• lycka 4

    förlossningsrädlsa (snitt )

    Hej ! Jag kommer  isommar att göra mitt fjärde snitt , har ett katastrof snitt och två planerade sovande snitt bakom mig .
    Det som slagit mig ofta genom åren är att det talas ofta om förslossningsrädsla (vaginalt) men man talar inte om dom som har förlossningsrädla i form av snitt .
    När jag blev gravid med tvåan och läkaren beslutade sig för att jag skulle bli snittad så förändrades hela min graviditet. Jag kunde inte sluta tänka på snittet, jag låg vaken på nätterna mm .
    Min bm såg min rädsla men hon va också den ända, Jag fick ett sovande snitt och det va för mig helt perfekt, även mitt andra sovande snitt va perfekt , det har räddat mig under graviditeterna.

    Oftast förstår inte folk varför man är rädd för ett snitt, och man får höra kommentarer som ,att det är skönt att veta när bebisen kommer och att snitt underlättar mm, detta gör mig galen.

    Herregud jag vill föda vaginalt och jag är grymt avis på alla som gör det .
    Jag är glad att jag med mitt första barn fick ligga med värkar , krysta bli öppen 10 cm mm samtidigt så är jag sååå snuvad på slutet.

    Är det bara jag som känner så här ??

  • Svar på tråden förlossningsrädlsa (snitt )
  • Kim J

    tyvärr är jag inte i din sits men jag kan förstå hur du känner. Jag är inte heller så pepp på mitt snitt trotts att det är det jag vill ha före en till vaginal. men hade den första förlossningen gått bra hade jag aldrig vågat göra ett snitt..

    kommer du vara vaken denna gång?

  • lycka 4
    Kim J skrev 2012-01-05 21:44:49 följande:
    tyvärr är jag inte i din sits men jag kan förstå hur du känner. Jag är inte heller så pepp på mitt snitt trotts att det är det jag vill ha före en till vaginal. men hade den första förlossningen gått bra hade jag aldrig vågat göra ett snitt..

    kommer du vara vaken denna gång?
    Jag tror att jag kommer sova även denna gång faktiskt !
  • Pussesnufs

    Jag är livrädd för att behöva snittas!
    Första barnet om 10 veckor och medan andra pratar om sprickor och analproblem efter förlossningen så har jag ångest och sömnsvårigheter på grund av tanken på ett akut snitt...

    Ingen tar det på allvar. Folk ler och skakar lite på huvudet när man pratar om detta... det är ju faktiskt mer "normalt" att vara rädd för att muttan ska spricka...

    Blotta tanken på att någon skär i min mage gör mig gråtfärdig och jag tycker det är jättejobbigt att känna såhär, speciellt då min graviditet är relativt lätt utan större besvär och det finns ingen anledning att misstänka att jag ska behöva göra ett snitt.

    Men ändå.       

  • lycka 4
    Pussesnufs skrev 2012-01-07 20:21:32 följande:
    Jag är livrädd för att behöva snittas!
    Första barnet om 10 veckor och medan andra pratar om sprickor och analproblem efter förlossningen så har jag ångest och sömnsvårigheter på grund av tanken på ett akut snitt...

    Ingen tar det på allvar. Folk ler och skakar lite på huvudet när man pratar om detta... det är ju faktiskt mer "normalt" att vara rädd för att muttan ska spricka...

    Blotta tanken på att någon skär i min mage gör mig gråtfärdig och jag tycker det är jättejobbigt att känna såhär, speciellt då min graviditet är relativt lätt utan större besvär och det finns ingen anledning att misstänka att jag ska behöva göra ett snitt.

    Men ändå.       
    Ja jag tror att problemet är at idag gör så många kejsarsnitt ( även om det har sjunkit lite ) och att det även är dom som väljer snitt före att föda vaginalt .
  • Maddiss

    Jättekonstigt om man inte vore rädd för en stor operation tycker jag. Sen kan man ju va lika rädd oavsett sätt.. 

    Har det gått bra för dig att få igenom narkos? Har du mått bra? Klarar man sig utan smärtlindrig när man väl vaknar? Jag skulle också föredra med narkos, så slipper man vara medveten om nåt händer.

  • lycka 4
    Maddiss skrev 2012-01-08 10:49:48 följande:

    Jättekonstigt om man inte vore rädd för en stor operation tycker jag. Sen kan man ju va lika rädd oavsett sätt.. 

    Har det gått bra för dig att få igenom narkos? Har du mått bra? Klarar man sig utan smärtlindrig när man väl vaknar? Jag skulle också föredra med narkos, så slipper man vara medveten om nåt händer.


    För mig har det varit kanon å jag har aldrig ångrat mina sovande snitt å aldrig kännt mig snuvad på den första stunden med bebben, det har liksom blitt pappans stund.
    Om man klarar sig utan smärtlindring är nog individuellt , jag har sagt redan från början att jag inte vill ha något annat än alvedon efter om jag inte själv ber om det men jag har rätt hög smärtgräns också och har varit på benen bara timmar efter mina snitt.
    Lätt att få igenom nja ? Dom kan inte neka att du sover men dom försöker absolut in i det sista att få en att vara vaken , läkaren vid mitt sista snitt va riktigt elak .
  • Milda01

    Jag blev akut snittad för snart tre veckor sen, jag var då öppen 10 cm så hade gjort hela öppningsrbetet, det enda viväntade påvar den sista vridningen som bebisen ska göra innan man får börja krysta. oroar mig redan för hur det ska bli nästa gång. Känner mig ledsen o snuvad, jag sörjer min förlossning! Fast jag vet att det var det bästa för min lille pojke! Önskar så att få uppleva att få krysta ut mitt barn.

  • lycka 4
    Milda01 skrev 2012-01-12 23:19:07 följande:
    Jag blev akut snittad för snart tre veckor sen, jag var då öppen 10 cm så hade gjort hela öppningsrbetet, det enda viväntade påvar den sista vridningen som bebisen ska göra innan man får börja krysta. oroar mig redan för hur det ska bli nästa gång. Känner mig ledsen o snuvad, jag sörjer min förlossning! Fast jag vet att det var det bästa för min lille pojke! Önskar så att få uppleva att få krysta ut mitt barn.
    Men mitt första barn blev jag katastrof snittad , jag va precis som du öppen 10 cm, förlossningen avslutades med klocka och jag krystade för kung å fosterland. Klockan släppte när min dotter nästan va ute så som fick " putta " in henne igen. Jag kände mig också grymt snuvad jag har ju liksom fött ett barn men bara "nästan "

    Men som du säger man gör det som är bäst för barnet absolut .
  • Du och Jag ver2

    Här är en till som känner sig enormt snuvad - på att inte få gå å känna "är det förvärkarna som satt igång!?", när ska vattnet gå?! osv. Nu är jag livrädd för dessa saker istället...

    Nu är jag så lyckligt lottad så min första förlossning var vaginal, men får inte föda så längre. Andra blev planerat snitt - vilket jag fullkomligt var LIVRÄDD för å trodde helt klart att jag skulle dö. Men ville inte att min rädsla skulle stoppa att skaffa syskon. Den här gången är jag inte riktigt lika rädd, beror nog en del på att jag inte tänkt på det så mkt iofs... För de få gånger jag gjort det så mår jag bara illa. Men, jag SKA klara av det! Var vaken sist och vill vara det igen, även fats jag egentligen vill bli sövd. Men vill ha bebisen hos mig så snart det går! (vilket jag missade efter första, vaginala)

    Vet också att var jag än läste (bla Vi föräldrar) så stod det hela tiden läskiga historier om de som gjort snitt. Att vaginalt var så mycket bättre osv. Men ingen verkar tänka på oss som faktiskt inte valt detta själva - som inte har något val...


  • mamman2008

    vilket sjukhus gjorde du det på om det var helt okej med två planerat sovande snitt...? Jag vill ha ett sovande snitt men kommer inte få de för att alla e så negativa och säger att de e så mycket risker osv..

    Så vilket sjukhus var du lyckligt lottad att hamna på?

Svar på tråden förlossningsrädlsa (snitt )