Vi som ska börja inseminera 2012
Någon som har statistik på hur många försök det brukar behövas? Jag brukar tänka att det är som när människor utan fertilitetsproblem ska få barn och där är det ju inte onormalt att det tar flera månader/försök.
Mensvärk och bruna flytningar här..... Jävla skit. Börjar tro att det blir missfall för oss denna gång
Hej på er! Vad roligt med lite fler plus i tråden och tråkigt med alla som inte lyckats denna cykel. Här har det varit bruna/rosa flytningar i ca en vecka. Har även haft mensvärk till och från. Ska försöka få ett vul framöver för att se om allt står rätt till. Är bara i vecka 7 så än så länge ser man ju inte jättemycket på vul utan vill gärna vänta någon vecka till.
grattis baby pyk!!
Här är det bruna flytningar och kramp i magen igen... Ska var i vecka 9+1 idag. Ringde gynmottagningen men de hade så få akuttider idag så de ville jag skulle ringa igen på måndag.... Det blir till att oro sig hela helgen... *suck*
Kram på er
I måndags gjorde vi ultraljud och allt såg ut som det ska! Så skönt. Nu hoppas vi bara på att dessa blödningar ska ge med sig.
Ni som gjort många försök, har ni fått någon slags förklaring till varför det inte har lyckats? Jag lider med er. Vi kände redan efter andra försöket att nä vi skiter nog i detta och går på adoption. Det blir ju en stor påfrestning psykiskt med all väntande på äl, hast ner till Danmark och sen väntande igen. Det blir ju inte bara "att försöka igen" som det blir om man kör "den naturliga vägen".
Jag tycker att det varierat lite i i hur jag känt inför att kompisar/släktingar blivit gravida. Visst har det stuckit till men samtidigt har jag gjort allt för att kunna glädjas med dem. Att de får/inte får barn/gör abort kommer ju aldrig på något sätt göra att det blir lättare eller svårare att få barn för oss att få barn. Jag har försökt glädjas med dem som jag önskade att de sedan skulle glädjas för oss.
Inte lätt alla gånger jag vet men jag tror det är viktigt för mina vänner eller familjemedlemmar att jag kan glädjas med dem också. Jag vet ju inte hur länge de har försökt bli gravida eller om de haft missfall eller så innan och därför också fått kämpa. Klart det känns jobbigt när t.ex. min mans syster hann bli både gravid och få bebisen innan vi lyckades få + men jag tror att jag själv blir lyckligare av att genuint försöka glädjas istället för att låta mig slås ned av det. Det är ju ändå människor jag bryr mig om och önskar all lycka.
Vi gjorde på Grönlund också och vi är jättenöjda . Vi bor inte precis nära Danmark så för oss var det viktigt att det gick snabbt och smidigt . Jag tycker att både Lars och Annelise var jättetrevliga (det var Annelise som gjorde inseminationen där vi fick +). Kliniken var den närmsta för oss och den billigaste. Men gillar man inte att det går fort och man är ute från kliniken igen efter typ 10 min tror jag att man ska välja någon annan klinik. Många vill ju få möjlighet att ligga kvar en stund efter inseminationen men det finns det inte möjlighet till (tror jag, har inte frågat).