Medgivandeutredning Vintern/våren 2012! :D
Vi är färdiga med alla träffar och hembesök och väntar in våra referensbrev och sedan ser vi fram emot att läsa igenom vår utredning.
Inlägg från: Nahoj23
|
-
-
Idag kom hemutredningen på mail, ska läsa igenom allt när jag kommer hem.
Kul=)
Vi har kötid hos BFA sedan 2008 så vi har betat av all kö i Sverige vilket känns skönt. -
Hej
Nja, sådär.
Jag har gjort en hemutredning förut som ensamstående, därav att vi har så god kötid hos BFA. Mycket av det som stod i den utredningen blir ju såklart lika men generellt är det väldigt torrt skrivet.
Några saker har vi ändrat som i våra öron klingade negativt och inte riktigt stämde vad vi hade sagt.
Vi har redigerat och väntar nu på återkoppling.
Tyvärr har vi trots bra kötid inte så mycket att vraka och välja mellan då vi bara har varit gifta i 6 månader. -
Hej BlåvalSysterMåne skrev 2012-01-11 09:28:28 följande:GreenGal: Vad menar du?
Så du tycker att man inte kan längta efter ett syskon? Vi längtar såklart efter ett barn samtidigt!!! Samtidigt som vi vill finnas där för ett barn. Alla barn har rätt till trygghet och en familj, därför tänkte vi på familjehem, men det skulle kännas så jobbigt att inte "ha rätt till" barnet. Att behöva skilljas. Vi vill ha ett barn till i vår familj å eftersom vi inte kan f biologiska barn får vi kolla på alla andra alterativ. Tog mycket ila upp av din kommentar.
Jag och min man har varit tillsammans i 11 år och försökt få barn ca 8 år av den tiden... sen var vi ifrån varandra 1 år ungefär efter våra 2 ivf/icsi för att vi var totalt slut och ledsna och uppgivna.
Då träffade jag en man en helg (en ungdomskärlek) och blev väldigt oväntat gravid... (med preventivmedel OCH dagen efter pilla)
Efter ett tag, när sonen var ca 3-4 månader hittade jag å min man tillbaka till varandra. Efter 1,5 år adopterade han sonen. Men nu längtar vi ändå efter att få uppleva att längta och få ett barn tillsammans och att sonen kan få ett syskon på något sätt.
Tror inte vi orkar gå igenom ivf igen... å biologin är inte viktig för oss. Men det är nog ändå för tufft att vara fosterfamilj...
Eftersom du skriver att det finns fler föräldrar som vill adoptera än barn, undrar jag om du anser att jag ite ens borde inleda en adoptionsprocess, eller varför du skriver så?
Jag kanske helt har missuppfattat ditt inlääg, men det tog och jag blev sårad, så kände att jag måste förklara min situation.
Tycker du det är lika fel med de som adopterat ett barn och nu vill ha syskon?
Kanske får vi ge upp om vår dröm om ett barn till, men alla har väl rätt att försöka ändå?
Hoppas du inte tar illa upp av mitt svar.
Jag tror ibland att man som adoptivförälder eller blivande sådan som jag är, reagerar på när man skriver att man "vill hjälpa ett barn". Kanske har det bara blivit ett missförstånd när du skrivit?
Vi som adopterar har inte det som första tanke eller ens som sista för den delen när vi adopterar utan vil vill ha ett barn, en familj.
Tror inte ditt inlägg var menat så som Greengal uppfattade det.
Och ja det är otroligt högt tryck på barnen och det kommer färre barn än vad det har gjort genom tiderna.
Väntetiderna är långa, både i registren i Sverige men också i utlandet.
Om ni har funderingar på att utöka familjen tycker jag att ni ska börja med att ställa i en adoptionsorganisation som aktivt köande.
Kika lite på länderna och se vad ni passar bäst in på rörande äktenskapslängd, ev sjukdomar (många länder accepterar inte än det ena eller det andra).
Gå sedan föräldrarutbildningen och utvärdera efter det.
Det är absolut inte så att ni inte ska adoptera om ni känner att ni vill bli fler i familjen och att ni hett längtar efter ett barn till och ett syskon till det befintliga barnet.
Hoppas detta var ett ok svar
-
Vi passar också in på Tjeckien, Slovakien, Ungern och Polen men jag har en del barn runt omkring mig som är adopterade från öst och har sviter från FAS skador, så jag känner mig lite orolig för det och känner att det är anledningen till att vi inte riktigt våga välja dessa länder.JRS skrev 2012-01-19 20:21:46 följande:Jaa du. Som jag sagt stod vi tidigt mellan Tjeckien, Slovakien och Taiwan. Taiwan gick bort direkt för vi passade inte in på deras krav. Sen därefter velade vi länge mellan de andra två. Vi passade in på bådas krav och de passade in på våra önskemål. Några av fördelarna vi speciellt gillade var att det bara är en resa. Även att de ligger så pass nära att de är lätta att åka tillbaka till. Att åldern var mellan 0-3 och inte högre. Sen va det väldigt betryggande för oss också att läsa om barnhemmen och se bilder därifrån. De verkar väldigt välskötta och barnen verkar ha det bra.
Det som till slut va avgörande var två saker. För det fösta gick BFA ut med att de sökte föräldrar till Slovakien så det var kortare väntetid och framförallt att de sökt unga föräldrar till de yngsta barnen. Vi är 25 och 28 så det passar oss perfekt. Det andra är att jag kom i kontakt med andra som adopterat från Slovakien som berättade om hur det gått till och hur bra allt fungerat och det gjorde att vi kännde oss väldigt trygga i att slutligen välja Slovakien.
Men, vi har inte skickat in vårt medgivande till BFA än så de har inte läst igenom den och sagt sitt. Så det är väl inte helt hugget i sten. Men skulle de inte rekommendera oss något annat av bra anledningar så håller vi nog kvar vid vårt val.
kram
Vad har det sagt om FAS skadorna, hur utbrett är det i Slovakien?