Vi som väntar smått i September 2012

Hej!

Hoppas jag kan få vara med här på ett hörn. Har tittat in lite ibland men inte själv vågat skriva. Har nog inte vant mig helt vid tanken, att jag faktiskt är GRAVID och ska föda snart. Det var inte direkt planerat, vi har varit tillsammans i över 10 år och alltid sagt att vi inte skulle ha barn, det var liksom inte för oss. Men så helt plötsligt stod vi där med ett positivt test och insåg att om detta barn hade valt oss, så var det minsta vi kunde göra att också välja det. Nu väntar vi en liten pojke med BF 25 september, och jag blir livrädd när jag tänker på att något skulle hända honom. Från att inte ens ha trott att jag hade mammagenen har jag utvecklats till någon form av lejonmamma som kommer göra allt för mina lilla unge... Och han är inte ens född än :).
Min sambo har varit helt underbar under den här perioden, kanske lite överbeskyddande, men så söt! Själv har jag mest haft svårt att acceptera de förändringar som sker med min kropp och att jag inte längre orkar lika mycket. Det verkar luta mot en deltidssjukskrivning pga järnbrist, yrsel, trötthet och andfåddhet och det har jag väldigt svårt för att acceptera. Är ju van att alltid jobba hårt.
Jag antar att jag skriver här för att ni verkar veta mycket om allt det här och jag känner mig inte alls redo för förlossning och allt det andra, hoppas på lite tips.

Väntar nummer två nu :) jag hoppas ju att hon ska vara lika snäll och glad över ett syskon när syskonet väl kommer ut :) hon är väl medveten om att hon ska vara försiktig med bebisar och hon vet även att de inte kan leka när de kommer ut. Hon vet att bebisar skriker och har blöja och att de sover mycket. Hon är väl förberedd, sen tror jag inte att hon är 100 införstådd med vad hon egentligen längtar efter ;) vi försöker inkludera henne massor redan nu så hon absolut inte ska känna sig utanför. Det är intressant det här med syskon :D

Jag väntar trean nu.
Storebror var ju visserligen bara 12 månader när lillebror kom, men allt gick över förväntan. Det är inte jobbigare att byta två blöjor än en och de sov ungefär samtidigt
under dagen. Med syskonvagnen var det dessutom väldigt behändigt att ta sig iväg nånstans. Vi gick oftast dit vi skulle om det famns möjlighet, det var besvärligare att böka in både dem och vagnen i bilen

Hihi ingen fara ;) ja vi tycker det är jätte viktigt, vi gör henne delaktig i nästan allt. Hon är dessutom väldigt intresserad av sin docka hon har just nu och då passar det ju bra att visa henne hur vi kommer sköta bebisen sen :) hon är ju underbart nyfiken också och frågar massor redan nu så som om hon får bära bebisen osv. Det gör det ju så mycket enklare för oss att förklara för henne vad hon kommer få göra om hon vill :D hon blir 4 nu i november :)

Vi försöker också få grabbarna delaktiga. De har fyllt på med bebisens blöjor i skåpet, de har valt ut hans första kläder och en liten kanin att sätta i baljan. Vi läser mycket om att få syskon och de ställer många frågor. Bla undrade treåringen hur lillebror kan borsta tänderna inne i magen
De pussar ofta på magen och sjunger och pratar med honom där inne. De har varit med när vi beställt vagn. De vet att vi snart ska bädda sängen och då ska de självklart vara med, de har även valt ut nya sängkläder. De är med när det gäller det mesta helt enkelt, det är ju en stor omställning även för dem.

Leila: min dotter var 3år o 3månader när lillebror kom. Jag förberedde henne genom att prata mycket om bebisar,att dom sover mycket,äter på mammas tutte,bajsar och skriker. Jag köpte böcker till henne som handlade om att bli store syster och köpte nya dockkläder till hennes docka som hon fick typ samtidigt som vi kom hem från bb. Hon vaktade lillebror nästan hela tiden och vissa ggr så märkte jag att hon ville bära han så hon fick hålla han en hel del men en gång hade hon tagit ner han från min säng och burit han till sin egen medans jag duschade,snacka om att jag fick panik när jag såg att han inte låg i min säng. Hon hade bäddat ner han i sin säng och "läste" bok till han...
Nu har jag försökt förbereda min son till att bli storebror men han förstår inte mer än att det är en bebis i magen,han är inte intresserad heller men har alltid och är väldigt mammig,knappt så min sambo får hålla handen på mig eller att min dotternfår sitta bredvid mig...