Storhandlingen avklarad till resan...

Jag tror att det är lite så att de räknar med att man har med sig saker när man hämtar barnet, jag förstår varför när jag kollar hur stor del av adoptionssumman som kommer barnhemmet till godo - minimalt!!!
Jag har mailat BFA ang hur många vuxna som brukar finnas nära barnet, det kanske är några av dem som ska få mer minnesgåvor än bra och ha saker för att minnas just vår prinsessa.... Väntar på svar därifrån.

Indras dotter, du har uppfattat det helt rätt.
Storebror behöver sondmatas, äter allt han vill via munnen men lyckas inte få i sig tillräckligt. Vi har alltid sagt att han inte ska följa med pga de problem som kan tillkomma med magen osv. Det är liksom inte värt åtta års kamp, som kan kraschlanda bums på en resa till Indien.
Vi är väldigt kluvna i att lämna honom så länge utan någon förälder, visst man kan tycka att 10 dagar inte är så länge. Men det är det, om något krånglar med hans knapp han har på magen så att den tex åker ur har man 20 min på sig att sätta i en ny för slemhinnorna kan läka så fort. Läker det så skulle det innebära en ny operation för att få i en ny och han är oerhört sjukhusrädd!  I ett sånt läge känns det som att en av oss måste vara med honom, därför har vi aldrig varit ifrån honom båda två mer än en helg...
Dessutom har vi känt som så att det kan vara jobbigt för honom att vi är borta båda två, lär känna lillasyster utan att han är med (visst så kan det vara när en biologisk bebis kommer också och syskonet inte får vara på BB). Därför har vi beslutat att pappa och storebror stannar hemma medan jag och mormor åker till Indien och hämtar lillasyster.

Visst det känns kanske inte helt 100% rätt, klart att jag hade velat ha min man med. Men samtidigt så känns det skönt att det är min mamma som följer med! Hon har precis blivit friskförklarad från sin bröstcancer och det känns fantastiskt att hon ska få vara med på denna resan. Hon har varit ett sådant stöd för mig både under vår svåra tid innan vi fick storebror, under min riskgraviditet med honom i magen och under hans tidiga barnår. Att tro att allt är bra bara för att en 600 g bebis överlevt och kommit hem är bara att förkasta. Det är när man kommer hem och många år därefter som kampen pågår! Visst, nu har han inga direkta men (mer än sondmatningen) men det är ingen livssituation jag vill utsätta någon annan för.

Jaha, säger kanske ni - och varför skaffar ni fler barn? Varför - för vi vill ha mer än ett barn och nu har vår son blivit åtta år och ska det bli fler barn får det bli nu! Vi har stått i kö sedan han var två år och trodde aldrig att det skulle ta så här lång tid! Vi var faktiskt på väg att ge upp precis när vi fick BB, vi orkade inte den ovisshet som det innebär att vänta! Åren går liksom...

Ett biobarn är inte att tänka på, det finns ingen möjlighet att vara på sjukhuset 6-12 månader med ett barn hemma eller att vara sängliggande från graviditetsdag 1. Det finns inga chanser för mig att behålla ett barn längre än sonens 24 veckor och därför anser vi att det är alldeles för riskfyllt för alla inblandade (även det ofödda barnet). Läkarna säger att sonen var kvar oväntat länge med tanke på hur min kropp reagerar på en graviditet och inget kan de göra åt det!

Självklart våndas man till och från hur detta ska gå, men det gör nog alla föräldrar som väntar tillökning oavsett på vilket sätt....
Kram på er allihop!

Tack för era tips, ni kan vara lugna - jag tar inte illa upp oavsett vad ni skriver (så länge det inte är elakt vill säga)...

Hanya, jag letade på BFA igen om huruvida man måste vara båda föräldrarna. Men där står inget, däremot har vi pratat med BFA om detta under hela resans gång och det har inte varit några problem från deras håll. Det känns som om de har kontroll, så jag känner mig ganska lugn. Skulle det vara ett krav att vara båda på resan så är det ju bara att lösa!
Alla utmaningar man ställs för stärker, tycker jag... Förmodligen klarar sonen av att vara ifrån oss, bara han får bo hemma och ha den vanliga ruljansen. Mormor klarar sjukhusbesöken också så det är lugnt. Det är väl så att jag är van vid att ha kontrollen.

Bra tips om vad som är viktigt för framtidens frågor. Sådant jag har funderat på är vem som gett henne namnet, har mamman bestämt det eller är det personalen och varför valde man just det namnet?

Personalen kommer tillbaka i morgon efter långledigheten på BFA, jag hoppas på att snart få ett litet samtal... Det hade ju klart varit härligt. BB fick vi min fjärde arbetsdag efter sommarledigheten så denna veckan hade passat bra, ett besked fram emot torsdag skulle sitta fint!
Såg att BFA hade en tjänst ute, fasen att man är så dålig på engelska och att det är lite långt till Kungsbacka. Annars hade det varit spännande och utmanande.
Gick och kollade på reakläderna i veckan, men nej se kläder till prinsessan får vänta tills vi vet storlek osv. Måste ha något att sukta efter känner jag. Nu har jag klarat av en del av handlandet och planerandet.