Grundskolelärare, måste alla era elever kunna lika lite?
I skolan där vi bor verkar de har olika "nivåer" med olika böcker och material för varje nivå så i en klass finns det ett brett spektra av olika kunskapsnivåer.
Jag bor utomlands.
Inlägg från: Lenora
|
-
-
Jag har även en vän med ett överintelligent barn i skolan.
Hon valde att inte flytta upp barnet till nästa klass och är oerhört nöjd med det stöd de fått och anpassningen av skolgången från skolans sida. Barnet verkar älska skolan och får hela tiden nya utmaningar.
Fortfarande utomlands. -
Det verkar fungera bra i många ämnen. Jag känner igen det TS beskriver från min egen skolgång men jag antog att den svenska skolan arbetade på ett liknande sätt som här?Havsjungfrun skrev 2012-01-07 15:54:06 följande:I matte finns det bra läromedel där man utgår ifrån samma grund men an arbetar på efter sina egna kunskaper.
-
Men inte sitter väl 6-åringar och fyller i rader med siffror och ritar cirklar? Är det verkligen så illa?aussie skrev 2012-01-07 13:43:33 följande:Vi tar hur det ser ut rent praktiskt:
Barn som redan kan räkna de fyra räknesätten får sitta och fylla i rader med nollor och ettor, rita cirklar och trianglar.
Min tre-åring som inte är särskilt tidig med något eller på något sätt mer intelligent än sina jämnåriga har liknande övningar i hennes pysselböcker och klarar det helt utan problem. -
Men det låter helt vansinnigt, det kan väl ändå inte finnas just några 6-åringar som känner någon som helst utveckling av att göra uppgifter på den nivån.cosinus skrev 2012-01-07 17:51:00 följande:Jo det är nästan så illa. Matten är otroligt basic i ettan. Min dotter har under hösten hållit på med att rita cirklar och andra geometriska figurer samt träna på talkamraterna upp till siffran 8. Inte sällan på nivän 3 bollar + 2 bollar och så fylla i hur många bollar det blir totalt. Typ.
Känns helt sjukt faktiskt när jag samtidigt har en 5-åring här hemma som på 2 sekunder räknar ut att om han har 27 kr i sin spargris och får 5 kr för att hjälpa till att sortera tvätt så har han 32 kr efter det. Han är ändå sämre i matte än syrran men före relativt sin ålder och han tror jag riskerar att bli sjukt uttråkad i skolan. Dottern har liksom inget driv och gör gärna det hon blir tillsagd så hon lider inte av att göra saker under sin nivå men det tror jag lillebror kommer göra.
Jag räknade själv i femmans mattebok i trean och hade inga problem med att ligga 2 matteböcker före alla andra så länge jag fick sköta mig själv men när jag bytte skola och var tvungen lyssna på genomgångarna för de som var 2 böcker efter så tröttnade jag rejält och bara satt av tiden. I den första skolan hade jag fått räkna medans fröken pratade om sånt jag ändå kunde och då var det kul men när jag skulle sitta och lyssna på sånt jag redan kunde 20-30 minuter av lektionen så var jag så uttråkad när det var klart att jag bara ritade figurer resten av tiden. Gjorde inget alls halva femma och sexan sen jag bytt klass så sen var jag i fas till högstadiet på gott och ont.
Jag antog att förskolans läroplan skulle täcka de basala sakerna som är mer anpassat till ett betydligt yngre barns nivå (eller att barnen redan utforskat det på egen hand eller med föräldrarna). Jag vet att de börjar med lite bokstäver och skriva sitt namn, räkna och skriva siffror på min dotters förskola för tre-åringarna. På ett lekfullt sätt förstås och bara en del av tiden där. -
Ursäkta OT och ett långt inlägg.Emeli skrev 2012-01-08 01:58:00 följande:
Får jag fråga av ren nyfikenhet hur ni hanterar extremt överintelligenta barn/ungdomar? Finns det en handlingsplan för det?
Jag undrar mest för att min vän har ett extremt begåvat barn och jag ser hur svårt det faktiskt är för en liten 6-åring att vara i den situationen och det lär inte bli lättare med åren.
Nu pratar vi om ett barn som kunde läsa flytande vid tre och har djupa, empatiska och intelligenta resonemang kring allt möjligt, har en ofantlig förmåga att lära sig saker utantill, som till exempel en hel kartbok (vi brukar ha en lek att jag säger ett sidnummer och en ruta i kartboken och han säger en stad i den rutan).
Han är social och har många vänner och står gärna i centrum i rätt sällskap men har lite svårt i jämnåriga grupper ibland då han börjar prata på en nivå som är för svår för dem, däremot kan han till exempel sitta med någon av papporna i bekantskapskretsen och diskutera bilar på en nivå att de båda tycker att det är roligt och riktigt debatterar.
Mamman har sagt nej till att låta honom skippa klasser i skolan.