När UL inte är helt ok...

Jag är äntligen gravid efter drygt fyra års försökande. Ville göra KUB mest för att få veta, ett DS-barn är välkommet. Trisomi 13 eller 18 är en svårare historia. Vid ultraljudet visade sig ett omphalocele, ett navelbråck. Jag trodde jag tänkt igenom alla scenarion, men det här blev en chock. Det kan hänga ihop med kromosomfel, vi ska tillbaka om två veckor för att kolla igen när allt syns lite bättre. Som det är nu så går tankarna somså att om allt vitalt (hjärta, hjärna, lungor, njurar osv) fortfarande ser bra ut då tänker jag inte göra något fvp, jag är för rädd för missfallsrisken. OM något var fel känns det som om det skulle synas på fler ställen.

Till saken hör också att jag bara har en halv livmoder, så det här var ju en riskgraviditet från början. Nu är det ännu värre. 

Kopierat från janusinfo: "1) Omphalocele eller navelsträngsbråck beror på en kvarstående rest av det s.k. fysiologiska navelbråcket. Under 8:e veckan (räknat från sista mens) hernieras tarmslyngor ut i det extraembryonala celomet i navelsträngen för att normalt reponeras under 12:e veckan. Om reponeringen inte sker kvarstår en bråcksäck av varierande storlek genom navelringen och ut i säcken tränger tarmslyngor och om säcken är stor också andra organ. I vissa fall antas omphalocelet uppstå sekundärt efter det att repositionen skett. Frekvensen av omphalocele är 2-3 per 10.000 födda barn. I ungefär hälften av fallen finns andra allvarliga missbildningar och en grupp utgöres av barn med kromosomavvikelser, t.ex. trisomi 18, eller utbredda missbildningssyndrom ss. Beckwith-Widemanns syndrom (med bl.a. makroglossi). Även oavsett fall med kromosomavvikelser stiger risken för omphalocele något med moderns ålder. Tillståndet är något vanligare hos pojkar än hos flickor. Omphalocele kan diagnosticeras med ultraljud och om sådant fynd göres finns skäl att komplettera med kromosombestämning. Ofta leder upptäckten av omphalocele hos ett foster till att graviditeten avbryts eftersom risken för andra allvarliga skador är stor. Omphalocelet kan repareras."

Jag har hittat många solskenshistorier också, men mår rätt dåligt ändå. Hoppet och sorgen turas om att ha överhanden, man blir helt slut. Natten efter ULet fick jag en blödning också, för andra gången (första i vecka 10+1), men den var det ingen fara med. Doktorn tyckte jag skulle vara hemma och ta det lugnt dock, så nu är jag hemma med alldeles för mycket tid att googla....  

Glömde, själva KUBen visade 1:20 000, och allt annat som hon kunde se var fint, så det känns ju som bra tecken ändå.

Mina tummar har du också!

Vad härligt mymling!

Förstår att det är oroligt Tindistar. Jag jobbar på medicinskt BB och ser LKG-barn lite då och då. Det brukar ju blir hur fint som helst men jag håller tummarna för att de såg fel också.

1,5 vecka till mitt nästa UL - väntan är inte kul. 

babybaby - där är mitt mardrömsscenario :( På måndag är det dags för ultraljud + moderkaksprov här. Vad hemskt att båda kan vara bra och att det ändå kan bli så sorgligt.

Det gick så bra det kunde idag! Doktorn började med att kolla cervix, den var fin. sedan kom riktiga kollen, och han var rätt tyst. Efter ett tag sa han att han inte var så imponerad av det här bråcket. Sedan kollade han igen och igen, kändes som om han var en timma på samma ställe. NÅGOT såg han, men han vet inte nu vad det är - en tarmslynga, tarmkex, fett? Precis där navelsträngen fäster. Han sa att om han inte letat hade han inte sett det, och att det inte alls såg ut som "vanliga" omphalocelen. Han kunde inte ens utesluta att det kanske växer bort. Gjorde moderkaksprov iallafall, trots risken och trots att allt han såg idag var fint. Det var inte så behagligt, men jag tror värsta tiden kommer nu närmsta dagarna, när man inte vill att telefonen ringer. Om det är u.a hörs de av troligen på måndag-tisdag. Är det illa vet jag det nog innan fredag. Både doktorn och barnkirurgen tog upp beckwith-wiedemanns syndrom, det känns oroligt men vi ville inte ha någon extrascanning för det då den bara hittar 50-60% av fallen och det ändå inte skulle vara någon orsak till abort.

Sirap - hoppas det går bra idag!

Zcharlotte - inte hört om något sådant, men det låter ju hoppfullt tycker jag.

Här är telefonen fortfarande tyst, så nu vågar jag nästan tro på att mkp:t var bra.     

Insanejane - det måste var det värsta som kan hända någon :( Så ledsen för dig. Stor kram <3

Allt var normalt på snabbtestet - dvs inga grava kromosomfel. Nästa steg blir ett UL 17/2 med en barnkardiolog på plats för att kolla hjärtat ordentligt. Det känner jag mig inte lika orolig för dock. Nu ska min knasiga livmoder bara klara av att inhysa bebben MINST 11 veckor till så blir det nog bra tillslut.

Hemma från UL, allt är fint! Eller, han kan inte lova något, för ingen av gångerna han tittat har bebisen legat optimalt, men ändå! Så otroligt skönt. Nu har jag "bara" problemet med min livmoder och eventuell prematur födsel som den kan föra med sig att oroa mig för. Ska tillbaka om 4-6 veckor för att kolla igen dock, skönt att de inte släpper en helt :)

Nu håller jag tummarna för er andra i tråden <3  

Grattis till lillen, hoppas det vänder och blir bra snart. Bebisar är fantastiska kämpar!