Hypotyreos tråden!

känns bra hopplöst nu, vc ringde idag efter att jag bad om det, jag förklarade för läkaren allt vi pratat om här, angående referensvärde mm, men inget hjälpte

- jag bad om vi kan ta om prover och tillägger T3 mm som inte togs första gången
svar: nej det behövs inte, värden var bra, trots att jag påpeka att det inte stämmer

- jag sa att jag redan som barn låg vid gränsen, att jag redan har en autoimmun sjukdom och att vi har hypo i släkten
svar: jag då ska man ta prover lite regelbunden, typ var 3dje år !!!!!

- jag bad om remiss till ortopeden för handen och foten eftersom symtomen har inte förbättras nåt sen september
Svar: foten är bara överbelastning, trots att jag påpekade att symtomen finns sen september trots mycket vila och stödbandage dygnet runt, och angående handen så får vi invänta svaret ifrån nervundersökningen (ja, men den är först i februari, seeen om det visar nåt skickar de remiss till ortopeden och seeen får jag vänta typ 3 månader tills jag får en tid och seeen om jag har tur öppnar dem karpaltunneln och seeen måste jag återhämta mig och jag måste söka jobb och börjar jobba 1/6 efter mammaledigheten

jag bad om remiss till en endokrinolog
svar: nej värden var bra och det är det vi går efter

Det här var nu den 3dje läkare jag gick till och har fortfarande ingen hjälp, det enda man hör är, naja men med sköldkörteln är det ju sååå diffusa symtom, det kan också vara utbränd, överbelastning, nedstämd mm. Då sa jag, är det inte bättre att låta mig testa levaxin, istället för att pumpa full mig med smärtstillande och diklo, hade jag inte ammat hade hon säkert oxå gett mig antidepp.
Även att hjärtklappningen har kommit tillbaks sen en vecka, hjälpte inte. Jag pratar bara mot väggar och vet inte längre vad jag ska göra, måste börja söka jobb men vet varken vad jag klarar av, eftersom jag knappt kan gå eller använda handen på morgonen eller vem som ska anställa mig Är jätte orolig, är ensamstående och kan bara jobba dagtid, känns som att tiden bara rinner iväg och att jag istället för att jobba igen blir långtidssjukskriven, är så orolig inför framtiden, bara för att läkarna skiter i mig!!!!

HJÄLP!!!!

tack för svaret, enligt vc får man inte skriva egenremiss till endokrinologen, En privat vc finns inte här, bor i Mora, närmaste privata vc finns i Falun (10 mil bort), men känner att jag ändå verkar behöva åka, att byta vc är en bra ide, finns en till i Orsa och Rättvik. Kom även på att jag fick mellan 01 och 04 en behandling för min autoimmuna sjukdom och i samband med det togs prover på sköldkörteln, är nu i kontakt med Tyskland för att få tag på svaren. Känner att mina värde försämrades på sistone nu, Har som sagt fått fler symtom senaste veckan, såsom hjärtklappning, yrsel, balanssvårigheter, ännu tröttare och så har även nu andre foten börjar krångla. va less man blir.

nu nu gör oxå vänster ellbågen ont sen igår, kan inte sträcka längre på den utan att det gör ont. Kan det fortfarande vara sköldkörteln???? Känns som om jag förfaller mer och mer, blir tokigt,

armbåge menar jag

så, nu ska halv 11 ringa en annan VC i närheten, så jag kan boka tid hos dem, kanske dem har lite mer vett. Det är ju inte klokt hur allt utvecklas. Alla människor får ju lite symtom då och då, det sticker, det svider, det klämmer, det bränner, MEN det går över efter nån dag senast. För mig känns det som om symtomen kommer, men inte försvinner igen. Med varje vecka som går är det en till symtom, en till led som gör ont (och inte bara lite heller, trots smärtstillande). Är så slut.

Mår dessutom sen en vecka ungefär väldigt dåligt, både fysisk och psykisk. Kände mig ganska pigg och glad innan, men nu, jag vet inte. orkeslös, sover knappt, ingen tålamod,.... Vill inte känna såhär. Sånt tär på krafterna.
Herregud jag är bara 30 år!!!!!  

läste ditt inlägg och säger bara usch, vad mycket jag känner igen mig. Mitt TSH ligger på 3,0 men är ju fortfarande inom ramen. Att ditt ligger på 2,0 betyder inte att du är frisk eller att du mår bättre än mig eller nån som har 25 i TSH. Alla mår bra av olika nivåer. Det har jag lärt mig.

Om du skulle vara frisk nu med ett TSH på 1, sen börjar du må dåligt och får ett värde på 2,0. Vad betyder det????
Jo, ditt värde har FÖRDUBBLATS, en stegring med 100 %. Och det är det läkarna inte vill förstå. Man måste inte ha ett värde över 5 för att vara sjuk, det beror helt enkelt på vad man har för "friskvärde".

Titta bara på hur många av symtomen du har. Till och med Antidepressiva fick du knapra utan resultat.

nu vill jag helst bara gräva ner mig, orkar inte mer!!!!
Har varit hos den andra vc och tog med studien samt symtomlistan. Läkaren tittade inte på studien, inte på symtomlistan. Han undersökte mig inte ens. Han sa bara hela tiden jaha, jaha. Inte ett enda led kollade han. Sen frågade han om jag kan böja lederna onaturligt mycket, då sa jag ja och han tyckte bara. jaha överrörlig, då är det det och då är det så, typ inget att göra. Jag tjatade så mycket tills dem i alla fall tog proverna, men om de inte visar nåt, är det kört. Dem tog inte ens TSH!!!!

I september började vänster handen som nu undvecklats till karpaltunnelsyndrom, en månad senare tillkom höger foten, sen tillkom vänster foten, hallus valgus, vänster knä och vänster armbåge. Och på alla de leder känner man en sena eller muskelfäste som är jätte svullen samt gör satans ont och gör till slut att leden blir stel. Röntgen visade inget. Tar smärtstillande samt diklo som inte hjälper nåt (jo senan i tummen blev bättre, men karpaltunnelbesvären kvarstår). Nu kommer vårdcentralen ringa om en halv timme och förhoppningsvis får jag en tid igen. Dem vet inte vad jag har och tar mig inte på allvar, ska nästa vecka till neurografi gör handen, och det vill dem invänta. Men vadå???, det gäller ju bara handen!! Resten då??? Jag kan knappt stå, gå, lyfta, bära mm.

Ringde imorse även till sjukgymnasten där jag varit en gång för 2 månader sen och som påstod att jag inbillade mig. Berättade nu om hur problemen förvärrades samt vad som tillkom. Jag sa att jag är orolig för jobbet, måste leta jobb nu och vet inte ens vad jag kan jobba i mitt tillstånd. Då fick jag den underbara frågan igen: "När är mammaledigheten slut???" Jo, jag ska börja den 1. Juni.

"Ja, men då är det ju långt tid kvar."
FAAAAAAAAAANNNN, problemen började i september, nu har vi februari. Hur länge ska vi vänta?? 2 veckor innan jobbstart??? Ska jag rulla till jobbet med rullstol eller vill dem att jag ska bli långtidssjukskriven. Ska jag fortsätta ta 1 kilo piller om dagen livet ut bara för att kunna ta hand om mina barn??? Vet inte längre vad jag ska göra??? Hade ju haft 4 olika läkare och sjukgymnasten och ingen hjälper mig, ingen tar mig på allvar. Är det så det ska vara????
Känner redan att vänster höften och höger knät börjar, skulle bara kunna lägga ner mig och gråter. Känner mig så hjälplös. Sorry, jag vill inte att nån ska tycka synd om mig, behövde bara skriva av mig.

tack, men nej det fick jag inte!!! Sjuksköterskan sa att, oj vad tufft och hit och dit, läkaren ska ringa mig närmaste dagarna men det hade vi redan och då blev det inte heller nåt av. Hur får jag dem att fatta??
Att ha såna smärtor varenda minut, dag in dag ut. Man blir galen. Jag klarar inte av nåt, jag orkar inte med nåt och det drabbar oxå barnen, när jag inte kan det eller det. Känns så drygd att känna så!!! Men då får man höra att man kanske kan testa antidepp för jag verkar vara nedstämd.

Ja, inte konstigt. Att ha ont hela tiden sen september plus att sova dåligt både pga barnen och smärtan, och sen att inte ens bli tagen på allvar, vem blir inte nedstämd då??? Jag vill ha hjälp, en förklaring, en behandling och inte antidepp!!!

ajajaj, vad less man blir, har varit på neurografi som inte visade nåt, ska dit igen för EMG. Sen har man sett att TSH värdet ökade inom 5 veckor från 3,0 till 3,7 plus att antikropparna var tokiga, vet inte riktigt, men det visade att det är problem med sköldkörteln, men ändå får jag inte levaxin. Mina ledproblemer blir värre och värre, nu har även armbågenoch ena knät börjat, knät svullnade jätte mycket flera gånger och är så i några dagar. Har påpekat och bevisat att det är en sena vid leden som svullnar och det har samband med sköldkörteln.

Ändå får jag inte den hjälpen jag behöver, ska fortsätta äta diklo som jag redan gör sen 4 månader utan det blir nån skillnad, flera leder har blivit stela. Vad ska jag göra???? Kan ju inte käka diklo livet ut, det enda som läkaren sa, var att dem ska kolla prover då och då, men i nuläget bla bla bla

det är redan den femte

Härligt, jag fick kontakt med Bo Wikland, som lovade hjälpa mig. Han säger att mina värde är tydliga och att jag uppfyller alla kriterier för hypo. Känns sååå underbart att snart få hjälp, behövs ju verkligen. Det har ju pågått redan hela mitt liv, herregud!!!

ja, så var det här oxå, och jag trodde de. Nu när symtomen förvärrades igen och jag vägrar anti - depp, så trodde ingen på mig. Har varit hos 5 olika läkare, bytt vc, endokrinologen tar inte emot mig trots:

- hypo i släkten
- att jag redan har en autoimmun sjukdom
- att jag redan som barn haft värde vid gränsen
- tydliga och mååånga hyposymtom 
- förhöjd sänka, stigande TSH, antikroppar långt över referensen

Äntligen har jag hittat Bo och han sa klart och tydligt att det är en hypo som inte går att missa, han förstår inte alls varför det inte togs vidare.     
 
   

trodde oxå alltid att man ska må såhär, först nu förstår jag att jag haft problem i hela mitt liv som relateras till sköldkörteln. Till och med min autoimmuna sjukdom kan bero på sköldkörteln, helt sjukt. trodde alltid att jag bara är lite mer mesig eller känslig än andra. Hur känns det att vara frisk, det undrar jag.

att det är upppiggande ämnen i levaxin gör ju inget, jag menar vad innehåller anti-depp, är ju oxå upppiggande. Tänk att bli frisk och orkar mer, tycker så synd om barnen när mamma inte kan pga smärtor mm. hoppas verkligen att det blir en ändring på.
kämpa på du, kanske du kan oxå ta kontakt med bo wikland  

Millazzon: Vet tyvärr inte hur man inboxar, men du kan ju inboxar mig. Jag hittade en privat mailadress och funderade länge om jag ska kontakta honom via den, men sen kände jag att jag måste, för jag behöver hjälp. Så skrev jag kort kort min historia och värden och han svarade efter typ 1 timme redan. Sa att han ska hjälpa mig, men att kommunikationen ska gå via jobbet. Det misstänkte jag ju redan och bad tusen gånger om ursäkt.

På hans mottagning har dem nyss bytt mailadressen, därför visste han inte den men mottagningen är:

Läkarhuset Hötorgscity, Sveavägen 13, 111 57 Stockholm, Tel.: 08-55808000

Dit ska jag ringa på måndag för vidare kontakt, tidsbokning mm. Är visst långt ifrån för mig (bor i Dalarna) men det är det värt att åka till. 

vet inte, men tog kontakt med honom i fredags, och han sa att jag skulle ringa på måndag, så han verkar ju fortfarande hålla på

hej alla, var ett tag sen. med mycket kämpande fick jag äntligen börja med levaxin, först 25mg och sen öka efter 2 veckor till 50mg. ska dit nu om 2 veckor för provtagning. bodde jätte bra med 25mg och tyckte det blev sämre med 50mg. är det en sak att vänja sig eller?? får se vad proverna visar. symtomen är kvar men tar ju inte levaxinet så länge än. hur länge tar det innan man är rätt inställd och mår bra???