När UL inte är helt ok...
Ziroz och Zcharlotte:
Tack för svar igen!! Jag fantiserar en massa hemskheter om själva provet (att de ska sätta en AT läkare att göra det "för att han ska få öva", eller att babyn sparkar med foten eller handen i själva nålen och skadar sig etc)... Imorgon på morgonen går vi dit iaf och för höra hur vi gör. Känns skönt att höra att det gått bra för så många! När vi berättat om vårt problem till kompisar etc så verkar de inte tycka att det är en sån stor grej "det är ju så liten risk att få missfall via fvp" får man höra. Men när det händer en själv så tänker man inte på att det är så liten risk, man tänker ATT DET EXISTERAR EN RISK. Och det skrämmer vettet ur mig. Min man är väldigt stöttande och förstående etc.. Jag hoppas allt går bra.. men det kommer att bli en vecka av skräck efter provet (om vi gör det)...
Gjorde ni det på en specialklinik av en specialläkare?? Försäkrade ni er om att personen ifråga verkligen kunde sin sak?
Absolut, risken existerar och det är skit skrämmande men jag och min sambo sa så här att risken är väldigt liten efter RUL och min läkare berättade att hinnorna i livmodern läker väldigt snabbt så vi övervägde risken och bestämde att det bästa var att ta provet.
Jag gjorde det på specialist mödravården och läkaren som tog provet på mig har jag haft sedan jag började där.. Hon är den specialist som sjukhus runt om i norrland frågar om speciella UL osv :)