Foglossning som ej gått över på två år - när vågar man planera för ny graviditet?
Mitt råd är bara bli inte gravid igen. Risken är att du aldrig någonsin blir bra.
Min historia.
Första och andra graviditeten gick bra. Kände av fogarna lite i slutet på andra, men inget allvarligt eller konstigt. Vid tredje graviditeten fick jag problem redan i vecka 8 och gick på kryckor från vecka 28. Efter graviditeten blev jag snabbt bättre, ja tills jag började jobba igen, då återkom problemen. Ett par månader senare var jag gravid med fyran. Det var en helvetesgraviditet.
Problem från början och redan de första veckorna fick jag ta till kryckor vissa dagar. Redan i vecka 12 gick jag heltid på kryckor och från halva graviditeten satt jag i rullstol. Snittades planerat för att inte riskera att slita sönder bäckenet ännu mer. Gick på fulldos Dexofen vilket var som sockerpiller.
Idag är bebisen två år. Jag har permament nersatt arbetsfömåga, kommer aldrig mer att kunna jobba som undersköterska utan behöver skola om mig. Äter värktabletter och använder kryckor tidvis (är förövrigt inne på mitt tredje par kryckor eftersom jag slitit ut två par redan). Enligt läkaren har jag haft tur, jag hade lika gärna kunnat bli rullstolsburen för livet. Går på sjukgymnastik, men det gör snarare mer skada än nytta så just nu fokuserar vi mycket på att lära sig att leva med smärtan. Ha förutom konstant smärta problem med låsningar, nervsmärta (nerver som hamnar i kläm när bäckenet rör sig) och att benen ibland bara viker sig. Hade jag vetat att jag riskerade bli så här dålig eller till och med sämre så hade jag aldrig skaffat ett fjärde barn.
Ute använder jag broddar så fort det är halt eftersom jag är livrädd på att gå omkull, en rejäl smäll mot bäckenet kan räcka för att jag ska bli rullstolsburen.