Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Inboxat.

Inboxat.

Solkattan, du frågade mig hur det mås....... Ärligt, mår inte alls så bra. Detta har tagit mig hårt. Jag har önskat ett muntligt avslut per telefon med D, men ännu inte fått det. Har sms:at ett långt meddelande i em och där jag bad igen. Får se...... Jag känner att jag behöver det.

Jag tar inte fått ngn blödning, då jag i tisdags började nedreglera samt enligt D fortsatt med två Utrogestan per dag i fem dgr, alltså till lördag. Detta är oxå ngt jag vill stämma av med honom, då jag inte vill att blödningen ska dröja. Innan vi kom överens om förberedelse för ny FET, sa han att blödningen skulle komma om 14-16 dgr!!!!! Varför ska jag då ta Utrogestan nu, om det inte blir annorlunda när jag nedregleras. Eftersom jag inte vet, och inte vill äventyra att inte hinna innan de stänger 1 augusti, vill jag ju stämma av detta ytterligare en gång, då jag tycker D verkar virrig och stressad just nu. Usch! Min sambo har precis också rest utomlands i flera dagar, så här sitter jag med alla mina känslor, tankar och ej uppnådda drömmar. Förlåt att jag inte är mera uppmuntrande. Kram vännen, tänker på dig.

Nu har jag precis för en stund sedan avslutat ett långt samtal med Dr D. Skönt, men inte direkt gladare. Vi har rett ut att det med all säkerhet var mina embryon som inte var tillräckligt levnadsdugliga. Han kan se det på flera sätt, på reaktionerna, på den sena implantationen etc. Han var ganska säker på att mina attacker inte hade ställt till det, med tanke på den dos mediciner jag intog. Däremot blev jag lite ledsen (även om jag gissade det), att mina i frysen har lite mindre chans än de jag fick tillbaka senast. De är inte bara färre, utan de var ju nr 7 och 8 i urvalet, de tröttaste som jag säger. Sedan ska de också klara upptiningen. Det som var positivt var att jag kan ha nytta av att jag faktiskt blev gravid nu. Vi behöver helt enkelt TUR. D sa att det är ju inte 0% chans...... Han var verkligen glad att det blev en graviditet, om än mkt kort, annars hade han verkligen varit orolig för hur eventuell ÄD skulle lyckas. Detta var mkt bra tyckte han, även om det inte lyckades hela vägen och även om jag nu är jätteledsen, vilket han verkligen förstod. Han är glad för att vi lyckades knäcka koden för mitt bråkande immunsystem. Däremot tyckte han att min sambo skulle vara med mig i 24 h om dygnet nu...... MEN han är bortrest utomlands i flera dgr.... :( Vi pratade i början, mitt i och i slutet av samtalet också om ÄD alternativt ÄD och spermiedonation. Han antecknade min blodgrupp, en början....... Jag fick beröm för en mening jag sa, -nu säger du de rätta orden, som han sa. Jag sa nämligen desperat: -jag måste ha en bebis, jag överlever inte annars! (Jag sa också att i så fall vill jag ha tvillingar och det får du fixa, sa jag till honom.) Vi pratade också lite om epigenetik, och han menar att numera säger de att endast 20% kommer från mannen och 20% från ÄD och resten (och här fattade jag inte helt engelskan), men från bärande moder, omgivning, miljö och att barnen tar efter kroppsspråk etc. D hade under kvällen träffat en mkt god vän till honom från Wien, som själv var gynekolog, och som till slut med hjälp av D fick barn gm ÄD. Han försäkrade att när jag ev blir gravid med ÄD och ser att HCG ökar som det ska osv, glömmer jag det mesta med genetik etc. Hoppas han har rätt. Många ggr i samtalet sa D att nu talar jag som en vän till mig, inte en doktor, vilket jag uppskattade. Det kändes bra att få ha detta samtal, även om jag har många känslor nu, som jag för stunden inte har ngn att prata med om. Nu känns det kanske liiiiite lättare att lämna det senaste resultatet bakom mig......... Jag förklarade återigen om hur jag känner med min tvillingsyster och hennes 4 genetiska barn, hennes roll i vårt tvillingskap och hur det påverkar mig i mina tankar. Han var mkt förstående, förstod mig så väl. Kram.

Välkommen hit till oss! Bor i Sthlm, så har dessvärre inga tips var du kan få hjälp hemmavid.

Jag glömde..... D är helt säker på att det varit min immunproblematik som gjort att jag aldrig tidigare blivit gravid. Han tycker det är så synd att jag inte kom till honom tidigare, när mina ägg var yngre. Han är helt säker på att vi då hade lyckats, vilket jag också tror. Ni kan ju gissa hur klumpen i magen och i halsen växer av de orden och tankarna, som jag f ö ofta ändå ältar. Inför ny behandling, fick jag nu lov att sluta med Utrogestan, trots bara hittills tre nedregleringsdagar. Sista Utrogestan tog jag imorse, så nu hoppas jag att blödningen kommer igång så snart som möjligt. Han sa förresten, att det jag kan och ser i mina blodprovssvar, hur min kropp fungerar etc, det är det många doktorer som inte begriper och förstår, de ser inte sambanden osv. Jag vet, jag hoppar lite hit och dit. Usch, jag kan inte sova alls.

Den här texten tröstar mig lite:

Epigenetics

How are we different?

I am sure that it will be a surprise for you to learn that 99.9% of genes are identical for every person on earth. This means that the differences we see at birth don?t depend on whether that child has a specific gene inherited from you bit rather, differences are as a result of tiny variances in single genes.

The power of the womb

DNA does not produce life. It is the womb that, despite fertilization, will determine embryos attachment and nourishment. Both whilst the embryo is growing in the womb and after birth, differences perceived between children are not so much about the tiny variable sin single genes but also die to specific genes being ?activated? in some humans and not in others.

This ?activation? in only certain genes is affected by many different factors during our lives including lifestyle, hormones, exposure to carcinogens and, among other factors, the normal physiological working of the body. How we feel, think and react also causes certain genes to be expressed and others reserved. One example of many is the incidence of breast and ovarian cancer that has been lined to a woman?s specific exposure to estrogen and progesterone ad the affects that these hormones have on cell differentiation.

These mechanisms that are expressed in some people and not in others are outside the gene and termed epigenetic factors. The expression of genes begins in the womb. The woman carrying the child; her internal environment is responsible for how the baby?s genes are expressed. This early stage of life, the first 40 weeks or so, begins to shape the characteristics of the child birthed.

The extent of Epigenetics

Epigenetics is a field of biology dealing with information held above and beyond the gene.

http//en.wikipedia.org ?In biology, the term epigenetics refer to changes in phenotype (appearance) or gene expression caused by mechanisms other than changes in the underlying DNA sequence, hence the name epi ? (Greek: over; above) ? genetics. These changes may remain through cell divisions for the remainder of the cell?s life and may also last for multiple generations. However, there is no change in the underlying DNA sequence of the organism; instead, non-genetic factors cause the organism?s genes to behave (or ?express themselves?) differently.?

Scientific evidence has shown that genes and DNA are not responsible for the ultimate uniqueness of human beings. Some schools of thought have suggested the even ?as we think? will affect expression of the gene. Genes may be expressed or remain dormant depending on energetic signals outside the cell, from our positive or negative thoughts.

Science Daily (13 April 2009) ?A certain laboratory strain of the fruit fly Drosophila melanogaster has white eyes. If the surrounding temperature of the genetically identical embryos, which are normally nurtured at 25 degrees Celsius, is briefly raised to 37 degrees Celsius, the flies alter hatch with red eyes. If these lies are again crossed, the following generations are partly red-eyed ? without further temperature treatment ? even though only white-eyed flies are expected according to the rules of genetics.

The concept of epigenetics offers an explanation of this result. Epigenetics examines the inheritance of characteristics that are not out in the DNA sequence.

Another well documented example is that of the Agouti mice which are fat, yellow in colour and prone to cancer and diabetes. When the pregnant mice are nourished with a diet rich in folic acid, B12 and choline they give birth to healthy slim, brown offspring; as do these mice in turn.

The effect of epigenetics on donor egg conception

Remembering that 99.9% of a baby?s genes are identical to all other humans, 0.1% results in the variations we see in humans.

A baby conceived using a donor egg (roughly the size of a full stop) gets his/her genes from the donor; she gets the ?instructions? on the expression of those genes from the woman who carries him/her to term.

This means that a baby conceived using donor egg has 3 biological parents: a father, the egg donor and the woman that carries the pregnancy. The child who is born would have been physically & no doubt emotionally different had another woman carried that child. In other words the birth mother influences what the child is like at a genetic level ? it IS her child. She has had a ?say? in her offspring as does the donated egg and the sperm used to fertilized.

In horse breeding for example, it?s not uncommon to implant a pony embryo into the womb of a horse. The foals that result, are different from nomal ponies. They?re bigger. These animals? genotype ? their genes ? are the same as a pony?s, but their phenotype ? what their genes actually look like in the living animal ? is different. Taken from a booklet published by Freedom Pharmacy ?Perhaps the greatest myth surrounds pregnancy. Many believe the uterus is simply an incubator. Nothing could be further from the truth. The most important aspect of all pregnancies ? including egg donation pregnancies- is that as the fetus grows, every cell in the developing body is built out of the pregnant mother?s body. Tissue from her uterine lining will contribute to the formation of the placenta, which will link her child. The fetus will use

her body?s protein, then she will replace it. The fetus uses her sugars calcium, nitrates, and fluids, and she will replace them. So, if you think of your dream as you dream house, the genes provide merely a basic blueprint, the biological mother takes care of all the materials and construction, from the foundation right on up to the light fixtures. So, although her husband?s aunt Sara or the donor?s grandfather may have genetically programmed the shape of the new baby?s earlobe, the earlobe itself is the pregnant woman?s ?flesh and blood?. That means the earlobe, along with the baby herself, grew from the recipient?s body. That is why the child is her biological child.?

?A miracle is a miraculous gift from God, no matter how one received it.?

Jag vill ändå säga till fördel för D, att det var ett mycket varmt och mänskligt samtal. Han är ganska rak och säger ibland sådana saker man inte vill höra, det är ändå saker man redan själv ofta tänkt och inte vill ha bekräftade. Jag ska nu försöka lämna det gamla och ge detta kommande FET en sådan bra chans som möjligt. Det måste jag göra!

Angående min sambo, så är han självklart ledsen för att det inte lyckades, men mest för min skull. Detta kan låta lite konstigt, men han "klarar" sig, han har redan två vuxna barn. Han gör detta för min skull. Naturligtvis blir det för vår skull, då barn eller inte barn påverkar hela mig och vår relation. Han sa senast i förrgår, att han ser hur jag tittar, vänder och vrider mig, när jag ser barnvagnar, gravida, barnkläder i skyltfönster etc, han ser hur jag lider och önskar. Han känner också en skuld, då det ärligt faktiskt betor på honom att barnförsöken rejält fördröjdes. Tyvärr är det sanningen. Jag har skött all kontakt med D ensam, min sambo har inget behov att vara med vid något samtal. Inte helt av ointresse, det har varit och är bara så. Kram.

Ibland känner jag som du skriver, det är bara TUR som räknas. Vad skönt att känna som du gör inför donation. Hur har din man känt? D sa till mig igår att jag skulle ha runt 80% chans till graviditet vid insättning av två blasto vid ÄD. Jag sa att jag ville har tre insatta om möjligt. Chansen/risken till trillingar var mindre än 15% om jag kommer ihåg rätt, var lite trött och uppgiven.......

Gulliga ord, tack! Ni betyder mkt, alla ni! Jag inboxar om bantningen. Ego: Just nu när jag börjat trappa ner kortisonet och slutat med östrogenet samt Neupogenet och igår även progesteronet äter jag konstant, går inte låta bli. Det kan också vara tröst....., så måste skärpa mig nu. Jag har också fått ont i knäna särskilt på morgonen. Är också lite svullen i kroppen. Berättade detta för D och han nästan förväntade sig det, han är övertygad att särskilt detta med knäna är ett reaktion på graviditeten. Typiskt en immunpatient! Nu ligger jag i sängen och det värker verkligen i knäna. Ska därför bara trappa ned till 20 mg Prednisolon, 10 morgon och 10 mg runt 13-tiden ver det bästa.