påväg ut i v 26. Hade glömt vad det hette (bodde i Tyskland då o det gick på tyska) men inser att jag ju kunnat räkna ut det utifrån "bieffekterna"; darrade som ett asplöv i två dar när dom gav det (säkert rätt hög dos). Tack igen för svar! :)
Stort grattis till dig StinaB och ett väldigt fint och känslosamt inlägg. Det är märkligt hur (be)rörd man kan bli av någon man inte känner, men som ju delat samma kamp som en själv. Du (och alla andra här inne) är så otroligt värda att få lyckas! Hoppas allt går bra där hemma med den lilla nu också. <3
Gällande dragmin och att moderkakan skulle lossna har jag inte heller hittat något mer belägg för att det skulle kunna hända, förutom den läkaren som sa det till mig. Jag hittar ju däremot många som tagit fragmin under hela graviditeten (även utanför den här tråden) och har inte läst om den typen av komplikation någonstans. Fortsätter med mina sprutor och får försöka tänka bort det han sa.
Just nu är det lång väntan och sjukskrivning på mig, min servil och moderkaka ligger tydligen väldigt nära varann och de är lite oroliga för att detta kan orsaka ett mf när det ska bli en liten "växtspurt" där inne nu. Jag kan ju inget annat än vänta, hoppas och oroa ihjäl mig, men den där känslan av att aldrig känna sig helt lugn verkar ju snarare var ett allmäntillstånd än något tillfälligt för oss som går igenom dessa processer..