Sjuk- anledning för pappa att inte dyka upp för umgänge?

I ev vårdnadstvist tror jag att dom tar hänsyn till barnets ålder, och cad det själv vill om barnet är tillräckligt gammal. Annars tror jag mest att de tar hänsyn till vem barnet spenderat mest tid tillsammans med (vilket verkar vara du) vem som varit föräldraledig mer osv. Låter ju som att han ligger ganska risigt till om du frågar mig!

Barnet är drygt 2 år och han kommer som sagt när det passar han men är "duktig" på att skylla på saker man inte kan rå för som t.ex. sjukdom, men som sagt, jag vet ju att han inte ens är sjuk utan bara LAT. Men egentligen tycker jag inte sjukdom heller är anledning till att ses om det inte är så att han är sängliggandes eller att sonen t.ex. är sängliggande pga hög feber. Dock tycker jag gott o väl de kan ses vid förkylningar, hosta o liknande och även när sonen har lite feber men fortfarande är pigg o glad o leker. Men pappan ska alltid hitta anledningar och säger sig som sagt tänka på "hans bästa" bara för att det låter bra, han tänker dock itne överhuvudtaget enligt mig, han skiter i det...

Vi separerade innan barnet var 1 år och jag har från början tagit nästan allt ansvaret även när vi bodde ihop, alla nätter etc. det är jag som varit föräldraledig hela tiden och haft boende 100 % sen vi separerade. Har gett han förslag på att byta till en annan dag i veckan som han tycker är bra men det blev det inget av (trots att sa förut han inte är nöjd med hur vi har det bestämt nu. ses vid lunchtid en helgdag men han vill ses senare pga han säger han "också har ett liv och vill SOVA :O jag tyckte dock det inte var ngn bra ide då sonen blir trött på eftermiddagen och kanske inte orkar med samt att vi hade bestämt tiderna för sonens skull, dessutom kommer jag då få sitta o undra varje gång om han kommer eller ej o förstöra dagen för han itne dyker upp)

Men hallå sova? Ha ha ha, har han fattat att han är pappa? Om det skulle bli en vårdnadstvist tror jag att fallet skulle vara solklart. Spec eftersom barnet är så litet och bara har bott med dig, och du som har varit föräldraledig osv. Skulle bli något förvånad om någon skulle yrka på att pappan ska få vårdnaden. Barnet känner uppenbarligen dig bäst och har anknutit till dig, det är sånt som räknas.

Hej igen! Kan ju uppdatera lite.. Han fortsätter utebli ungefär varannan gång och skyller jämt på sjukdom o ena med det andra. Förra veckan smsade han helt plötsligt en halvtimme innan det är bestämt vi ska ses att han tyckte vi kunde dra till stan ist och han "aldrig får bestämma".. vi sågs i stan trots att mitt busskort hade blivit påtankat från fel dag men betydligt senare blev det. Att han inte får bestämmaär ju ren o skär lögn han brukar oftast fråga vad vi ska göra o jag kommer då med förslag men vill han inte så får han gärna komma med andra förslag! Han är ju dock själv duktig på att bestämma när han ska dyka upp etc..

angående barn som snart förstår.. mitt barn är ju snart 2 år och jag är helt övertygad om han börjar förstå. Det är j tänkt han ska vara med honom själv dagtid nu en dag i veckan och han anklagar mig för att det inte blivit så, men han har ju knappt dykt upp så sonen har ju inte varit trygg med han innan! men inte ens nu när de ska börja va själva dyker han upp. Idag lät det såhär..

Först går jag o sonen ut en halvtimme innan han ska komma. Denna gång kände jag mig rätt säker på han skulle komma för att jag smsat honom i fredags och frågade hur han hade tänkt sig söndagen och han sa han kommer bara. En halvtimme över tiden smsar jag honom (det var ju jävligt kallt och dags att börja gå in då vi varit ute en timme nu) Hans problem har med hans tjej o göra och att de bråkar (vilket för övrigt gör att hans förhållanden aldrig håller för han har ett otroligt humör). Som ni ser i konversationen nedan så är han otroligt duktig på att vända o vrida på saker och att han ser till barnets bästa, vilket är rent jävla skitsnack..men det låter ju bra, vilken fantastisk pappa.

Kan tillägga han är OERHÖRT duktig på att manipulera folk o få allt till alla andras fel o inte hans

jag "Vart är du?"

xx "Kolla din mail. Mvh xx"

jag " Men va? Vi är ute och väntar på dig så vad har du skrivit? Du måste ringa el smsa om det är något inte maila"

xx "Vill inte det ska gå ut över t så det blir bäst såhär"

xx "kan inte ringa och blir inge bra om jag kommer problem på hemmaplan får ses i veckan istället mår inge bra"

jag "Helt otroligt.."

xx "Lägg av tänker på t! Vill inte han ska få må skit för jag gör. Du vet själv hur det kunde bli förut."

jag " nej du tänker inte för det är alltid något och du sviker t. Red ut dina problem och börja tänk på hur det påverkar t. Hörs!"

xx "Lägg av du ska fan inte säga jag sviker han jag vill förfan ha han på heltid så det är du som gör han besviken när han får träffa sin pappa så lite så kör inte den där stilen fult" (ja han klarar inte av o skriva punkter o kommatecken..)

jag " På riktigt? Det är du som uteblir och skiter i att träffa t. Inte jag som hindrar dig! Jag har ingen sm helst skuld i det hela! Om du nu vill träffa han varför uteblir du då var o varannan gång? Har sagt vi kan byta dag om det är så. Knappast mitt fel du skiter i det"

xx "Ja på riktigt vill jag vara med han mer och sluta ge mig dåligt samvete mår redan så dåligt man kan må!"

jag "Ja jag ser inte problemet, börja dyk upp så löser det sig självt. Men jag ska inte behöva be om det, det är ditt ansvar. Vi hörs"

Ser ni hur han försöker vända det mitt fel? han klagar på e träffas sällan men han kommer ju inte när de ska träffas?!! hur kan det möjligt vara mitt fel? O han är så dum så han säger det är jag som sviker sonen. Har sagt både vi kan byta dag om det är så, men nej det ville han inte. och jag har sagt de kan ses mer också men han får gärna börja dyka upp nu när han ska, innan vi har fler dagar som han börjar strula med och som vi ska sitta o vänta..

Blir så less o vet itne vad jag ska säga till sonen längre, tänk om han tror att det är jag som inte vill träffa ahns pappa? :( Eftersom jag som sagt var så säker han skulle komma idag så sa jag till honom i förväg (oftast säger jag inget förrän han plingar på dörren försäkerhetsskull) Så idag när jag sa pappa kommer så sa han ju sen "pappa" när vi var ute och jag sa "jag ahn komemr snart". Sen när han inte dök upp sa jag,!jag är ledsen t men pappa kan inte komma idag så ni får ses en annan dag" Vad händer då när vigår in som inte brukar hända? han får jordens utbrott gapar o skriker o vill ingenting. Så jag tror han blev besviken..han blev rätt snabbt glad igen och fick iaf en mysig stund tillsammans på bibblan ist..

Förlåt det blev långt. Men det här är "typiskt för honom" det jag skrivit och hur han vänder det till mitt fel jämt. Jag brukar oftast bara skriva "vi hörs" numera när han skriver han inte kan för det ena o andra eftersom jag vet att det spårar ur annars men idag kunde jag inte hålla mig när jag ahde förberett sonen o allt och han sviker honom igen. Blev uppriktigt ledsen själv för min sons skull.

Ja han är fruktansvärt omogen.. och inte den klokaste heller. Jag har ganska länge nu funderat öve rom han har asperger pga flera orsaker, även om itne det hör hit. Men han är helt omöjlig att ha o göra med, fruktansvärt irriterande o sätter sig själv i första hand men låtsas som han bryr sig sååå himla mycket och det är sååå synd om honom som inte träffars itt barn så ofta (vilket problemet ligger hos han!)

Har påpekat innan att man måste även vara förälder då barn eller förälder är sjukt (såvida han inte verkligen är sängliggandes, då förstår jag man inte orkar. eller om sonen är jätte febrig o sängliggandes, men kan de stå, gå, prata och "Funka som vanligt" med förkylningssymtom, då anser jag man kan komma. Men som sagt, inte ens det är ju sant men det är ju inget jag kan bevisa. man kan omöjligt vara sjuk typ minst 1 gång/månad. Han ska hela tiden byta dagar också och det tycker han jag ska anpassa mig till för att jag har han hela tiden och han träffar honom så lite! men det är ju faktiskt han som uteblir. familjerätten när jag frågade sa att jag inte har skyldighet att byta dagar hit o dit men gör det ibland ändå för att han ska få se sin pappa trots allt. bara så less...

Känns som bara jag har skyldigheter och han inga alls! han begär saker o ting men han "offrar" inte sig sälv ngt. han dyker upp då det passar han känns det som.

Men iaf.. när jag påpekade man är förälder även när barnet är sjukt eller han så fick jag ju höra att "jag kommer inte för ts bästa, så han inte blir sjuk. det är ju bra man kan göra såhär om man är separerade" och är t sjuk så heter det att "han inte har råd att bli sjuk o vara borta från jobbet"

Man får inte enskild vårdnad baserat på att pappan inte gör som man vill eller för att han utebliver från umgänge. Jag vet minst två kriterier som måste uppfyllas var för sig alt. tillsammans för att man ska få enskild vårdnad och de baseras Inte på oegentligheter ni har som vuxna.

Så länge barnet mår bra så är det mycket svårt att ta ifrån någon vårdnaden.

Fel, man kan i dagsläget inte få enskild vårdnad pga att man har barnet mer eller vart mer ledig. Tvärtom så är det mer normalt att barnet har en fast punkt dvs. en boende förälder där den spenderar mer tid än att barnet flyttas fram och tillbaks.

Och till TS, om du mot förmodan skulle få enskild vårdnad så har den andre föräldern umgängesrätt. Den kan han få reglerad så att du blir lås till ett schema, tro mig, det vill du inte..

Nej jag har redan ensam vårdnad från start. tänkte mer på om han vill gå gemensam vårdnad i framtiden. Och jag skulle aldrig försöka ta ifrån honom umgänge, det är ju jag som tjatar om att han ska komma känns det som.

Vet inte riktigt vad du menar men jag blir ju både arg och ledsen för att jag vill inte se min son besviken varje gång han inte dyker upp. Samtidigt låtsas han vara en sååå bra pappa för alla och pratar om han vill ha gemensam vårdnad och ha honom mer. vaddå mer? han kommer ju inte ens när han ska komma. när han gör det kan han ju börja tala om att ses mer. men jag tänker ju inte sätta mig i situationen att jag ska stå där 2 ggr i veckan o undra om han uteblir. han mailade idag igen och sa vi kan ses i veckan men nu sa jag åt på skarpen fast med en någorlunda trevlig ton. Jag vill han anpassar sig lika mkt som jag gör till tiden, passar det aldrig får han som sagt gärna byta men den tiden vi har bestämt ska gälla om det inte är ngt särskilt. men det är inget särskilt när man klagar på bakfylla, tvättid och att man inte är på humör. Man får helt enkelt ta sitt ansvar. Därför vill jag heller verkligen aldrig ha gemensam vårdnad i framtiden för han kan inte samarbeta och strular otroligt mycket med allt. Så jag undrar hur det blir om han en dag går till rätten elelr om det då är skitsamma hur han skitit i allt var o varannan gång(?)

Jag är alltid med men så ska det inte vara! Sa för ett antal månader sen det är bra om han börjar ha han själv dagtid så det knyter bättre band till varandra och då sa han ja och blev glad, sen uteblev han 5 veckor. och sen har det hållt på så varannan vecka. och nu har vi sagt igen att han ska ha honom själv men började med att utebli. o nu helt plöstlgit kräver han att ses fler dagar när han inte ens dyker upp den enda dagen han ska komma pga han "också har ett liv" säger han och inte kan anpassa allt efter sonen o boka upp den dan. Vaddå akn inte? jag gör ju det för att de ska ses! och jag har också ett liv men jag prioriterar deras tid tillsammans. önskar han kunde dyka upp varje gång och även lyckas ta honom själv så itne sonen blir besviken. nu lägger han som sagt det på mig att det är mitt fel de inte ses så mkt (när det är han som uteblir) för att de inte ses fler dagar. Är det rimligt att lägga ett schema på fler dagar man ska undra om han ska komma när han inte ens kommer den enda dagen han ska komma som sagt? Det tycker inte jag... han undrade hur många ggr han måste komma i rad för att vi ska utöka tiden, vilken fråga. då låter det som han kommer komma och sen utebli igen. Självklart ska han få vara med han fler dagar bara han ser till att komma. Jag tänker inte sitta o vänta och göra min son besviken för att han alltid ska krångla. Just nu anpassar vi oss efter hans aktiviteter och det är precis så han uttrycker sig, vad är ett rimligt skäl att jag inte ska komma? varför ens fråga, då låter man inte särskilt intresserad av att faktiskt göra det.

Precis vad jag sagt till han men han lirkar ju och manipulerar in i det längsta. Drar jämförelse med hans 4 åriga dotter som han endast träffar varannan helg (alltså en annan mamma) och han säger att det är ofta som han ställer in där med  och även mamman (toppen...) men att de är flexibla och ändrar dagar hit och dit och hans dotter är trygg med honom ändå enligt honom så då tycker han jag också kan vara flexibel (läs: ändra dagar utefter vad han har lust med för stunden). Och det tycker inte jag är okej. Han frågade mig, " så du bokar aldrig in något på söndagar för att göra något, träffa en kille etc" nej faktiskt inte sa jag för jag ser till att anpassa mina fritidsaktiviteter utefetr den tiden vi faktiskt bestämt, vilket du borde märkt eftersom jag aldrig ställt in. Ok svarade han bara då men det kunde inte han för det går inte att alltid avsätta en hel dag för "han har också ett liv" och att jag måste lära mig och bli mer flexibel för viktigast är att han träffar barnet. Han fattar ju inte! Jag vill ha ett schema en bestämd dag, inte ändra allting efter hur han känner, mår o vill göra varje vecka! hur ska jag få han att fatta?! och han menar att det blir alldeles utmärkt för våran son ändå. Så sa jag som sagta tt det är väl inte rimligt att utöka tiden när du inte ens kommer första dan, då sa han ju det att ja men då ses vi ju en dag till iaf! ja just så jag inte vill ha det, antingen kommer man eller inte och inte avbokar ena gången varannan gång för att vi ändå ska ses en annan dag i veckan. då har ju jag 2 tider att anpassa mig till medan han fortfarande gör som han känner för de "ses ändå". Han lägger skulden på mig och förstår inte. Han tycker såklart inte det är ett dugg krångligt... suck! vet inte vad jag ska säga längre för attd et ska gå in...

Jo precis. Det är ju det att jag vill inte han nu ska ha en till extradag när han inte ens kommer första dagen. Han frågade som sagt hur många gånger han behöver komma i rda innan vi utökar med fler dagar och jag sa det var underlig fråga men några söndagar. börjar han dock sen igen hålla på att utebli varannan söndag kommer jag säga det att antingen har du en dag i veckan och kommer alternativt kan du ju ha en veckodag till och varannan söndag. (så jag ska slippa alla inställda söndagar, för d kanske han håller tiderna bättre om han är "ledig" varannan. Patetist han säger han vill ha sonen så mkt men tycker inte att aktiviteter på söndagar går i andra hand om han vill göra något.. suck. tyvärr kan jag ju inte bestämma han ska dyka upp han gör ju som han vill ändå, fruktansvärt irriterande o just därför jag inte vill utöka tiderna men då tycker han jag sviker sonen som sagt, trots att det är han som skiter i att ens träffa honom. Han vill bara ha fler valmöjligheter o dagar för att det ska passa han, men göra det jobbigare för mig som aldrig kommer veta om han kommer eller inte.

Ja precis det jag sagt till han och han frågade då hur länge han måste "sköta sig" innan han får träffa han mer, han krävde i princip svar och jag slängde ur mig några söndagar dumt nog. Då lär han säkert sköta sig dessa gånger och sen när vi har 2 gånger i veckan kommer han snart börja strula med den ena eller andra dagen igen, vad gör jag då? drar in ett av umgängestillfällena? han är ju duktig på att ljuga o säga han är sååå sjuk, ska på begravning eller vad allt han nu kommer på som ska låta bra. Men om jag då drar in ett av umgängestillfällena igen för att han missköter kontakten kommer inte jag då kunna bli anklagad för umgängessabbotage då, för att jag drar in det igen? Så kommer ju definitivt han få det att låta iaf, fast det är precis tvärtom egentligen. Nej förmodligen inte men det skulle han aldrig erkänna och han vet jag aldrig skulle göra det heller o bara "dyka upp". har frågat EN gång dagen innan om han kunde hjälpa mig med sonen över dagen då jag behövde packa eftersom jag skulle flytta dagen efter den och då sa han nej och att han har annat inplanerat, sen får jag veta av en vän han skrivit på facebook han ska "ut i solen o chilla".. så han vill bara ha en jävla massa rättigheter men inga skyldigheter o vill göra precis så som han känner för. Fast han är ju duktig på att manipulera så att det låter som att det är jag som gör ngt fel.