Jayt skrev 2014-04-23 12:36:06 följande:
Wonders, vad tråkigt att höra! Jag hoppas verkligen att det var eran tur den här gången. Men skönt att mannen din ändå känner att ni ska fortsätta med dom ni Styrkekramar till dig!
Kanske4a, ja du, mammor är fina att ha men kan ibland driva en till vansinne. Min mamma är också duktig på att kritisera fast hon bara menar väl. Nu när jag är gravid håller jag på och blir fullständigt galen på henne! Men nu har jag satt ner foten och det kanske du också kan göra? Men du kanske redan har försökt?
Jz, ja nu räcker det med motgångar för din del! Ska jag komma och slå motgångarna! :)
Kram
Vi har två gånger haft världens bråk då jag sagt ifrån. En gång åkte hon hem härifrån en kväll tidigare för jag var så "elak". Då jag sagt att hon skulle sluta lägga sig i saker. Andra gången var vi uppe hos henne en sommar och hon sa till min dotter på ett tråkigt sätt så hon blev jätteledsen. Då fick jag nog och sa att mina barn är rädda för att säga till henne för att hon blir så arg osv. Hon bröt ihop fullständigt och bara grät och sa att hon var en dålig människa osv. Vi åkte hem dagen efter och det var väldigt obehagligt allting. Efter det bestämde jag mig för att låta henne vara. Hon är 72 år och det är inte så lätt att börja ändra på saker nu. Vi försöker stänga våra öron och stå ut helt enkelt. Men jag tycker att hon försöker ibland att inte lägga sig i så mycket, så ibland är det bättre.
Om vi skulle prova ivf tror jag inte jag kommer säga något förrän vi ev lyckas. Då kommer hon bli totalt chockad för hon har ju släppt detta med fler barn nu. Hon har länge tyckt att vi ska vara nöjd med de vi har och att det inte är värt risken med en till. Jag är ju snittad tre gånger och har tunn livmoder och hon är rädd för att den ska spricka vid ytterligare grav. Men läkarna säger att det inte är någon fara och jag har valt att lita på de. Hon sa nu att hur det än går ska jag vara orolig. Om det är ett X ska jag vara orolig för det och om det sitter rätt ska jag vara orolig i 8 månader för att det ska spricka. Plus att jag fick hepatos sist (för höga gallsyror som i värsta fall kan leda till att barnet dör) och det är hon också rädd för... Jag förstår hennes oro men det är fortfarande mitt beslut och jag litar som sagt på läkarna. Jaja, nu flög jag iväg i tankarna :)