När UL inte är helt ok...
Hej!
Jag undrar om jag också kan få vara med i tråden?
Jag är 34 v gravid med mitt första barn och jag har varit på KUB samt RUL som varit ok. Men min mage har vuxit så galet utanför SFkurvan att jag har fått gå på två tillväxt UL (ligger på 40 cm). På det första UL skattades min bebis som stor bara och på det senaste jag var på så hittade de vätska i bukhålan på min bebis
Jag är överviktig och har börjat samla på mig väldigt med vatten de senaste veckorna och det gör att man inte kan se så bra med UL som är önskvärt.
Allt dom såg var två stora svarta vätskeansamlingar i buken på lillan och vi fick träffa läkare. Hon trodde att det kunde vara cystor på äggstockarna men det kunde också vara något fel på nåt annat organ inne i magen på henne, det gick alltså inte att veta förrän hon kommit ut. Tillståndet kunde också gå tillbaka av sig självt sa läkaren men det lät mer som om hon ville trösta genom att säga så där. Men just nu mår bebis bra i magen och alla flöden i moderkaka och navelsträng var fina, hjärtat slog bra osv.
Jag har ett planerat kejsarsnitt som är bokat den 13e februari och det känns som en evighet tills dess! Läkaren sa att hon skulle ta upp vårt ärende på ronden och vi kommer att ha barnläkare med vid förlossningen för att ta hand om lillan direkt om så behövs och dom är larmade att ett barn med eventuella svårigheter är på väg.
Vi ska komma till specialist mvc en gång i veckan och göra UL och ligga med ctg för att kolla att bebisen fortsätter att må bra, om hon inte skulle göra det blir kejsarsnittet tidigarelagt.
Min slempropp har gått och jag har mycket förvärkar och sammandragningar, känns som om hon kanske vill titta ut lite tidigare än beräknat, men det får vi se.
Det man gör är väl att lyssna inåt, mår hon bra? Rör hon sig? Undrar om hon har ont? Osv. Känns väldigt jobbigt att veta att något är onormalt och fel men inte veta exakt vad eller hur omfattande det är Kan alltså vara allt från cystor som spräcks av sig själva eller måste tömmas med kanyl till att lillan behöver operationer, transplantationer och måste spendera sin barndom på sjukhus (om man ska måla fan på väggen så att säga). Tiden masar sig fram, jag tänker hela tiden på och längtar till nästa UL som är på onsdag.
Man klarar ju det här, för det måste man men aj vad det gör ont i hjärtat!
Jag ska läsa igenom tråden och se hur ni andra har det och vad som hänt so far. JÄTTEBRA att det finns en sån här tråd och jag är glad att jag hittade hit