Vi som väntar smått i September 2012

ja visst kändes de jäkligt obehagligt, men de är väl bara för att de är en "ny" känsla jag aldrig känt förr.. jag låg i soffan och så ilade de och stack till sådär konstigt, så jag blev helt stel och låg helt stilla och min sambo fick dra upp mig när vi skulle till sängen, sen på morgonen kom det igen efter att jag sträckt på mig, men nu är det borta igen :P

ja när jag nyser så kniper det till, men det är de senaste dagarna det kommit till

jag köpte mammapraktika, som är egentligen till mamman typ.. men jag har högläsning i den för min sambo ;)om man räknar gälka till luleåtrakterna så är jag nästan där :P hehe

föressten igår när jag var på jobbet... där jag måste ha speciella kläder, så var det 2 (!!!!!!!) personer som fråga om jag ska ha en bääässis... och jag bara "ne altså jag har bara gått upp i vikt" stackrarna skämdes så jäkla mycket men jag kunde inte låta bli.

för egentligen så syns det inte, de är bara de att jag är så jäkla svullen på kvällarna att man faktiskt kan "tro" att jag är gravid hahahah

jag tror inte det är någon fara för pyret, det är ju hormonerna som gör dig ledsen, och det är kallt ute man villv erkligen inte gå ut !! Som ovan sa, kryp under en mysig filt och lyxa till med något gott som du kan sitta och smutta på och bara mys och njut !

Jag önskade jag hade en öppen eld nu som jag kunde tända...det är så kallt !

kan du beskriva hur det känns? Gör det mycket ont ? de är ju svårt att beskriva en känsla.

jag vaknade inatt kring 4 tiden och hade sån växtvärk så jag inte kunde sova, de drog och slet i magen... och såklart blev man orolig, jag somnade om och nu när jag vaknade kring 06 tiden så var det borta ....  just nu känns det ju såklart som att det inte var ngn fara, men JUST i den stunden kändes de fruktansvärt :( man blir så rädd....

ThereseS80:

Jag förstår hur du känner dig ! Även om jag inte känner precis som du, så känner jag på andra sätt med mina hormoner :D jag har kort tålamod. Jag försöker verkligen hålla mig, jag oroar mig aldeles för mycket och har bara lämnat hemmet till en skit håla. Som tur är har min sambo tagit lite initiativ till att hålla de bebott... jag vill inte jobba, och eftersom jag är arbetslös så jobbar jag helst så lite som möjligt, men då har jag samtidigt inte en krona att leva på, och blir ännu mer deppig av det.

Jag är annars glad, och väldigt lycklig över min graviditet, men jag kan inte riktigt känna fullt ut, för jag har för mycket oro i min kropp. Jag kan liksom inte tro att det är sant liksom, varför skulle jag få turen att få en bebis? Känns ju helt sjukt. Jag tillochmed undrade om detta var vad jag ville, men ändrade mig in i halva meningen.

Det är svårt att styra över dessa känslor just nu. i överlag har jag inte groteska symtom, men dom finns där. Jag är lite svår att prata med, jag har svårt att prata med folk, jag känner mig nonchalant och lite typ "lämna mig i fred, jag vill inte prata med ngn om något !" jag har ingen motivation till att laga god mat eller motionera.

och jag hoppas bara att man kanske kommer över detta snart :) Men dessa sista veckorna tills man kan "slappna av" känns som en evighet... men jag vet att allt detta går över, tänk när vi sen har det lilla knytet i vår famn...

Jag drömde föressten inatt, för andra gången,  att jag hade honom i min famn (jag är typ bombsäker på att det är en han) , han såg ut som en blandning mellan mig och min sambo, han var liten och lätt och jag ville inte släppa taget av honom, det var helt fantastiskt ! Sen vaknade jag av att han byggde ut riktigt ordentligt, och fick ligga vaken någon timme på hans begäran ! Jaa... så trött var jag när jag fick kliva upp tidigt och åka till jobbet med kräka i halsen... men samtidigt så överväldigas jag över hur otroligt livet faktiskt är och vad vi bär på, tänk vad fantastiskt :) all möda är värt besväret !!!

Måste man ta cellprover när man är på inskrivningen?? eller är det något speciellt som inte alla gör ?

Jag har lämnat cellprover en gång och det var väl sådär..., jag skulle helst av allt slippa det nu i samband med min graviditet ju !!!

Jag trodde jag skulle nöja mig med att göra UL i v. 9 och lyckas stå ut till v. 18..... icket !!

nu känns det som att v. 13 skulle vara den ultimata veckan att göra ett UL i... kommer jag dock inte lyckas övertala min sambo till.. det var nog svårt att övertala honom till det första !

jag tror det kommer se bra ut för dig ! don't worry ! (fast de kommer inte från rätt käft, jag kunde knappt göra något de 4 dagarna från det att jag bokade tills att jag skulle dit, efteråt var jag väldigt lycklig ! :)

Föressten är det någon som känner igen denna jäv*a irriterande strålning. I höften.. när jag belastar vänster ben så strälar det i svanskotan och i höften... förmodar att den är väldans uppmjukad nu hela underredet, men det känns ju lite väl tidigt att det börjar kännas redan? kan jag ha någon nerv i klämm kanske som inte har med graviditeten att göra ens ?