Sjuk- anledning för pappa att inte dyka upp för umgänge?

I ev vårdnadstvist tror jag att dom tar hänsyn till barnets ålder, och cad det själv vill om barnet är tillräckligt gammal. Annars tror jag mest att de tar hänsyn till vem barnet spenderat mest tid tillsammans med (vilket verkar vara du) vem som varit föräldraledig mer osv. Låter ju som att han ligger ganska risigt till om du frågar mig!

Vi separerade innan barnet var 1 år och jag har från början tagit nästan allt ansvaret även när vi bodde ihop, alla nätter etc. det är jag som varit föräldraledig hela tiden och haft boende 100 % sen vi separerade. Har gett han förslag på att byta till en annan dag i veckan som han tycker är bra men det blev det inget av (trots att sa förut han inte är nöjd med hur vi har det bestämt nu. ses vid lunchtid en helgdag men han vill ses senare pga han säger han "också har ett liv och vill SOVA :O jag tyckte dock det inte var ngn bra ide då sonen blir trött på eftermiddagen och kanske inte orkar med samt att vi hade bestämt tiderna för sonens skull, dessutom kommer jag då få sitta o undra varje gång om han kommer eller ej o förstöra dagen för han itne dyker upp)

Men hallå sova? Ha ha ha, har han fattat att han är pappa? Om det skulle bli en vårdnadstvist tror jag att fallet skulle vara solklart. Spec eftersom barnet är så litet och bara har bott med dig, och du som har varit föräldraledig osv. Skulle bli något förvånad om någon skulle yrka på att pappan ska få vårdnaden. Barnet känner uppenbarligen dig bäst och har anknutit till dig, det är sånt som räknas.

Av det här får jag intrycket av en mycket omogen pappa som gärna har rättigheter, men inte förstår att det också finns skyldigheter. Det är helt orimligt att både barnet och du ska sitta och hoppas och vänta på något umgänge. Snart kommer barnet att vara så pass gammalt att det blir besviket, men just nu tror jag snarare att det där skapar otrygghet. Kontinuitet och förutsägbarhet är oerhört viktigt för barn och särskilt för de små. Här finns ju inget av det.

Lite snuva är sannerligen inte orsak till att inte ta hand om sitt barn. Det gör föräldrar varje dag hela året. Eller tror han att andra lämnar in sina barn på barnhem om de är lite snuviga? Eller bakis? Eller bara inte orkar?

Nu är ju frågan vad du vill försöka göra åt saken. Man kan inte ändra på någon annan som du säkert vet, men man kan förstås lyckas väcka dem till att ändra vissa saker själva. Om du skulle processa för att han inte ska ha något umgänge lär du ju ha gott om bevis för att han inte är intresserad och inte sköter det umgänge barnet har rätt till med honom enligt vad ni tidigare kommit överens om eller fått genom dom. Troligen blir resultatet antingen att umgänget upphör, att det fortsätter som tidigare tills du drar igång ännu en process och då får slut på det eller att han vaknar till och börjar ta ansvar.

Hej igen! Kan ju uppdatera lite.. Han fortsätter utebli ungefär varannan gång och skyller jämt på sjukdom o ena med det andra. Förra veckan smsade han helt plötsligt en halvtimme innan det är bestämt vi ska ses att han tyckte vi kunde dra till stan ist och han "aldrig får bestämma".. vi sågs i stan trots att mitt busskort hade blivit påtankat från fel dag men betydligt senare blev det. Att han inte får bestämmaär ju ren o skär lögn han brukar oftast fråga vad vi ska göra o jag kommer då med förslag men vill han inte så får han gärna komma med andra förslag! Han är ju dock själv duktig på att bestämma när han ska dyka upp etc..

angående barn som snart förstår.. mitt barn är ju snart 2 år och jag är helt övertygad om han börjar förstå. Det är j tänkt han ska vara med honom själv dagtid nu en dag i veckan och han anklagar mig för att det inte blivit så, men han har ju knappt dykt upp så sonen har ju inte varit trygg med han innan! men inte ens nu när de ska börja va själva dyker han upp. Idag lät det såhär..

Först går jag o sonen ut en halvtimme innan han ska komma. Denna gång kände jag mig rätt säker på han skulle komma för att jag smsat honom i fredags och frågade hur han hade tänkt sig söndagen och han sa han kommer bara. En halvtimme över tiden smsar jag honom (det var ju jävligt kallt och dags att börja gå in då vi varit ute en timme nu) Hans problem har med hans tjej o göra och att de bråkar (vilket för övrigt gör att hans förhållanden aldrig håller för han har ett otroligt humör). Som ni ser i konversationen nedan så är han otroligt duktig på att vända o vrida på saker och att han ser till barnets bästa, vilket är rent jävla skitsnack..men det låter ju bra, vilken fantastisk pappa.

Kan tillägga han är OERHÖRT duktig på att manipulera folk o få allt till alla andras fel o inte hans

jag "Vart är du?"

xx "Kolla din mail. Mvh xx"

jag " Men va? Vi är ute och väntar på dig så vad har du skrivit? Du måste ringa el smsa om det är något inte maila"

xx "Vill inte det ska gå ut över t så det blir bäst såhär"

xx "kan inte ringa och blir inge bra om jag kommer problem på hemmaplan får ses i veckan istället mår inge bra"

jag "Helt otroligt.."

xx "Lägg av tänker på t! Vill inte han ska få må skit för jag gör. Du vet själv hur det kunde bli förut."

jag " nej du tänker inte för det är alltid något och du sviker t. Red ut dina problem och börja tänk på hur det påverkar t. Hörs!"

xx "Lägg av du ska fan inte säga jag sviker han jag vill förfan ha han på heltid så det är du som gör han besviken när han får träffa sin pappa så lite så kör inte den där stilen fult" (ja han klarar inte av o skriva punkter o kommatecken..)

jag " På riktigt? Det är du som uteblir och skiter i att träffa t. Inte jag som hindrar dig! Jag har ingen sm helst skuld i det hela! Om du nu vill träffa han varför uteblir du då var o varannan gång? Har sagt vi kan byta dag om det är så. Knappast mitt fel du skiter i det"

xx "Ja på riktigt vill jag vara med han mer och sluta ge mig dåligt samvete mår redan så dåligt man kan må!"

jag "Ja jag ser inte problemet, börja dyk upp så löser det sig självt. Men jag ska inte behöva be om det, det är ditt ansvar. Vi hörs"

Ser ni hur han försöker vända det mitt fel? han klagar på e träffas sällan men han kommer ju inte när de ska träffas?!! hur kan det möjligt vara mitt fel? O han är så dum så han säger det är jag som sviker sonen. Har sagt både vi kan byta dag om det är så, men nej det ville han inte. och jag har sagt de kan ses mer också men han får gärna börja dyka upp nu när han ska, innan vi har fler dagar som han börjar strula med och som vi ska sitta o vänta..

Blir så less o vet itne vad jag ska säga till sonen längre, tänk om han tror att det är jag som inte vill träffa ahns pappa? :( Eftersom jag som sagt var så säker han skulle komma idag så sa jag till honom i förväg (oftast säger jag inget förrän han plingar på dörren försäkerhetsskull) Så idag när jag sa pappa kommer så sa han ju sen "pappa" när vi var ute och jag sa "jag ahn komemr snart". Sen när han inte dök upp sa jag,!jag är ledsen t men pappa kan inte komma idag så ni får ses en annan dag" Vad händer då när vigår in som inte brukar hända? han får jordens utbrott gapar o skriker o vill ingenting. Så jag tror han blev besviken..han blev rätt snabbt glad igen och fick iaf en mysig stund tillsammans på bibblan ist..

Förlåt det blev långt. Men det här är "typiskt för honom" det jag skrivit och hur han vänder det till mitt fel jämt. Jag brukar oftast bara skriva "vi hörs" numera när han skriver han inte kan för det ena o andra eftersom jag vet att det spårar ur annars men idag kunde jag inte hålla mig när jag ahde förberett sonen o allt och han sviker honom igen. Blev uppriktigt ledsen själv för min sons skull.

Ja han är fruktansvärt omogen.. och inte den klokaste heller. Jag har ganska länge nu funderat öve rom han har asperger pga flera orsaker, även om itne det hör hit. Men han är helt omöjlig att ha o göra med, fruktansvärt irriterande o sätter sig själv i första hand men låtsas som han bryr sig sååå himla mycket och det är sååå synd om honom som inte träffars itt barn så ofta (vilket problemet ligger hos han!)

Har påpekat innan att man måste även vara förälder då barn eller förälder är sjukt (såvida han inte verkligen är sängliggandes, då förstår jag man inte orkar. eller om sonen är jätte febrig o sängliggandes, men kan de stå, gå, prata och "Funka som vanligt" med förkylningssymtom, då anser jag man kan komma. Men som sagt, inte ens det är ju sant men det är ju inget jag kan bevisa. man kan omöjligt vara sjuk typ minst 1 gång/månad. Han ska hela tiden byta dagar också och det tycker han jag ska anpassa mig till för att jag har han hela tiden och han träffar honom så lite! men det är ju faktiskt han som uteblir. familjerätten när jag frågade sa att jag inte har skyldighet att byta dagar hit o dit men gör det ibland ändå för att han ska få se sin pappa trots allt. bara så less...

Känns som bara jag har skyldigheter och han inga alls! han begär saker o ting men han "offrar" inte sig sälv ngt. han dyker upp då det passar han känns det som.

Men iaf.. när jag påpekade man är förälder även när barnet är sjukt eller han så fick jag ju höra att "jag kommer inte för ts bästa, så han inte blir sjuk. det är ju bra man kan göra såhär om man är separerade" och är t sjuk så heter det att "han inte har råd att bli sjuk o vara borta från jobbet"

Man får inte enskild vårdnad baserat på att pappan inte gör som man vill eller för att han utebliver från umgänge. Jag vet minst två kriterier som måste uppfyllas var för sig alt. tillsammans för att man ska få enskild vårdnad och de baseras Inte på oegentligheter ni har som vuxna.

Så länge barnet mår bra så är det mycket svårt att ta ifrån någon vårdnaden.

Och till TS, om du mot förmodan skulle få enskild vårdnad så har den andre föräldern umgängesrätt. Den kan han få reglerad så att du blir lås till ett schema, tro mig, det vill du inte..