Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Solkattan och SnartLycklig, finns inga ord som tröstar tillräckligt i er sorg och inte heller någon rättvisa i det ni går igenom. Blir så frustrerad när jag tänker på att det inte "räcker" med att allt kämpande inte spelar någon roll och att förlusten är outhärdlig, som ett brev på posten kommer alla andra konsekvenser också och då inte minst relationsproblemen. Det är det sista man behöver när världen rasat samman, men jag antar att det är mer eller mindre oundvikligt att inte ifrågasätta sitt förhållande och sin vardag när luften går ur en och alla uppoffringar inte ger utdelning. Särskilt logiskt är det nog för våra partners att tänka så; de står ju liksom ändå lite utanför hela processen. Hur närvarande de än är så är det inte deras hela väsen som ägnas att barnverkstan. De har på ett annat sätt möjligheten att stänga och gå till jobbet etc medan vi har försöken ständigt närvarande iform av medicinintag, levnadsrestriktioner, biverkningar och symtom mm. Den situation vi alla befinner oss i, och många av oss i flera år är verkligen inte rättvis. Ni är guldvärda som orkat så här långt och jag hoppas att ni mitt i allt elände ändå kan krama om er själva och vara stolta över vad ni åstadkommit. Önskar er all lycka och framgång oavsett vad ni bestämmer er för, och jag hoppas självklart att era förhållanden fortsätter att stärkas, även om ni känner er ensamma och kanske övergivna nu! Oändligt mycket kärlek till er <3

Stor stor varm kram till dig Snart Lycklig. <3 Jag måste bara påminna dig om att det är helt okey att känna som du gör och att det inte finns något rätt eller fel sätt att känna eller hantera svåra situationer. Vid kriser så är det själva ältandet som är  bearbetningen av sorgeprocessen. Utan att älta och prata med antingen vänner eller terapeuter kan du inte komma vidare. All krishantering går ut på detta. Såklart är det viktigt att inte fastna i ältandet för då blir det ett problem men då pratar vi om extremt lång tids ältande där man inte kommer vidare. Försök absolut inte att bita ihop eller hålla masken utan var precis så ledsen som du faktiskt är och låt det få ta den tid som krävs för att återhämta dig. Jag är övertygad om att du kan påbörja nästa försök omgående om du själv känner att det är okey även om du fortfarande känner en stor sorg. Känn dig trygg i att ditt sorgearbete är helt normalt och fortsätt prata, prata, prata och älta tills det känns bättre och fortsätt använda denna tråd som ett utmärkt forum för detta ändåmål.

Jag har följt tråden dagligen i flera år och själv haft sex missfall under 6 års tid. Dock börjar jag ge upp nu vid 45 år fyllda men önskar ekonomin skulle tillåta en ÄD.

Ta nu hand om dig så bra du kan och min magkänsla säger mig att du kommer lyckas på något sätt. Stor kram till dig Solkatten också. <3 Jag önskar er all lycka framöver för det är ni verkligen värda. Varma kramar <3

Snart lycklig och Solkattan: Jag beklagar verkligen att era hcg sjunkit Finns inte ord. Måste vara riktigt jobbigt när man verkligen lagt ner sin själ i försöken som ni gjort under så lång tid. Dr D har tyckt att även jag bör köra på lågstimulering och samla ägg till blastisar innan insättning och dina resultat såg ju så bra ut ända till nu. Måste verkligen vara jättetufft....

Har själv inte varit inne här på länge på grund av att jag misströstat min egen situation så mycket. Var ju i Aten i början på April för Utredning, undersökning och Hysto hos Dr D och fick behandlingsplan och kände mig riktigt peppad för att starta behandlingen. Fick ingen mens efter Hyston men enligt Dr D så var det inget ovanligt. Tyvärr så har jag inte fått någon mens alls sedan hyston och Dr D vet inte varför utan vill att jag ska göra ett VUL och ta blodprov för att kunna uttala sig. Jag har tagit blodprov men inte lyckats få till något VUL ännu i den här stan där jag bor. Kunde få en tid v 32 på ett ställe, men jag kan ju inte vänta tills dess. Ska leta vidare, men känner mig allmänt frustrerad just nu och att tiden bara rinner iväg. Har inte tid med det i min ålder

Dr d har äntligen svarat. Han tycker mitt immunförsvar förbättrats. Och kanske har han rätt . Denna gång mådde jag ju toppen under ruvningen. Ingen sjukdomskänsla i kroppen. Sen så tycker han helt klart att jag ska använda mig av mina två frysisar. Sen ta beslut om äggdonation eller ej. Tycker ändå att jag ska köra med egna ägg eftersom det hittills sett så bra ut. Möjligen med pdg ( haha va i Sverige gör dom det ..?).

Till sist frågade han vilket datum jag gjorde min hysto. Hmm .. Jag gjorde aldrig nån sån. "Orkade" inte bråka med min klinik för att få igenom det. Har inte 10 000 kr ( plus reskostnader ) för att göra det utomlands.

Ärligt talat tror jag inte en hysto skulle ge nåt. Inte den svenska varianten i allafall.

Nä, min egna övertygelse är nu dåliga ägg. Sen så skulle det inte skada att gå ner 10 kg. Har gått upp det typ på de två år vi ivf:at. Säkert ingen bra faktor. PCO ig som man är...

Jaja... Nu ska jag lägga detta bakom mig. Ladda med nya krafter inför hösten...

Kram på er alla !

Dr d har äntligen svarat. Han tycker mitt immunförsvar förbättrats. Och kanske har han rätt . Denna gång mådde jag ju toppen under ruvningen. Ingen sjukdomskänsla i kroppen. Sen så tycker han helt klart att jag ska använda mig av mina två frysisar. Sen ta beslut om äggdonation eller ej. Tycker ändå att jag ska köra med egna ägg eftersom det hittills sett så bra ut. Möjligen med pdg ( haha va i Sverige gör dom det ..?).

Till sist frågade han vilket datum jag gjorde min hysto. Hmm .. Jag gjorde aldrig nån sån. "Orkade" inte bråka med min klinik för att få igenom det. Har inte 10 000 kr ( plus reskostnader ) för att göra det utomlands.

Ärligt talat tror jag inte en hysto skulle ge nåt. Inte den svenska varianten i allafall.

Nä, min egna övertygelse är nu dåliga ägg. Sen så skulle det inte skada att gå ner 10 kg. Har gått upp det typ på de två år vi ivf:at. Säkert ingen bra faktor. PCO ig som man är...

Jaja... Nu ska jag lägga detta bakom mig. Ladda med nya krafter inför hösten...

Kram på er alla !