Grundskolelärare, måste alla era elever kunna lika lite?

Till TS

Har inte så mycket feedback eller förslag att ge, men håller med dig helt och hållet. Det är inte bara i lågstadiet det är såhär, utan hela vägen fram till gymnasiet. Även om det blev bättre på gymnasiet tyckte jag det var på tok för lätt och väldigt dåligt förberedande för universitetsstudier. Jag var 20 år gammal första gången jag öppnade en matematikbok utanför en skolsal.

Egentligen behövs inte så mycket mer resurser, utan bara att man delar in klasser i de olika ämnena efter prestation och motivation. Året innan jag började högstadiet tog de t.ex. bort allmän och särskild matte vilket innebar att jag som blivande civilingenjör läste samma matematik som killen som började jobba som snickare direkt efter högstadiet. 

Förstår inte riktigt varför vi är så känsliga med att vi är olika duktiga i skolan. Spelar man i den lokala fotbollsklubben får man spela mindre om man är sämre, och det är det ingen som klagar över. Istället är det dags att vi inser att vi är bra på olika saker och att de som är duktiga i skolan borde få chansen att utvecklas som de har potential att göra.

Att politikerna inte förstår vad som är fel i den svenska skolan och de allt sämre resultaten är för mig en gåta...  

Egentligen är det inte svårare än att man tar provtest 2-3 gånger om året som tillsammans med samråd mellan lärare/föräldrar utgör grunden för hur man delar in klasser. Alla skulle bli bättre i matematik på det här, de sämre skulle få mer hjälp och kanske tom få lite motivation eftersom de inte alltid presterar sämst på matteproven. Men det här konceptet är det den relativa skillnaden som blir större.

På det här sättet skulle de bästa treorna få en undervisning på en mer avancerad nivå. Om de sen kan lika mycket som sexorna eller fyrorna är ganska irrelevant. Det viktigaste i den åldern är att man motiverar barnen.

Nåt sånt där hade jag kunnat tänka mig. Har säkert sina brister, men i stora drag.
 

Men är inte det så j*kla typiskt svenskt tänk? Varför ska man plugga biologi om man älskar matematik och är duktig på matematik? Är det inte bättre att bli ÄNNU bättre i matematik och skaffa sig spetskompetens?

Med ditt förslag är det ju fortfarande så att man väntar in de som är sämre istället för att utveckla sin matematik. 

På vilket sätt blir man bättre i matematik om man inte studerar det under två månader?

Kan ju säga att mina biologikunskaper inte har hjälpt mig någonting under mina senare studier, däremot har undervisningen i matematik varit väldigt nyttig, om än något bristfällig.