får jag vara lite bitter en stund?

Jag känner mig så jädrans besviken på min kropp

Varför är vi så fertila? Varför blir jag så himla lätt gravid...när dem små liven ändå inte får stanna? Vad sjutton är det för mening med det?

Jag har lyckats få barn, så egentligen ska jag väl inte klaga, men allvarligt....sju missfall? Varför?

Det gör mig så arg att tänka på att den dagen vi kommer vilja få ett till barn, den dagen måste vi börja om med all planering med alla jävla äl-test, mediciner, gravtest, planering, läkarbesök och jadejadejade. Att hoppas på ett barn är för oss något som tar över vår vardag, inget "vi får se hur det går" eller "blir det så blir det". För utan hjälp blir det inget, utan hjälp är det enda som blir ännu ett jävla missfall! PLus att min kropp för varje gång kräver mer, det som funkade första fången det gick vägen funkade inte därefter...vad kommer behövas nästa gång? hur många fler mf kommer det bli?

Vetskapen om vad det kommer att kräva och hur jobbigt det kommer att bli med allt, inte minst oron, gör att förnuftet säger "absolut inga fler barn"...men vad fan ska man göra när hjärtat skriker "vi har plats för fler!" ???

Jag är inte kompis med min kropp just nu...eller så är det hjärtat som är min fiende. Vilket som så känner jag mig lite bitter idag