Sjuk- anledning för pappa att inte dyka upp för umgänge?

Nej jag har redan ensam vårdnad från start. tänkte mer på om han vill gå gemensam vårdnad i framtiden. Och jag skulle aldrig försöka ta ifrån honom umgänge, det är ju jag som tjatar om att han ska komma känns det som.

Ta inte illa upp men det är väl bättre att han är med dig som vill vara med din son eller kanske hans mormor eller liknande (som barnpass om du vill ut och vara mer än mamma) än med en pappa som inte verkar intresserad?

Sen är det ju jobbigt att du inte kan göra planer i förväg när han kommer i sista minuten och säger att han inte kan...   

Vet inte riktigt vad du menar men jag blir ju både arg och ledsen för att jag vill inte se min son besviken varje gång han inte dyker upp. Samtidigt låtsas han vara en sååå bra pappa för alla och pratar om han vill ha gemensam vårdnad och ha honom mer. vaddå mer? han kommer ju inte ens när han ska komma. när han gör det kan han ju börja tala om att ses mer. men jag tänker ju inte sätta mig i situationen att jag ska stå där 2 ggr i veckan o undra om han uteblir. han mailade idag igen och sa vi kan ses i veckan men nu sa jag åt på skarpen fast med en någorlunda trevlig ton. Jag vill han anpassar sig lika mkt som jag gör till tiden, passar det aldrig får han som sagt gärna byta men den tiden vi har bestämt ska gälla om det inte är ngt särskilt. men det är inget särskilt när man klagar på bakfylla, tvättid och att man inte är på humör. Man får helt enkelt ta sitt ansvar. Därför vill jag heller verkligen aldrig ha gemensam vårdnad i framtiden för han kan inte samarbeta och strular otroligt mycket med allt. Så jag undrar hur det blir om han en dag går till rätten elelr om det då är skitsamma hur han skitit i allt var o varannan gång(?)

Ts, får han träffa barnet på egen hand eller är du alltid med?

Jag är alltid med men så ska det inte vara! Sa för ett antal månader sen det är bra om han börjar ha han själv dagtid så det knyter bättre band till varandra och då sa han ja och blev glad, sen uteblev han 5 veckor. och sen har det hållt på så varannan vecka. och nu har vi sagt igen att han ska ha honom själv men började med att utebli. o nu helt plöstlgit kräver han att ses fler dagar när han inte ens dyker upp den enda dagen han ska komma pga han "också har ett liv" säger han och inte kan anpassa allt efter sonen o boka upp den dan. Vaddå akn inte? jag gör ju det för att de ska ses! och jag har också ett liv men jag prioriterar deras tid tillsammans. önskar han kunde dyka upp varje gång och även lyckas ta honom själv så itne sonen blir besviken. nu lägger han som sagt det på mig att det är mitt fel de inte ses så mkt (när det är han som uteblir) för att de inte ses fler dagar. Är det rimligt att lägga ett schema på fler dagar man ska undra om han ska komma när han inte ens kommer den enda dagen han ska komma som sagt? Det tycker inte jag... han undrade hur många ggr han måste komma i rad för att vi ska utöka tiden, vilken fråga. då låter det som han kommer komma och sen utebli igen. Självklart ska han få vara med han fler dagar bara han ser till att komma. Jag tänker inte sitta o vänta och göra min son besviken för att han alltid ska krångla. Just nu anpassar vi oss efter hans aktiviteter och det är precis så han uttrycker sig, vad är ett rimligt skäl att jag inte ska komma? varför ens fråga, då låter man inte särskilt intresserad av att faktiskt göra det.

Det låter problematiskt. Det är inte bra för barnet heller om han ställer in och det blir långt mellan umgängestillfällena.

Precis vad jag sagt till han men han lirkar ju och manipulerar in i det längsta. Drar jämförelse med hans 4 åriga dotter som han endast träffar varannan helg (alltså en annan mamma) och han säger att det är ofta som han ställer in där med  och även mamman (toppen...) men att de är flexibla och ändrar dagar hit och dit och hans dotter är trygg med honom ändå enligt honom så då tycker han jag också kan vara flexibel (läs: ändra dagar utefter vad han har lust med för stunden). Och det tycker inte jag är okej. Han frågade mig, " så du bokar aldrig in något på söndagar för att göra något, träffa en kille etc" nej faktiskt inte sa jag för jag ser till att anpassa mina fritidsaktiviteter utefetr den tiden vi faktiskt bestämt, vilket du borde märkt eftersom jag aldrig ställt in. Ok svarade han bara då men det kunde inte han för det går inte att alltid avsätta en hel dag för "han har också ett liv" och att jag måste lära mig och bli mer flexibel för viktigast är att han träffar barnet. Han fattar ju inte! Jag vill ha ett schema en bestämd dag, inte ändra allting efter hur han känner, mår o vill göra varje vecka! hur ska jag få han att fatta?! och han menar att det blir alldeles utmärkt för våran son ändå. Så sa jag som sagta tt det är väl inte rimligt att utöka tiden när du inte ens kommer första dan, då sa han ju det att ja men då ses vi ju en dag till iaf! ja just så jag inte vill ha det, antingen kommer man eller inte och inte avbokar ena gången varannan gång för att vi ändå ska ses en annan dag i veckan. då har ju jag 2 tider att anpassa mig till medan han fortfarande gör som han känner för de "ses ändå". Han lägger skulden på mig och förstår inte. Han tycker såklart inte det är ett dugg krångligt... suck! vet inte vad jag ska säga längre för attd et ska gå in...

Vägrar han skriva umgängesavtal kan du nästan inget göra mer än att erbjuda, skriftligen, umgänge En/flera dag/ar) i veckan men att du behöver veta senast t.ex en dag innan.På så sätt erbjuder du umgänge och han kommer om han vill. Passar det inte honom, blir det inget umgänge förrän nästa gång. På så sätt får han antingen acceptera ditt val av dag/ar eller gå med och skriva avtal i familjerätten eller stämma dig, men då blir det ändå schema.

Jo precis. Det är ju det att jag vill inte han nu ska ha en till extradag när han inte ens kommer första dagen. Han frågade som sagt hur många gånger han behöver komma i rda innan vi utökar med fler dagar och jag sa det var underlig fråga men några söndagar. börjar han dock sen igen hålla på att utebli varannan söndag kommer jag säga det att antingen har du en dag i veckan och kommer alternativt kan du ju ha en veckodag till och varannan söndag. (så jag ska slippa alla inställda söndagar, för d kanske han håller tiderna bättre om han är "ledig" varannan. Patetist han säger han vill ha sonen så mkt men tycker inte att aktiviteter på söndagar går i andra hand om han vill göra något.. suck. tyvärr kan jag ju inte bestämma han ska dyka upp han gör ju som han vill ändå, fruktansvärt irriterande o just därför jag inte vill utöka tiderna men då tycker han jag sviker sonen som sagt, trots att det är han som skiter i att ens träffa honom. Han vill bara ha fler valmöjligheter o dagar för att det ska passa han, men göra det jobbigare för mig som aldrig kommer veta om han kommer eller inte.

Men bestäm en dag han får ha umgänge och tala om att han får börja sköta det innan ni ska diskutera utökning igen. Sen måste du be honom respektera ditt hem och din fritid. Han har ingen rätt att bara dyka upp när han känner för det och kräva att få träffa barnet. Skulle han själv acceptera att du tar med sonen och gör spontanbesök någon/några gånger i veckan? Eller skulle han tycka att det var besvärligt om han hade besök och ni dök upp?

Ja precis det jag sagt till han och han frågade då hur länge han måste "sköta sig" innan han får träffa han mer, han krävde i princip svar och jag slängde ur mig några söndagar dumt nog. Då lär han säkert sköta sig dessa gånger och sen när vi har 2 gånger i veckan kommer han snart börja strula med den ena eller andra dagen igen, vad gör jag då? drar in ett av umgängestillfällena? han är ju duktig på att ljuga o säga han är sååå sjuk, ska på begravning eller vad allt han nu kommer på som ska låta bra. Men om jag då drar in ett av umgängestillfällena igen för att han missköter kontakten kommer inte jag då kunna bli anklagad för umgängessabbotage då, för att jag drar in det igen? Så kommer ju definitivt han få det att låta iaf, fast det är precis tvärtom egentligen. Nej förmodligen inte men det skulle han aldrig erkänna och han vet jag aldrig skulle göra det heller o bara "dyka upp". har frågat EN gång dagen innan om han kunde hjälpa mig med sonen över dagen då jag behövde packa eftersom jag skulle flytta dagen efter den och då sa han nej och att han har annat inplanerat, sen får jag veta av en vän han skrivit på facebook han ska "ut i solen o chilla".. så han vill bara ha en jävla massa rättigheter men inga skyldigheter o vill göra precis så som han känner för. Fast han är ju duktig på att manipulera så att det låter som att det är jag som gör ngt fel.

Absolut är det han håller på med SKIT!!!... Det kan jag som pappa sitta och säga för jag sitter i samma sits fast för mig är det mitt barns mamma, som har ensam vårdnad om vår dotter, som i princip vägrar låta mig träffa dottern varken med mamman närvarande och att få träffa dottern på egen hand skulle inte ens komma på fråga! Hon skjuter på allting, går inte med på samarbetssamtal, tycker att vi ska träffas en gång i veckan och att det räcker med det. Dottern är över 2 år gammal, och mamman skyller jämt och ständigt på att de är sjuka hela tiden, magsjuka och förkylningar vilket resulterat i att jag träffat min dotter mindre än 10 ggr på ett år. Där det iblad är glapp på flera veckor upp till 2-3 månader där jag inte får kontakt med mamman. Jag vet i princip ingenting om min dotter förutom hennes personnummer och vad hon heter. Jag känner mig som världens sämsta människa, funderar på vad jag har gjort för fel/gör för fel....jag kan inte/vågar inte ens nämna att jag vet att hon ljuger/använder "sjukan" som en nödlögn för att hon inte vill eller orkar träffas för då flyger hon i taket på en gång. Förstår inte varför, för jag är en ordentlig kille som faktiskt "VILL" finnas där för mitt barn. Ingen missbrukare, ingen alkis, inte våldsam av mig på något vis, lever under ordnade förhållanden och vill lägga all min tid på min kära dotter men mamman sätter ständigt käppar i hjulet. Så jag förstår dig och det känns som ett hopplöst fall, men ge inte upp! Det kommer aldrig på fråga för mig! Jag kommer aldrig ge upp kampen om att få mitt barn att rättmätigt få lära känna sin pappa!

Vore det inte bättre om du stämde i tingsrätten för att få till schemalagt umgänge?