Ibland blir man bara less...

Hej.. länge sen jag skrev här nu. Tidigare spenderades det flera timmar i vecka på denna sida. Och jag fick mycket hjälp av att ventilera mina problem.

Jag är styvmamma, till en nu 10åring. Och i början var det verkligen inte kul. Jag såg verkligen inte framemot veckan då barnet kom. Vi kör varannan vecka boende.

Och jag känner att jag blir ibland arg på min sambo, han skaffade barn tidigt.
Oplanerat, och ja, ibland känner jag inte att han gjort sitt bästa.
Vi har diskuterar barnuppfostran (pga av att jag vill det) för vårt gemensamma barn och
hur han gjorde när hans barn var liten osv, och han har med hans ord "kört på"...
Alltså han har inte riktigt tänkt på olika satt att gå tillväga, inte läst en ynka artikel om
råd eller liknande... och det stör mig.. nu. Barnet var 6 år när kom in i bilden, och det är inte
direkt lätt att börja då. Saker som respekt fanns knappt, det skreks varje dag, över vad som helst.. då mest från min sambos sida. Barnet har som aldrig lärt sig från unga år att man tex
tar bort efter sig, säger tack, visar respekt, ja det låter kanske som fåniga saker...(?) men
det tär på mig ibland.. jag är en väldigt snäll och omtänksam person, och jag tycker
det borde föras över (dåligt ordval?) till barnet, jag visar alltid respekt, skriker typ aldrig, det har hänt kanske 3 gånger på 4 år, visar omtanke, hjälper till men försöker stärka barnet i att det kan själv, Ja allt möjligt men jag möts ofta av någon som inte gör något för någon annan än en själv.

I mina ögon har min sambo gjort det svårt för sig själv, genom att vara en pappa som
gjort allt åt barnet, barnet smörande inte ens sina egna mackor vid 6 års ålder?!
Och fick saker varje gång man var och handlade, vilket tog några utbrott för att få bukt med. Har aldrig lärt sig att göra saker själv, att man blir större med ansvar eller liknande är något helt främmande här. (för min sambo) Att varje dag måste påpeka att ta på vinterkläder om du ska ut, för barnet har som aldrig behövt tänka sig och gjort sina val efter det. Så det är inget ovanligt att sånt glöms bort vid flera minus grader ute.. det är som att hjärnan inte är på, man måste ständigt påminna.

Barnet har aldrig fått känna efter själv..

Argh... just nu känner jag mig lite trött. Något skumt med detta är också att min sambo är en väldigt snäll och omtänksam människa. Precis som mig, så jag fattar inte varför man
möts av onödigt dumma ord och respektlösa handlingar.
Att min sambo höjer rösten varje dag är dock inte så smart, för jag tror knappt barnet
förstår när det är allvar eller inte, för det tjatas som allt möjligt var eviga dag.

Måste ta ett snacka med min sambo.. igen. Utan att han ska känna sig dålig eller
som att jag bara kritiserar, svårt att formulera sig. Otroligt svårt.. vill bara väl och bo i ett hem där vi är kärleksfulla mot varandra varje dag...

argh... någon annan som har det lite jobbigt ibland..?

Ska också be om ursäkt för mina formuleringar/stavning. Skriver fort och då blir det ofta fel... Men hoppas ni förstår det mesta..

(vi har en fin liten familj trots att jag klagar, ibland känns allt bara mer jobbigt än andra dagar, speciellt när man har en ny liten bebis i våra liv)

Never ending story

Äldre 13 Jan 19:53

#1

herreguuud, har du snott denna texten av mig?? haha helt sjukt e exakt likadant här... ja SPYR på de.. vi har en 8årig tjej här som inte kan gå upp o sätta på sig pyjamas o börja borsta tänderna själv.. måste hålla pappa i handen... en 6årig pojke som inte kan bete sig.. o e SÅÅÅ handikappad, han kan inte göra ngt alls själv.... ja orkar inte ens skriva allt o hela historien.. blir så trött... men ja vet hur du mår =S..
en fråga TS, vi ska börja med bebis berkstad i sommar min första... blir de värre då?? barnen? löjligare? par relationen??

Oldie

Äldre 14 Jan 08:26

#2

Never ending story skrev 2012-01-13 19:53:04 följande:

herreguuud, har du snott denna texten av mig?? haha helt sjukt e exakt likadant här... ja SPYR på de.. vi har en 8årig tjej här som inte kan gå upp o sätta på sig pyjamas o börja borsta tänderna själv.. måste hålla pappa i handen... en 6årig pojke som inte kan bete sig.. o e SÅÅÅ handikappad, han kan inte göra ngt alls själv.... ja orkar inte ens skriva allt o hela historien.. blir så trött... men ja vet hur du mår =S..
en fråga TS, vi ska börja med bebis berkstad i sommar min första... blir de värre då?? barnen? löjligare? par relationen??

Kan inte annat än hålla med, det var samma här när jag träffade min sambo, men nu är det bättre, fortfarande lite curlande när sambon är hemma, men dom klarar allt själva när vi är ensamma då jag inte brer en macka till någon som är 9, inte sätter in i diskmaskinen när saker bara ställs på diskbänken, inte skär upp maten osv. Sambon är mycket bättre än han var förr också. Vi har diskuterat allt, hur vi vill att uppfostran ska se ut, regler och värderingar, belöningar och veckopengar, vad som förväntas av alla i famlijen, viktigt att lära barnen klara saker själva osv.

Är också mycket intresserad hur det blir när man får ett gemensamt barn?

Never ending story

Äldre 14 Jan 10:30

#3

Oldie skrev 2012-01-14 08:26:08 följande:

Kan inte annat än hålla med, det var samma här när jag träffade min sambo, men nu är det bättre, fortfarande lite curlande när sambon är hemma, men dom klarar allt själva när vi är ensamma då jag inte brer en macka till någon som är 9, inte sätter in i diskmaskinen när saker bara ställs på diskbänken, inte skär upp maten osv. Sambon är mycket bättre än han var förr också. Vi har diskuterat allt, hur vi vill att uppfostran ska se ut, regler och värderingar, belöningar och veckopengar, vad som förväntas av alla i famlijen, viktigt att lära barnen klara saker själva osv.

Är också mycket intresserad hur det blir när man får ett gemensamt barn?

jaha ni har inget gemensamt? fattade som ni hade det.. jo de har blivit bättre här med, men får rysningar av dottern ibland.. o min sambo ihop... de e äckel varning ibland alltså.. riktigt grisigt.. sen tror ja han curlar för han får inte så mycke tid med dom.. vh har vi dom.. dessutom straffar de ju inte honom för ja får ta all skit jämt efter dom alla....

Sandra09

Äldre 16 Jan 10:59

#4

Never ending story skrev 2012-01-13 19:53:04 följande:

herreguuud, har du snott denna texten av mig?? haha helt sjukt e exakt likadant här... ja SPYR på de.. vi har en 8årig tjej här som inte kan gå upp o sätta på sig pyjamas o börja borsta tänderna själv.. måste hålla pappa i handen... en 6årig pojke som inte kan bete sig.. o e SÅÅÅ handikappad, han kan inte göra ngt alls själv.... ja orkar inte ens skriva allt o hela historien.. blir så trött... men ja vet hur du mår =S..
en fråga TS, vi ska börja med bebis berkstad i sommar min första... blir de värre då?? barnen? löjligare? par relationen??

Jag tycker det blev bättre med gemensamt barn, eller när jag tänker efter är det väl inte så stor skillnad kanske.
Det är väl mer kärlek kanske, för ingen kan ju undvika att bli glad av en glad liten bebis, beror väl på bebisen.
Är det en som skriker mycket osv blir nog hela familjen mer trött och tar ut det på varandra?

Jag är då helt klart någon som lägger sig i, annars skulle det inte funka. Jag måste få säga min menig.
och min sambo är ju verkligen inte pedagogisk... vilket ibland gör mig vansinnig. För det är ju bara
barn, visst barnet är ju 10 år nu och det är såååå mycket bättre än förr. Men det är alltid att höja rösten
och bli sura pappa istället för att försöka prata om hur man får och inte får göra osv...ARGH!

Jag känner tom ofta med barnet.. alltså det är min sambo som tjatar varje dag, barnet tjatar inte om nånting egentligen. Men ständigt från pappa, sluta nu, lugna dig, sitt upp, sluta vissla, gör inte så där... bla bla bla.

Och ofta (känns det då som) är det vanliga "barn" saker som sker.. inget man behöver bli arg över.

Sandra09

Äldre 16 Jan 11:08

#5

Oldie skrev 2012-01-14 08:26:08 följande:

Kan inte annat än hålla med, det var samma här när jag träffade min sambo, men nu är det bättre, fortfarande lite curlande när sambon är hemma, men dom klarar allt själva när vi är ensamma då jag inte brer en macka till någon som är 9, inte sätter in i diskmaskinen när saker bara ställs på diskbänken, inte skär upp maten osv. Sambon är mycket bättre än han var förr också. Vi har diskuterat allt, hur vi vill att uppfostran ska se ut, regler och värderingar, belöningar och veckopengar, vad som förväntas av alla i famlijen, viktigt att lära barnen klara saker själva osv.

Är också mycket intresserad hur det blir när man får ett gemensamt barn?

Jag måste prata lite mer med min sambo, har inte orkat än. Som tex är det ju skillnad som du säger, när det bara är du och barnen. Eller jag och barnet här, han vet att jag inte är som pappa, jag lyssnar och förklara och
höjer inte rösten över att han åter igen inte vill borsta tänderna... Känns bara så meningslöst att bli sur varje dag över det, istället säger jag bara helt lugnt och lugn att japp kör på nu... borsta och sen i säng, och så går jag. Min sambo är istället på och säger det 12 gånger på 1 min... och det blir mer bråk typ... ibland känner jag att han verkligen inte vet hur barn funkar...

Jag tror helt klart det är en annan sak när man uppfostrar barnen tillsammans. Man får vara med från
början och om det börjar spåra ur styr man upp det, som att pappa smör mackor ända upp till 7 års ålder,
det händer ju inte på vårt gemensamma, skulle ju inte hända. Men som jag kallar det... "helgpappor" de
vill ha så kul som möjligt på den lilla tid de får och håller inte på reglerna och blir överkörda av små barn
som får dem att göra allt åt dem.. (detta kan så klart mammor också göra)... det finns också helgpappor
som har dom vv.. Min sambo var nog så, för när jag kom in i bilden ändrades nog allt från läggtider, middagar, godisvanor, läskvanor, mellanmål, uppförande mot vuxna, sovrutiner ja allt...

Vilket också gör mig lite arg när jag tänker på att han inte tog sitt ansvar utan när jag kom in och började
ifrågasätta varför det är godis på en tisdag och läsk till middag.. då började han förstå att det kanske inte är så bra i längden... Duuuh! Jävla karl...

Men.. vad händer, är på lite sämre humör än jag trodde idag. Han är som sagt en bra pappa, i grund och botten.. kräver jag för mycket? i dont know... vad tror du?

Ibland blir man bara less...

INNEHÅLL