Vi som försökt ett tag utan plus
Ciccie: Usch då din situation låter väldigt jobbig! Och jag förstår verkligen att din familj är orolig, jag har ju själv varit anhörig inför en sådan sjukdom. Det är bra att du kämpar på!
Som du säger kanske du får äta medicin en lång tid eller i värsta fall hela livet, men om de hjälper dig får det väl vara så helt enkelt.
Tråkigt att många vänner har försvunnit för dig, tyvärr verkar det bli så när man drabbas av livskriser av olika slag. Men de som stannar kvar brukar verkligen vara vänner som fortsätter att finnas i vått och torrt!
Jobbigt att du utvecklat social fobi på köpet. Men det går att få hjälp med det också! Det viktigaste är att du får depressionen i schack, sedan kan du kanske satsa på KBT?
Även om det är en "väntar-på-plus-tråd" finns vi här för varandra i andra avseenden oxå. Nu har ju rätt många hängt här ett tag så man behöver ju inte ENBART snacka BIM-listor och symptom hela tiden. :)