Vi som försökt ett tag utan plus

Förresten, alla ni som har bokat in SPA:t, när ni så småningom har betalat in era del av summan så informera mig om det så att jag vet vem som betalat och vem som inte gjort det. Vill gärna ha koll

Absolut inte! Så kände jag för ett år sedan. Då fick jag det plus som slutade med missfall. Så kände jag för snart fyra år sedan. Resultatet av den känslan är nu hemma hos sin farmor och har lite kvalitetstid. En gång till har jag haft så och det var i höstas, men då var det inget. Så en av tre gånger har jag haft fel. Och vet du, jag har lite av den känslan nu! Jag vet inte om det är att vi lyckas själva nu, precis när vi ska påbörja vår IVF eller om det är senare, men min magkänsla säger att det sker inom en snar framtid. Jag tror dock inte att det blir under vårt först IVF-försök, om vi kommer så långt, vill säga... Men snart, om inte alltför länge. Och magkänslan säger också att det kommer att gå vägen, ända till ett friskt litet barn... Hoppas, hoppas att min starka magkänsla har rätt!!! Liksom att du har rätt i din magkänsla!

By the way, måste få berätta! Jag har blivit kallad till anställningsintervju igen! Den här gången är det ett vikariat och ett vikariat vore ju helt perfekt just nu...

Nu gäller det bara att få jobbet också! Även om jag inte skulle jobba hela vikariatet ut om jag får som jag vill

Försöker: Jag börjar hålla tummarna för dig redan nu så att jag inte missar att göra det när det väl är dags för er att befinna er på mötet med banken!

Nellin: för dig håller jag och också tummar och tår för att detta är det försök där ni får vinstlotten - en bebis!

Vad skönt att veta JZ79 att ni inte kommer att behöva ställa er i någon ny kö om det skulle bli så att ni måste skjuta på er spraystart! Själv så var jag och beställde mina mediciner igår och kan hämta dom ieftermiddag om jag vill. Nu är det ju inte förrän torsdag nästa vecka som jag ska börja spraya, men det är lika bra att vara ute i god tid Sedan än en gång, bra kämpat med vikten!

Hmm, har jag missat att kommentera något? Hoppas inte det!

Försöker: Jag börjar hålla tummarna för dig redan nu så att jag inte missar att göra det när det väl är dags för er att befinna er på mötet med banken!

Nellin: för dig håller jag och också tummar och tår för att detta är det försök där ni får vinstlotten - en bebis!

Vad skönt att veta JZ79 att ni inte kommer att behöva ställa er i någon ny kö om det skulle bli så att ni måste skjuta på er spraystart! Själv så var jag och beställde mina mediciner igår och kan hämta dom ieftermiddag om jag vill. Nu är det ju inte förrän torsdag nästa vecka som jag ska börja spraya, men det är lika bra att vara ute i god tid Sedan än en gång, bra kämpat med vikten!

Hmm, har jag missat att kommentera något? Hoppas inte det!

JZ79: Spraystart är samma dag som intervjun, dvs torsdag nästa vecka. Om man ska vara skrockfull så måste det väl vara ett positivt tecken, att två bra saker sker samma dag?

Vad skönt det är att få bekräftelse på att man inte har inbillat sig! Jag har börjat känna av de symptom jag har när ämnesomsättningen inte är i balans och därför så togs det ett prov på den vid fredagens besök på kliniken. Nu ringde dom, och mycket rätt. Nu låg TSH:t på 3,6 från att i december ha legat på 2,1. Kan väl tillägga att jag har legat stabilt mer eller mindre sedan jag fick min diagnos för över tio år sedan och den rätta dosen hade hittats. Fram tills nu då (liten ändring blev det under graviditeten men sedan balanserade det sig efter förlossningen men det räknar jag inte med då det är vanligt att detta sker hos gravida). Eller bättre sagt för drygt ett år sedan då jag plötsligt låg på extremlåga 0,001. Så sänktes Levaxindosen 0,25ug och i september hamnade TSH på 3,2. Läkaren på VC tyckte då att det var ok, trots att jag hade symptom. Nästa gång det kollades upp var som sagt var när vi gjorde vår utredning i december, dvs 1,5 månad sedan och så nu. Sköterskan från kliniken som ringde upp mig blev också förvånad över att det hoppade så. Det enda som jag kan se som kan ha orsakat det hela är att jag har börjat träna flera dagar i veckan. Och även det känns som en bekräftelse på att jag har rätt och att det är inte så enkelt som att för en person som har problem med ännesomsättningen så räcker det inte med bra utgångsvärden för att kroppen inte ska reagera på om man gör större ändringar i kost-/träningsvanor. Så tycks det ju helt klart inte vara i mitt fall i alla fall. Fast gudarna ska veta att jag önskar att det vore så enkelt! Fördelen nu är ju att jag kommer att få gå på regelbundna kontroller under vår IVF-behandlingstid och om vi lyckas bli gravida så kommer det att följas upp på mödravården! Underbart!

Tack, jag behöver verkligen alla tummar och tår som frivilligt hålls åt mig!

Usch! Sådant där får mig så ilsk! Eller som i en annan tråd här på FL där ett par skulle till att påbörja utredning men när mannen får höra att även han ska utredas så slår han bakut och vägrar. Han vill nämligen att "naturen ska ha sin gång". Så nu tycks det inte bli någon utredning och det bara för att mannen har tagit ett beslut som gäller dom både! Visst, jag kan köpa att man inte vill gå vidare efter en utredning för att den visar att något är fel, men att inte ens genomgå en utredning är för mig helt obegripligt. Tänk att gå år efter år och undra om det är något fel, eller inte, och om det är fel, undra om det är något som lätt kan åtgärdas (tex ämnesomsättningen som dessutom påverkar även andra funktioner i kroppen och inte bara fertiliteten) och hos vem det kan vara fel hos. Jag vet att vi alla är olika men själv så är jag typisk ingenjör som vill ha alla fakta på hand, även om de är negativa! Och samtidigt som jag blir så arg på den där killen som förnekar sin kvinna att få svar, så blir jag även arg på henne då hon låter honom ta det beslutet åt dom både. Och så känner jag en sådan enorm tacksamhet över den man jag har och som stöttar mig på samma sätt som jag försöker stötta honom.

Stor kram! Snart är det din tur! Jag vägrar tro något annat!