Grundskolelärare, måste alla era elever kunna lika lite?

aussie skrev 2012-01-07 13:43:33 följande:

Vi har ett problem.

Inte bara min son och jag. Förutom att jag stött på många föräldrar till barn i skolåldern som har samma problem, borde det även vara ett samhällsproblem i slutänden.

Det är det här med att lära ut barnen kunskap.

Vi tar ett exempel med matematiken. I artikel efter artikel läser jag om hur svenska barns matematik-kunskaper sjunker kraftigt i internationella mätningar. Mmmm.
Vi tar hur det ser ut rent praktiskt:
Barn som redan kan räkna de fyra räknesätten får sitta och fylla i rader med nollor och ettor, rita cirklar och trianglar.
Barn som är ivriga att få utmana sin hjärna med intressanta problemlösningar lämnas ensamma med att bara fortsätta i en bok på egen hand, och boken är tredje gången gillt den bok de redan gjort.
Lärare och skolledning vägrar ge mer kunskap om barnet vill ha det. Alla måste väntas in, ingen får komma efter. Med det sagt får ingen heller ligga före. Min ettaklassare här hemma som i somras räknade gångertabellen med stor frenesi är nu så uttråkad av matten att han inte längre vill gå till skolan. Vi har beställt extra matteböcker på internet till honom, då skolan inte ville ge honom några extra uppgifter, men de får han inte "skryta med" i klassrummet.

Vad är det för jävla skola egentligen? Jag har själv varit lärare, men för 18+, vet inte mycket om hur man motiverar att de yngre måste stöpas i samma form, exakt simultant. Jag kan förstå att det underlättar för läraren, men är skolan bara till för att underlätta för läraren?

Slutligen: Skolan verkar kunna sätta in extra resurser vid barns särskilda behov, om de ligger efter, men inte vid särskilda behov om de behöver extra stimulans. Kan man anmäla skolan? Hur väcker man frågan så att det blir ändring? Säg inte BYT SKOLA, jag är trött på att man tar lättvindigt på att byta miljö så fort det inte passar. Hade det varit fara för liv skulle jag byta direkt, precis som jag skulle byta äldreboende för den (hypotetiske) släkting som missvårdats av (typ) Carema. Ingen tvekan. Men innan vi sätter igång med skolbyte - jag har dessutom hört liknande problem från så många andra mammor att jag inte tror att det går att kringgå problemet bara igenom att byta skola - skulle jag vilja veta hur man kan förändra saker inifrån.

Tipis, feedback, vad som helst, kritik också givetvis - det finns säkert många som tycker att det är obefogat att vilja ge individuella lösningar för barnen. I sånt fall får ni gärna motivera era svar.

Om detta stämmer med verkligheten bryter din sons skola mot skollagen.

Kap 3 § 3 Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Din ts är både insinuant och felaktig. Vänliga hälsningar från en högstadielärare.

Emeli

Äldre 8 Jan 01:01

#41

vattumannen81 skrev 2012-01-07 16:22:23 följande:

Jag undervisar i matematik på gymnasiet och den största utmaningen som lärare är verkligen att kunna stimulera alla elever oavsett var de befinner sig kunskapsmässigt. På gymnasiet så låter jag de elever som vill och är duktiga i matte att läsa i snabbare takt, tex istället för att läsa a-kursen på två terminer så kan de läsa både a och b-kursen på samma tid. Dock så blir det lite svårare att göra så nu iom nya kurser (beroende på vilket program du går så läser man olika matematikkurser). Vi har också varje år haft elever som läser en del högskolekurser i matematik. Men som någon skrev i ett annat inlägg så blir det tyvärr så att de som läser i snabbare takt får sitta mycket själva. Är man ensam lärare med 32 elever där kunskapsnivån är allt ifrån Ig till MVG så är det svårt att hinna med att stimulera och ge de elever som läser i snabbare takt lärarledda genomgångar (för det behövs). Samtidigt har man press från skolledningen att så många som möjligt ska bli godkända. Att elever kan nå MVG istället för vg är inte lika viktigt... Jag har även ett flertal elever som varje år berättar om att de inte får läsa tex gymnasiekurser i matematik på högstadiet för att de inte har haft lärare som har klarat av att hjälpa dem med gymnasiematten, vilket i mina öron låter helt absurt. Jag tror att bland annat kombinationen av urusel arbetsmiljö för lärare samt att det tyvärr finns en del lärare som inte behärskar sitt yrke bidragit till att svenska elever har blivit sämre på matematik.

Ja, det är illa om lärarna i grundskolan inte har den kompetens som behövs. Tack och lov att vi nu fått legitimation vilket innebär att endast lärare med rätt ämnesbehörighet kommer att få sätta betyg. Alla rektorer har tyvärr inte varit så noga med behörigheten innan.

Arbetsmiljön för oss lärare är verkligen urusel, det är jag den första att instämma i. Det är arbetsgivarens ansvar att ge lärarna förutsättningar att göra ett bra jobb.

Emeli

Äldre 8 Jan 01:58

#42

aussie skrev 2012-01-07 21:04:41 följande:

läser ikapp. vänta lite, Indras dotter, vad menar du med att min TS är både insinuant och felaktig? Tror du mig inte?

Jag syftar på din rubrik och på "Lärare och skolledning vägrar ge mer kunskap om barnet vill ha det. Alla måste väntas in, ingen får komma efter. Med det sagt får ingen heller ligga före." Självklart strävar vi efter att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt.

Jag är visserligen inte lärare på lågstadiet och inte i matte utan undervisar på högstadiet i svenska, engelska och moderna språk, men jag känner verkligen inte igen det du beskriver. Det händer ibland att vi har elever som av en eller annan anledning ligger mycket långt framme i ett ämne. Själv har jag ett antal elever som ligger långt före de flesta klasskamraterna i engelska. Det är inga problem. De får läs- och skrivuppgifter på sin nivå. Däremot får de göra likartade uppgifter som övriga i klassen. Det är bara svårighetsgraden som anpassas. Så kan man givetvis göra i de flesta skolämnen, eftersom de är progressiva.

Den nya skollagen innebär en skärpning på denna punkt eftersom den så tydligt talar om att alla elever ska stimuleras på sin nivå. Speciallärarna/specialpedagogerna används dock inte i första hand för dessa elever. Deras kompetens är bäst anpassad för att stötta de elever som riskerar att inte klara de lägsta kunskapskraven.

Någon nämnde nivågrupperingar. Det är naturligtvis en möjlighet som sannolikt skulle gynna de högpresterande eleverna. Det finns forskning på detta. Eftersom jag inte är på jobbet nu tar det för lång tid att hitta någon bra källa. Ber att få återkomma.

Emeli

Äldre 8 Jan 03:15

#46

Hej LenoraH.
Vi brukar inte så ofta tala om elevers IQ eftersom de flesta faktiskt inte har blivit testade. Vi har alla våra starkare och svagare sidor. Det är sällan en elev briljerar i alla skolans ämnen, även om det naturligtvis förkommer. De flesta elever har åtminstone något ämne som de får känna sig duktig i. Någon är duktig i matte, någon har bra sångröst, någon är duktig i bild och någon i idrott (de barnen brukar ha hög status). Barn brukar ha en mycket sund inställning till detta.

Andra barn förstår sig inte alltid på barn som vi vuxna kan uppfatta som lite lillgamla. Jag vet dock inte om det är fallet med den pojke du beskriver. Om pojken har jämnåriga vänner idag som han delar intressen med, och han är en glad och trevlig kompis blir det sannolikt inga problem. Kompisar är alltså jätteviktigt! Sannolikt söker han sig till barn som har får ut något av att umgås med. Det är ovanligt att det bara finns ett barn i en klass som har kommit långt i sin utveckling. Ofta är de några stycken, och ofta söker de sig till varandra.

Nu jobbar jag inte med så små barn så jag kan inte svara på hur lärarna för dessa brukar göra, men när vi på högstadiet får nya klasser lägger vi en hel del arbete på att få ihop klassen till en grupp. Eleverna ska lära känna varandra. Vi arbetar mycket med kamratskap, både integrerat i ämnena och på t.ex. temadagar. I mitt arbetslag åker vi med eleverna på lägerskola i början av höstterminen Då bor vi i tält, lagar vår mat tillsammans, jobbar med olika samarbetsövningar, skojar till det på olika sätt med lekar och tävlingar men ägnar oss också åt ren trivsel som musik, någon spelar gitarr, vi sjunger tillsammans osv. Men det gäller tonåringar. Hur de gör med de små barnen vet jag som sagt inte.

Grundskolelärare, måste alla era elever kunna lika lite?

INNEHÅLL