• lycka 4

    förlossningsrädlsa (snitt )

    Hej ! Jag kommer  isommar att göra mitt fjärde snitt , har ett katastrof snitt och två planerade sovande snitt bakom mig .
    Det som slagit mig ofta genom åren är att det talas ofta om förslossningsrädsla (vaginalt) men man talar inte om dom som har förlossningsrädla i form av snitt .
    När jag blev gravid med tvåan och läkaren beslutade sig för att jag skulle bli snittad så förändrades hela min graviditet. Jag kunde inte sluta tänka på snittet, jag låg vaken på nätterna mm .
    Min bm såg min rädsla men hon va också den ända, Jag fick ett sovande snitt och det va för mig helt perfekt, även mitt andra sovande snitt va perfekt , det har räddat mig under graviditeterna.

    Oftast förstår inte folk varför man är rädd för ett snitt, och man får höra kommentarer som ,att det är skönt att veta när bebisen kommer och att snitt underlättar mm, detta gör mig galen.

    Herregud jag vill föda vaginalt och jag är grymt avis på alla som gör det .
    Jag är glad att jag med mitt första barn fick ligga med värkar , krysta bli öppen 10 cm mm samtidigt så är jag sååå snuvad på slutet.

    Är det bara jag som känner så här ??

  • Svar på tråden förlossningsrädlsa (snitt )
  • lycka 4
    Kim J skrev 2012-01-05 21:44:49 följande:
    tyvärr är jag inte i din sits men jag kan förstå hur du känner. Jag är inte heller så pepp på mitt snitt trotts att det är det jag vill ha före en till vaginal. men hade den första förlossningen gått bra hade jag aldrig vågat göra ett snitt..

    kommer du vara vaken denna gång?
    Jag tror att jag kommer sova även denna gång faktiskt !
  • lycka 4
    Pussesnufs skrev 2012-01-07 20:21:32 följande:
    Jag är livrädd för att behöva snittas!
    Första barnet om 10 veckor och medan andra pratar om sprickor och analproblem efter förlossningen så har jag ångest och sömnsvårigheter på grund av tanken på ett akut snitt...

    Ingen tar det på allvar. Folk ler och skakar lite på huvudet när man pratar om detta... det är ju faktiskt mer "normalt" att vara rädd för att muttan ska spricka...

    Blotta tanken på att någon skär i min mage gör mig gråtfärdig och jag tycker det är jättejobbigt att känna såhär, speciellt då min graviditet är relativt lätt utan större besvär och det finns ingen anledning att misstänka att jag ska behöva göra ett snitt.

    Men ändå.       
    Ja jag tror att problemet är at idag gör så många kejsarsnitt ( även om det har sjunkit lite ) och att det även är dom som väljer snitt före att föda vaginalt .
  • lycka 4
    Maddiss skrev 2012-01-08 10:49:48 följande:

    Jättekonstigt om man inte vore rädd för en stor operation tycker jag. Sen kan man ju va lika rädd oavsett sätt.. 

    Har det gått bra för dig att få igenom narkos? Har du mått bra? Klarar man sig utan smärtlindrig när man väl vaknar? Jag skulle också föredra med narkos, så slipper man vara medveten om nåt händer.


    För mig har det varit kanon å jag har aldrig ångrat mina sovande snitt å aldrig kännt mig snuvad på den första stunden med bebben, det har liksom blitt pappans stund.
    Om man klarar sig utan smärtlindring är nog individuellt , jag har sagt redan från början att jag inte vill ha något annat än alvedon efter om jag inte själv ber om det men jag har rätt hög smärtgräns också och har varit på benen bara timmar efter mina snitt.
    Lätt att få igenom nja ? Dom kan inte neka att du sover men dom försöker absolut in i det sista att få en att vara vaken , läkaren vid mitt sista snitt va riktigt elak .
  • lycka 4
    Milda01 skrev 2012-01-12 23:19:07 följande:
    Jag blev akut snittad för snart tre veckor sen, jag var då öppen 10 cm så hade gjort hela öppningsrbetet, det enda viväntade påvar den sista vridningen som bebisen ska göra innan man får börja krysta. oroar mig redan för hur det ska bli nästa gång. Känner mig ledsen o snuvad, jag sörjer min förlossning! Fast jag vet att det var det bästa för min lille pojke! Önskar så att få uppleva att få krysta ut mitt barn.
    Men mitt första barn blev jag katastrof snittad , jag va precis som du öppen 10 cm, förlossningen avslutades med klocka och jag krystade för kung å fosterland. Klockan släppte när min dotter nästan va ute så som fick " putta " in henne igen. Jag kände mig också grymt snuvad jag har ju liksom fött ett barn men bara "nästan "

    Men som du säger man gör det som är bäst för barnet absolut .
  • lycka 4
    Mollystar skrev 2012-01-23 23:05:35 följande:

    Jag fick en dotter för 1.5 år sen. Öppnade mig till 6 cm , fick ryggbedövning som gjorde att värkarna försvann. Efter 7 timmar utan nästan inga värkar var det akutsnitt där jag fick ett kraftigare bedövning i edan. Den funka tills dom skar i livmodern så då skrek jag och vart akut sövd.

    Är nu gravid med 2:a barnet BF 1 Mars är nu livrädd för snitt pga det. Har fått pratat med narkosen och det ska nu läggas en spinal om det nu blir snitt. jag vill ha vaginal till nästan varje spris men jag ställer in mig på snitt. Jag har sån skräck för att det blir snitt. Tänk om den bedövningen inte funkar heller och jag blir akutsövd igen. Kändes som om min dotter inte var min eftersom jag inte hade fått varit med när hon togs ur mig.


    Lider med dig å hoppas verkligen att det går bra denna gång .
  • lycka 4
    Minnie7 skrev 2012-01-24 07:12:35 följande:
    Tänk vad olika det är! Hoppas ditt snitt blir bra TS. Det är ju en stor risk att bli sövd när man är höggravid så jag förstår att de inte är glada i det (jobbar själv på op). Samtidigt tycker jag det är så bra att man verkligen lyssnar och respekterar mammans önskemål. Som sjukvårdspersonal kan man ju informera om vilka risker som finns och om det sedan skulle inträffa något tror jag man har lättare att acceptera läget.
    Själv önskar jag inget hellre än att vrida klockan tillbaka och bli oförlöst igen. De skador de gjort på min kropp var INTE värt det, främst kanske då pga att jag inte ville föda vaginalt från början utan blev tvingad till det. Snittades med barn nr 1 och det var super. Så- tråkigt att du känner dig snuvad på en vaginal förlossning och aldrig får uppleva en eftersom du vill. Hoppas du får hjälp att bearbeta dessa känslor. Det måste nog jag få hjälp med för att kunna gå vidare...
    Tack =)  Ja jag bearbetar dagligen och inte minst när jag är gravid . Det är inte heller så att jag slår bort tanken om att vara vaken , utan vid varje ny graviditet så ger jag det ett försök känslo mässigt men för mig så ÄR ett sovande snitt den lösningen jag väljer för att få en dräglig graviditet.
    Som du säger så är jag fullt medveten om riskerna , men jag måste säga att oftast så är ansvarig bm vid snitt och usk helt underbara och faktiskt som som är minst dömmande =)
    Jag hoppas verkligen att du får hjälp med dina känsolr . Du får göra som jag , jag har ältat med mina vänner , dom har fått lyssnat om å om i gen jag har behövt det  samt behövt höra att jag gjort allt jag kan.
    Styrka till dig
  • lycka 4
    Pacgirl skrev 2012-04-19 07:57:56 följande:
    Jag är livrädd för snitt...hade en riktigt dålig snitt upplevelse förra graviditeten..o jag ber till gudarna att jag slipper ligga på det där "bordet" igen!!!!
    Hoppas att du slipper . Mitt snitt börjar närma sig och jag har försökt att inte tänka så mycke på det men nu har tankarna börjat snurra =(
  • lycka 4

    Ja det är ju det som är så trist att det pratas så lite om att man faktiskt kan vara livrädd för snitt och inte bara för en vaginal förlossning

  • lycka 4
    Popetotrora skrev 2012-04-19 08:21:11 följande:
    Faktiskt. Helt galet.

    Ungefär som att snitt är det enkla sättet att föda barn för alla. Säkmackan liksom. Jag har fött barn vaginalt också och jag föredrog det. Alla är vi olika och har olika upplevelser. Jag kände att jag hade mer kontroll och skötte allt i min takt själv när jag födde vaginalt. Medan snitten (4 stycken) så kände jagmig mer eller mindre utelämnad. Visste inget och såg inget. Bara kände när de skar och hur de surplade.....   
    Jag är inte vaken vid mina snitt , gör mitt tredje planerade sövda , bara tanken på att vara vaken under op är helt absurd för mig uha .
  • lycka 4
    Popetotrora skrev 2012-04-19 09:19:56 följande:
    Ok. Jag fick inte välja. Fick inte heller något lugnande. Ingen tog min rädsla på allvar.
    Jag fick inte heller välja men eftersom allt gick så fort med barn nummer två och min bm på mödrar vården såg hur livrädd jag va inför ett kommande snitt så sa hon till mig att hon inte tyckte jag skulle genomgå ett vaket snitt bara för att utan huvudsaken va att jag mådde bra .

    Jag tog upp det med narkosläkaren som inte alls va me på noterna först men ändrade sig när han talat med överläkaren. Vid mitt andra planerade sovande snitt fick jag höra på inskrivningen att jag minsan borde tänkt efter innan jag skaffade barn igen om jag nu va så rädd så att jag va tvungen att sova, det är fina repliker av en läkare, va så nervös på op men hade världens bästa narkos läkare den gången

    Den här gången tänker jag inte äns ta det till diskution, jag vet att jag har rätt att sova och folk får tycka va dom vill jag gör det inte som en enkel väg ut utan jag gör det för att jag ska kunna få ut det bästa av det å kunna må bra psykiskt även mitt kommande barn.

    Kram till dig
Svar på tråden förlossningsrädlsa (snitt )