ulfina

Äldre 11 Jan 23:10

22 svar

Min 16-åring har deppat ihop totalt!

Hej
Har en dotter 16 år som började gymnasiet i höstas. Hon kom i samma klass som en av hennes bästisar. Allt var fröjd.
Hon har alltid varit en målmedveten framåt och avspänd tjej, med många vänner och hyfsat duktig i skolan. Skötsam. 250 poäng i slutbetyg.
SÅ nu i gymnasiet så valde hennes bästis nya vänner och dom frös ut min dotter. Var jäkligt taskiga. Det fanns ingen anledning, vad min dotter vet. Min dotter mådde dåligt, var jätteledsen och har sedan slutet av okt. inte varit í skolan.

Hon kan sova till 12-14 om dagarna, ser på film och sitter framför datorn. Träffar sällan vänner. Fortfarande ingen bra relation med bästisen.

Vissa dagar vill hon bara dö.

Fick henne med till BUP en gång, nästa gång sket hon i att gå dit. Jag har ringt kontaktpersonen på BUP ca 6 gånger men jag får ingen återkoppling. KASST!
Akut får vi inte komma dit, då hon inte skär sig eller dylikt.
Skolan har föreslagit ny klass.... och inte tagit tag i kärnan till problemet, alltså sammanhållningen och stämningen i klassen. Skitdåligt tycker jag.

Nu har kärnan utvecklats till en djup depression tror jag,

Min fråga : tips på vad man ska göra efterlyses?
Gymnasie-slussen - varit där och dom föreslår distanskurs på 9:ans nivå och praktik. Då får hon behålla CSN och busskort, och får söka om till gymnasiet nästa år.
Än så länge har hon CSN då hon är sjukskriven av husläkaren (som är lite skum för övrigt) .

Tycker det är så svårt nå dottern, hon vill INTE ha hjälp av "BUP-psykon" och inte gå tillbaka till skolan. Andra skolor hon vill in på har fullt eller så tycker dom att hon missat för mycket,

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-11 23:14
P.S Hur mycket ska man som ensam mamma orka? Får åka iväg flera dagar i veckan från jobbet för att träffa syo i gamla skolan, kurator, BUP, gymnasieslussen och hem ibland för att hon mår så dåligt. Snart går även jag under...

ulfina

Äldre 11 Jan 23:24

#3

Ska ju också hinna med mitt andra barn, min gamla pappa som kommer ner och äter med oss 2 gånger i veckan, hunden som ska ut, huset, tvätten, handla.. ja ni vet ALLT. Ekonomin är tuff och blir än tuffare av att jag går i från jobbet så mycket. Hyper-stressad för allt!

ulfina

Äldre 11 Jan 23:28

#4

cloudberry79 skrev 2012-01-11 23:23:12 följande:

Vad har skolan gjort för att få er dotter att gå tillbaka till undervisningen? Det ska finnas åtgärdsprogram (som ni dessutom kan överklaga om ni inte är nöjd/varit delaktiga i utformandet av åtgärder!) som ska leda henne tillbaka till heltidsstudier. Har de bara föreslagit klassbyte tycker jag att ni ska kräva mer annan åtgärd om det inte känns aktuellt för dottern. Å andra sidan bör du/ni som förälder/föräldrar ta upp diskussionen med henne kring ett ev klassbyte. Är det relationen med bästisen eller utbildningen som är viktigast i det långa loppet?

Det bästa vore kanske att söka om till nästa år om inga andra lösningar finns och hon hamnat efter för mycket? Så vitt jag förstår så får man dock inte läsa på grundskolenivå om man har behörighet till gymnasiestudier. Vi har varit tvungna att avvisa ett antal elever som vill läsa upp grundskolebetygen för att komma in på bättre program eftersom nya skollagen TYDLIGT aviserar att den elev som är behörig absolut INTE får gå på något av IM-programmen (till skillnad från tidigare, då man kunde gå på IV ett år och läsa upp några betyg från grundskolan).

Jag tror hon får läsa ex högstadiematte, men får inget nytt betyg i det. Jag hade önskat att det gick att tenta av något ämne på gymnasienivå, så hon fick lite lättare i 1:an nästa år. Hon har lätt för sig i skolan.

Åtgärdsprogram? Aldrig hört talas om. Vad är det? SYV på skolan hänvisade oss till Gymnasie-slussen.

Tror att gå tillbaka till just denna skola känns ångestladdat nu. Alla kommer fråga osv. tycker hon.

ulfina

Äldre 11 Jan 23:32

#5

roffe skrev 2012-01-11 23:22:24 följande:

Usch vilken jobbig situation för er!

Jag tror det är viktigt att du förklarar för henne att för att må bättre när man mår sådär dåligt så är det viktigt att man tar emot hjälpen, dvs går till t ex bup eller går till skolkuratorn.

Har ni pratat med hennes lärare? Kanske vore det bra med klassbyte, lärarn kan ju inte direkt tvinga dom i klassen att umgås med någon bara för klassfridens skull liksom.

Miljöombyte kan vara riktigt bra, och kanske får tjejen nya vänner snabbt om hon bara går dit och provar?
Annars kanske sabbatsår, sen börja om men då får hon gå med folk som är 1 år yngre istället och det kan vara jobbigt i den åldern oxå.

Tack för svar. Ja vi har haft flera samtal med hennes syv (syo-konsulent) och hon provade att byta klass när hon hade varit hemma några veckor, men orkade inte med det. Var redan så deppig då.

Jag förstår att läraren inte kan tvinga någon att umgås med någon, men tänk om det var på en arbetsplats, och någon blev utfryst. Då är det ju chefens uppgift att ta tag i det, jobba med gruppövningar och försöka lösa konflikten och visa vad som är ok och inte ok. . Hänger du med?

ulfina

Äldre 12 Jan 21:18

#8

cloudberry79 skrev 2012-01-11 23:23:12 följande:

Vad har skolan gjort för att få er dotter att gå tillbaka till undervisningen? Det ska finnas åtgärdsprogram (som ni dessutom kan överklaga om ni inte är nöjd/varit delaktiga i utformandet av åtgärder!) som ska leda henne tillbaka till heltidsstudier. Har de bara föreslagit klassbyte tycker jag att ni ska kräva mer annan åtgärd om det inte känns aktuellt för dottern. Å andra sidan bör du/ni som förälder/föräldrar ta upp diskussionen med henne kring ett ev klassbyte. Är det relationen med bästisen eller utbildningen som är viktigast i det långa loppet?

Det bästa vore kanske att söka om till nästa år om inga andra lösningar finns och hon hamnat efter för mycket? Så vitt jag förstår så får man dock inte läsa på grundskolenivå om man har behörighet till gymnasiestudier. Vi har varit tvungna att avvisa ett antal elever som vill läsa upp grundskolebetygen för att komma in på bättre program eftersom nya skollagen TYDLIGT aviserar att den elev som är behörig absolut INTE får gå på något av IM-programmen (till skillnad från tidigare, då man kunde gå på IV ett år och läsa upp några betyg från grundskolan).

Cloudberry, kan du beskriva mer vad som menas med åtgärdsprogram?

Snälla, ALLA - jag behöver råd!!!

ulfina

Äldre 13 Jan 17:27

#10

cloudberry79 skrev 2012-01-12 21:53:33 följande:

Ett åtgärdsprogram (ÅP) ska upprättas av skolan, det är rektor som är ansvarig att så sker (hen kan också delegera den uppgiften till tex specialpedagog, men är ändå ytterst ansvarig). Ett ÅP beskriver elevens situation och ska innehålla elevens och skolans version av varför det inte går som förväntat i skolan (i din dotters fall ska både orsakerna till den höga frånvaron och själva frånvaron finnas med där). Skolan ska också redovisa vilka åtgärder som satts in för att få din dotter tillbaka till skolan samt kortsiktiga och långsiktiga förslag på hur ni kan jobba på att hon kommer tillbaka till skolgången. Obs! Förälder kan ALDRIG stå som ansvarig för att en viss åtgärd genomförs i ett ÅP, det ska alltid vara någon av skolans instanser (nytt i nya skollagen).

En fråga: Har ni skrivit ut henne från skolan? I så fall faller skolans skyldighet att upprätta ÅP och genomföra åtgärder för att få tillbaka henne till skolgång och ansvaret faller istället på kommunen (i nya skollagen är det kommunen som har uppföljningsansvar på samtliga ungdomar under 20 år som inte bedriver studier).

Hej och tack snälla! Försöekr googla på åtgärdsprogram och så, men blir inte klok på om det verkligen gäller för gymnasiet också? Har pratat med en vän som är rektor på ett gymnasium förut, om allt detta, hon nämnde inget om ÅP. Vad menar du med obs FÖRÄLDER KAN ALDRIG.. etc? Nej, hon är inte utskriven. Vi ska ha ett första samtal med rektorn på måndag. Har aldrig träffat henne innan, fast det är 3 månder sedan nu hon var i skolan. Vilka åtgärder kan åligga skolan i detta fall?
jAG ÄR GRYMT BESVIKEN PÅ SKOLAN.

ulfina

Äldre 13 Jan 17:29

#11

cloudberry79 skrev 2012-01-12 21:53:33 följande:

En fråga: Har ni skrivit ut henne från skolan? I så fall faller skolans skyldighet att upprätta ÅP och genomföra åtgärder för att få tillbaka henne till skolgång och ansvaret faller istället på kommunen (i nya skollagen är det kommunen som har uppföljningsansvar på samtliga ungdomar under 20 år som inte bedriver studier).

Nej, vi har ej skrivit ut henne från skolan än. Men misstänker att det är det skolan vill på måndag.

ulfina

Äldre 14 Jan 00:55

#14

cloudberry79 skrev 2012-01-13 22:04:22 följande:

Det gäller absolut för gymnasieskolan också. Tidigare kunde man i ett åtgärdsprogram nämna att förälder skulle vara ansvarig för någon åtgärd, till exempel se till att barnet läste bok 10 minuter om dagen hemma (som exempel bara, oftast såna konkreta saker) men det får man inte längre. Skolan ska upprätta både långsiktig och kortsiktig planering för att nå delmål/huvudmål. Om huvudsakliga målet är att din dotter ska tillbaka till skolgång ska det också finnas delmål för hur det ska gå till. Behöver hon stödundervisning i något ämne? Kan man reducera hennes individuella studieplan i år, så hon hinner arbeta med tex två-tre ämnen under våren för att söka in på nytt till hösten? Skolan ska hjälpa er och erbjuda åtgärder som är nåbara och acceptabla för era mål med skolgången.

Skriv inte ut henne om ni vill att hon ska tillbaka till skolan! Då blir hon definitivt av med studiebidraget, hon har ingen rätt till åtgärder (skolan behöver inte ge stöd till elever som inte är inskrivna) och kommer helt förlora möjligheten att träna på skolgång under våren (om det är det ni vill)

Hon hoppade av skolan i slutet av oktober. När skulle ett åtgärdsprogram isåfall ha utfärdats?

När jag googlar på ÅP, så verkar det mest utfärdas för elever som är i behov av särskilda stöd, ex dyslexi, asperger eller adhd. Inte för depriemrade barn?
Skolan har erbjudit kuratorhjälp i skolan,och samtal med SYV.. Rektor har jag aldrig träffat.

SYV har föreslagit att hon kan bli inskriven i GYMNASIESLUSSEN, alltså där dom elever hamnar som
a) inte har gymnasiebehörighet
b) ex bott på behandlingshem
c) inte klarar av skolmiljö
etc.
Vi har varit där och dom var schyssta och ville skriva in henne där. Så hon typ kan läsa upp ett betyg i ett grundskoleämne (på distans eller där) och sedan praktisera typ 2 dagar i veckan. DÅ får hon behålla CSN.

Men skulle hon ha kunnat blivit erbjuden distans eller reducerade studier på skolan under en period? Tänker på vår grannflicka som blev sjuk i anorexia och "bodde" på Huddinge sjukhus några månader. Då kom skolhjälp dit under tiden, och hon behövde aldrig gå om någon klass.

E det lättare bara för att man har en diagnos?

ulfina

Äldre 14 Jan 01:08

#15

skånegås skrev 2012-01-13 17:52:17 följande:

Är det en depression som är orsaken har ju skolan svårt att göra något åt orsaken... Hur har hon det med kompisar annars, förutom den som försvann? Social av sig??

Nu har jag erfarenhet av min syster som alltid haft svårt med kompisar och på gymnasiet deppade ihop totalt och bara satt hemma och spelade dator. Fick ig i flera ämnen trots att hennes iq ligger långt över det normala. Hon fick sedan diagnosen Asperger... Då är det vanligt med depressioner och på flickor visar det sig ofta i högstadie/gymnasium när de inte orkar med "kraven" längre och det sociala spelet blir för svårt....

Hon är inte myndig än och du kan då tvinga henne till BUP kontakt, men måste troligen ta ledigt från jobbet dessa dagar för att följa med. Tror inte du kan anta att hon klarar att sköta det själv...

Den utlösande faktorn var att hennes bästis skaffade sig "makt" i kompisgruppen genom att frysa ut henne.
Min dotter har alltid haft många vänner, lätt för sig, mycket socialt kompetent, "kill-tycke", stort häst intresse, blyg och charmig och snygg som tusan (om man får säga det själv). Men i hennes kompisgäng har dessa tendenser alltid funnits att dom kan vara lite småtaskiga mot vissa under perioder, sedan byts det av och alla har nog varit lite utsatta, men inte på den nivån som nu. Nu var det från trygga högstadietiden, lilla skolan, ut till gymnasiet och stora skolan - göra revir och skapa makt - för att man är osäker.

När tre tjejkompisar plötsligt blir två som fryser ut den tredje är destruktiva krafter igång. I gruppen finns troligen en mer dominant tjej som får den ena med sig mot den tredje. Genom detta försäkrar man sig själv om att inte bli utanför och de två knyter sig närmare varandra. Rädslan att bli utanför får lätt vissa människor att göra andra ont. Utan att egentligen vilja det.
Citerat från www.terapisnack.se

Dom pratade inte med henne i skolan
Dom smsade att dom ville ses, men när hon kom dit vände dom henne ryggen och frågade vad hon gjorde där.
Dom satte sig inte bredvid henne i skolan/på bussen etc
Dom svarade inte när hon pratade med dom.

ulfina

Äldre 15 Jan 15:32

#17

tjelvar skrev 2012-01-14 02:46:52 följande:

Var själv deprimerad när jag gick i gymnasieskolan. Skolan märkte inget eller så var det så att de inte brydde sig. Var under sent 90 tal :). Dock till skillnad från din dotter så berodde min depression ganska mycket på egna val, men saksamma. Hade min mor föreslagit att jag skulle gå vid BUP så hade jag tvär vägrat dels för stämpeln om någon skulle få veta (vilket kanske gäller din dotter). Samt för egen del att man hade haft med soc tidigare under andra omständigheter.

Min mor skaffa mig tid vid en privat psykiater och mer eller mindre gav ultimatum till mig att gå dit eller dra igång hela valsen med hassela i värsta fall . Dock hon betala inte för tiderna utan det gick på det allmänna som bup.

För min del så blev det en kortare tids medicinering samt samtal/kognitiv terapi med diagnosen depression. Samt att jag lämna gymnasiet och började på komvux, var vid det laget 19 skulle fylla 20. Hade hoppat mellan 4 olika program samt individuella däremellan. Sen så vart det jobb osv.

Det jag vill ha sagt är att du kanske kan se om det stöds i din kommun att din dotter kan få gå vid en privat psykiater utan att det kostar dig mer än vid BUP. Då för egen del vid den åldern att gå vid Bup, det är ju där alla misslyckade går. Samt att det känns mer anonymt, vilket jag sagt. Det kan skapa mer tilltro pga det, går ju att ha samtal med er bägge om det behövs osv...

För egen del så gick det bra. Så att när min syster började visa symtom så gick hon vid samma. Dock tidigare än mig, så hon tappade inte så mycket tid som mig. Hon är idag en glad 25 åring med ett underbart syskonbarn på 7 år som man bara kan älska :) samt med en underbar pojkvän som / de ställer upp för varandra.

Bara mina tankar men hoppas att det går bra för er.

Tack för bra inlägg och tankar. Och för att du delade med dig.
Mår du bra idag? Du har barn då förstår jag, mysigt!
Jag har själv haft depressioner och panik-tendenser sedan 20-års åldern och måste medicinera lågdos för att hålla det i schack. Det är ju lite ärftligt och har man väl fått depression en gång, kommer det väl lättare tilbaka, om det är sån genetisk variant....
Ja kanske en privat psyko kan vara något, men det där med att dra sin historia om och om igen, först syo, sedan kurator, sedan BUP, sedan psykolog på gymnasie-slussen, och inte komma någon vart, tycker hon är så jobbigt.
Jag vet en skitbra dam, som är beteendevetare, som jobbar privat, och är framåt, tuff och rejäl samtidigt som hon är jättevarm... hur bär man sig åt för att kommun ska betala det?
Kan du tänka dig BUP, som bara möter barn, satt i en timme och knappt tittade på min dotter, dom satt och frågade ut henne och antecknade allt hon sa. Skrev och skrev. Inget vanligt känna-in samtal alls. Låter oproffsigt! Kan man inte ha bandspelare eller nåt i såfall?

ulfina

Äldre 21 Jan 00:41

#19

Ja jag tror min dotter känner att BUP och IV-program, det är för alla misslyckade.... Hon känner fortf. att hon inte vill leva ibland. Och ingen vettig läkare /shrink har vi gått till eller hittat......stackars jänta! Tiden bara går....

ulfina

Äldre 21 Jan 16:49

#21

ElectroDiva skrev 2012-01-21 00:46:04 följande:

jag var i precis samma situation som din dotter när jag var 16...
Se till att finnas där, min mamma gjorde det tills hon ledsnade o grinade till min bror i telefon när jag stod brevid "jag orkar inte mer, ingen förstår hur jobbigt det är att bo med henne osv "

hur gick det då? Hur mår du nu?

Min 16-åring har deppat ihop totalt!

INNEHÅLL